Med Lenas egna ord…

Läste nyss igenom det förra inlägget igen.  Trots att jag hade gått in i redigera-läget i går och rättade de värsta grodorna, så nog katten hittade jag fler idag! Jag som annars brukar vara rätt noga innan jag publicerar något, Hade gjort upprepade fel. Nu har jag gått igenom inlägget för sista gången, de grodor som finns kvar får vara kvar. Ett tydligt tecken på att jag inte alls mår bra.

Hur ska jag kunna vänja mig att ha stödstrumpor? Och jag kommer aldrig att kunna ta på min dem själv. Och ont gjorde det att få dem pådragna också fast vik. assistenten gjorde så försiktigt hon bara kunde. Springer ( nåja, inte ta i nu!) till toa och kissar i ett kör också. Men så ska det ju vara!

Ny assistent idag, gick jättebra. Hon var lite äldre än vad de vanligtvis är, född 59. Så vi hade lite mer att prata om. Musiken mode osv…. Fast mina ordinarie ass. är unga de också, så trots det går det att prata med dem.

En liten hälsorapport bara.: Ros-benet är ont och svullet,  har tagit Antibiotika( nya sorten) i 2 dagar nu. Så än kan det inte ha gjort någon effekt. Kom igen om ca 5 dagar så ska det vara bättre.
Ryggen: Illa, ont som bara den. Och nu fick jag inte fortsätta med min högre dos av smärtpiller heller. Måste genast ner på 3 st igen. Fick ju en ordination att ta 5 på grund av smärtorna i svansen och den är fortfarande ond. Jag har nu gått till 4 st piller om dagen och genast mer värk.
Bursiten: Lika som tidigare, alltså svullet och ömt.
Yrsel: Värre än tidigare. Känns som om jag skulle ramla när som helst. Dessutom ser jag mycket sämre nu, har varit så i 3-4 dagar, Fortsätter det måste jag till en optiker. Ser sämre både på långt håll och nära.

Måste sluta nu, det håller på och strular i ett.

I morse vaknade jag av att vänster ben sprängde, det ben där jag fick ros-febern i. Malin 1 tyckte att jag skulle ringa HC. Det gjorde jag efter lite kaffe.

De skulle ringa tillbaka  strax efter 10 och kvart i elva så kom telefon signalen.  Fick en jour tid till strax efter 14.

Klockan 15 var jag klar med ordination om stödstrumpor och ny anti-biotika, Jag har ödem i benet, kan bli så vid ros-feber . Undrar om det är på grund av vattnet i kroppen jag gått upp så mycket i vikt?

Så nu får assistenterna dra på mig stödstrumporna på morgonen, och hemtjänsten får ta av dem på kvällen.  Det svåraste blir nog att jag ska sitta med benen högt. Hur ska det gå här vid datorn? Jag har i och för sig en lap-top, men den står alltid här i hörnan med ett separat tangentbord.. Skulle inte ens veta hur jag skulle göra för  att ta ner den och ha den i knäet…

Och en undran: Tittar alla människor jämt på TV? Jag gör det väldigt sällan, men läkaren förutsatte att jag sitter vid TVn på kvällarna och tjejen från hemtjänsten som var här i kväll undrade varför jag har släckt i rummet redan. Var jag på väg i säng, kanske. Och hon är inte ensam om den undran, nästan alla  som kommer undrar varför jag inte sitter vid TVn.

Andra bloggar om: ont i benet, svullna ben, ros-feber, ödem, läkare, jouren, anti-biotika, stödstrumpor, TV, tittande på TV,

På lördagskvällen när hemtjänsten kom  bl a för att hjälpa mig av med byxorna såg hon hur jag såg ut på underbenet. Röd och svullen. Hon kallade på förstärkning och när den tjejen kom var de båda ganska övertygade om att jag hade fått en trombos (propp) i underbenet.  De ringde till 1177 för hjälp och där så kallade de på sjukresetaxi till Bollnäs.  Nu fanns det ingen bil inne så det blev en ambulans. Och i Bollnäs fanns ingen personal på röntgen på natten så jag fick stanna om jag ville men fick  även åka hem.  Gissa vad jag gjorde!

På söndag morgon kl 10 skulle jag anmäla mig på Hudiksvalls akutmottagning. Blev lite stressigt där först för jag ville duscha hemma, men vi hann. U-ljud gjordes och där var ingen propp! Tack för det!!

Däremot så hade jag ros-feber (Erycipilas) Förr var det en mycket farlig sjukdom, men nu med antibiotika så är det väl inte så farligt. Man ska ha respekt för det och ta (I mitt fall Kåvepenin) enl ordination. Magen kommer säkert att pajja, men det får jag ta.

Jag är nu så trött och slut att jag sover så fort jag har en chans. Som nu t ex.  klockan är bara 22.12, jag brukar vara vaken till 00 eller 01, vaknar väl vid 03 i stället nu. Men natt alla!

Andra bloggar om: hemtjänsten, blodpropp, trombos, ambulans, sjukresetaxi, Bollnäs, Hudksvall, HUdiksvall, Ultraljud, ros-feber,   erycilpilas, trötthet

I varje fall mindre tovig. Sonen I med sambo I kom i går kväll och befriade Lakritz från ganska stora tovor på ryggen.  Nu måste jag hålla på att borsta och kamma honom , helst var kväll,  så det inte blir lika igen. Som tur är har han inte så hemakt mycket emot att bli kammad, bara jag låter bli baken…

Jag har inte en aning ifall detta kommer att bli ett läsbart inlägg, jag har ingen positionsmarkör att gå efter.

Assistenten Sara och jag var nere vid mitt plommonträd idag och mumsade på smultron.  Jag har planterat månadssmultron runt stammen på trädet. Jättegott var det.

Min bror G är 80 år och dement. Nu ska de äntligen ansöka om annat boende. Hans fru är 83, men mycket pigg.  De bor nu på tredje våningen utan hiss och bror har ramlat ett par gånger i trappan, tur nog på upp-väg. Nu hade han ramlat i badrummet och de tog med honom i ambulansen , han hade mycket högt blodtryck. Antagligen en TIA-attack.  Så nu äntligen är de villiga att flytta. Men hu! stackars deras döttrar! De har bott i den lägenheten i närmare 50 år och har samlat på sig saker, nu  ligger det i sex (6) förråd!! G hade visst fått en till TIA på sjukhuset också, men hem skulle han ju i alla fall. G bryr sig inte längre om var han är, det är svägerskan som får allt att stöka med, tur nog med döttrarna.

Nu kommer det visst lite åska här. Kanske luften blir lite skönare om det får komma hit.

En liten undran bara: Var är alla mina läsare? Jag hade ett gäng som var duktiga på att kommentera, de är tysta nu. Sen ser jag att jag har många som prenumererar på mina inlägg, men som aldrig kommenterar. Vore kul att veta vilka ni är!  Sen finns det ju också ”ströläsare”. Alla är välkomna, men som sagt, vore kul med en liten hälsning.  I och för sig så är inte jag heller världens bästa kommantatör heller. Ska ske en bättring där!

Andra bloggar om: katt, tovor, borstning, personlig assistent, plommonträd, smultron, bror, demens, flytt, TIA attack, åska, kommentarer,

Ja, efter två resultatlösa besök på jouren fick jag äntligen hjälp för min onda svanskota.

Det finns ju inte så mycket att göra eftersom jag inte tål anti-inflammatoriska läkemedel, men den (svenske, ordinarie) läkaren jag träffade i går vågade ge mig  vad som kan hjälpa. Han höjde mina superstarka piller från 3 till 5 om dagen. Detta ska nu vara under en tid det kan ta att läka inflammationen jag har i spetsen av kotan.  Men det hjälper mer! Jag har nästan ingen värk i ryggen och benen bu heller! Det tyder på att jag hela tiden haft för svag dos av pillren. Men hur ska jag få smärtläkaren att fatta det?  Han är ju livrädd att höja dosen. Hellre får jag ha ont, tycker han.  Jag måste ta ett snack med honom sen.

Och alldeles nyss nu har jag fått hjälp av sonen I och hans sambo I med att klippa stora tovor på Lakritz. Vi var då två som höll och en som klippte. Det gick jättebra och Lakritz var så snäll. Jag tror att han kände att han fick hjälp för länge låg han och blundade och till och med spann lite.

Nu längtar jag efter mina ordinarie Malin’s! Och hela fredagen nu ska jag ha en helt obekant människa hos mig 8 till 16. Kan gå bra, kan också bli skitjobbigt! Tycker i alla fall att de kunde få komma och presentera sig först, för ganska snabbt känner man ju med kemin om det går eller inte. Nu är det bara att hoppas, men hon är lite äldre hon som kommer,så jag tror väl att det ska gå bra.

Det har på något konstigt vis blivit ganska dyrt under den här perioden med vikarier. Jag är nästan helt pank och det är 10 dagar kvar till ”lön”. Mycket beror det nog på att jag rökt ovanligt mycket, men det kan inte vara allt. Men de har ju alltid visat kvitton och inget sånt har varit fel. Men mina ordinarie vet mer vad jag vill ha, även om jag inte är med och handlar. Nu de senaste veckorna, när svansen värkt som värst, har jag absolut inte kunnat vara med och handla. Då har jag fått lov att acceptera det de har köpt åt mig.

Nu kommer kissen och vill ligga på tangentbordet så det är lika bra att sluta innan det blir katt-skrift.

Andra bloggar om: läkare, jouren, hjälp, smärtor, piller, höjd dos,   svanskotan, Spinal stenos, anti-inflammatoriska läkemedel, allergi, sonen I med sambo I, katt, Lakritz, klippa tovor, ordinarie personal, vikarier, dyrt, handling,

En del är bra om man bor i småstad, men det mesta är jobbigt.  Sitter nu och funderar på vad som är bra och kan inte komma på något alls. Däremot kommer jag på mycket som är besvärligt och jobbigt.

Det allra första jag kommer på (Helt naturligt, efter som jag är i beroende situation) är sjukvården. På den tiden jag jobbade hade vi ett sjukhus här, där jag i 15 år arbetade som USKa (undersköterska) på IVA.  ca -90 fick vi ett jättefint sjukhus  och Sveriges modernaste Iva avdelning. Man var stolt över att jobba där.  Chefen sa åt mig att läsa till Sjuksköterska och det började jag med. Att sedan ryggen höll på sista praktikplatsen när en 140 kg ‘s, halvsidesförlamad patient  svimmade i min famn, är en helt annan sak. Så -93 fick jag sjukpension, som det hette då.Jag var då nästa klar sjuksköterska.

Nu har vi där en hälsocentral, ett litet lab och en akut röntgen. Distriktssköterskorna finns där ock så. Allt det fina och toppmoderna försvann. T ex nu står det en datortomograf där med ett trasigt rör som ingen bryr sig om att laga. Det var Söderhamns största arbesplats, strax bakom Erixson.

Erixson försvann och det gjorde F 15 också. Flyget kunde inte vara kvar när sjukhuset försvann. Nu är det Kommunen som är största arbetsgivaren. Illa.

Alla större industrier försvann i snabb takt, nu finns det bara småföretag kvar. Och därmed är ungdomarna tvungna att söka jobb på andra orter, alltså försvinner de härifrån för gott. Bostadsbolaget river hus efter hus. De gränsar till konkurs varje år. Det senaste (i typ 5 år) hyr Migrationsverket en massa bostäder. Jag har inget emot att det kommer flyktingar hit, men de kommer och bara efter en kort period står lägenheten tom igen. Endera har de som bodde där blivit utvisade eller så håller de sig gömda, risken att bli hämtad en natt och deporterad till hemlandet igen är för stor. Alla lider av den situationen! De asylsökande mest, men även gamla svenskar som bott i sin lägenhet i evigheter,  får nu grannar som de inte förstår, vare sig språk eller seder.  Tyvärr är skräcken för det nya så stor att folk inte vågar vara ute i mörker.

Migrationsverket har skött den biten mycket dåligt. Visst fanns det informationsträffar de första åren, men de som kom var de som reda på en gång visste att detta var en dålig lösning och en fara för svenskar! Muslimer var farliga terrorister! Dessa rasister, var i början en liten grupp, har nu vuxit och fått ungdomarna med sig. Varje helg är det bråk på ”stan”,de ”kristna” muckar gräl med asylsökande, mest män.

Nåja, jag kom utanför ämnet!

Vi har ett köpcentrum i utkanten av staden. Detta kan väl vara bra i och för sig. Men det betyder att många småfirmor tvingats slå igen.  I denna stad kan du nu inte köpa en CD (Om inte Coop  har något erbjudande), ej en bit tyg om det inte ska vara till gardiner, du hittar ingen psykolog(Inte ens på psykmottagningen), ingen gynekolog, ingen barnpsykmottagning,  ingen speciell skola för ”bokstavs-barn” eller handikappade barn. Med mera, med mera….

Däremot kan du se mycket folk som handlat på Lidl, Ö och B, eller Dollar store.  Dessa affärer är billiga och folk som bor här är endera pensionerade höginkomsttagare som byggt jätte villor längs vatten kanterna, eller de som lever på någon typ av bidrag ( höginkomsttagarna handlar inte på dessa billiga ställen.). Jag har till och med sett att folk tar med sig plastkassar från ICA eller Coop att packa Lidl varor i. De skäms för att handla billigt.

Men konstigt nog så finns det snart lika många matställen som det finns människor. Sist jag räknade var det drygt 30 i kommunen. Det är något konstigt med detta, det kan inte vara så att alla Söderhamnare äter ute varje dag.  Lika så frisörer, det finns gott om dem också. Kanske nu attt det försvinner en del med införandet av de nya kassa-apparaterna.

Om du (mot förmodan) skulle flytta hit, var då beredd att åka 5 mil till Hudiksvall eller 8 mil till Gävle för att köpa den där nya CDn.  Tar nog en dag att åka fram och tillbaka om du ska ta buss eller tåg och tänka på miljön.

Andra bloggar om: Småstad, Söderhamn, sjukvård, sjukhus, ryggsmärta, Erixon, flyget, F15, bostadsbolaget, Faxeholmen, flyktingar, asylsökande, musliner, kristna, billigt, Lidl, Ö och B, Dollarstore,   restauranter, äta ute, frisörer, avstånd, Hudiksvall, Gävle,  

I dag hade jag tid på jouren ( bara det:att ha ”tid” på jouren, den fick jag i förrgår)

Skulle träffa en läkare p g a min smärta i svanskotan. Kom in i bra tid och behövde knappt vänta, men sen….

In kommer en ung tjej, och presenterar sig som doktor Sara ” nånting” (ohörbart och sen gick det inte att förstå vad hon sa) Hon frågar massor men när jag försökte svara avbröt hon mig med samma fråga igen.  Jag  sluddrar när jag talar om jag har värk. Till slut gav jag upp och pratade bara om ”svansen”. Jag fick ta ned byxor och lägga mig på sidan på britsen. Bara det ett äventyr och ingen hjälp fick jag heller. Sen kom chocken. Utan vidare information så sticker hon ett eller två fingrar upp i ändtarmen och trycker mot kotan.  Jag vrålar, så ont gjorde det. Brukar hjälpa, säger hon sen.  Jag skyndar mig , så gott det går, att komma i kläderna och ner från britsen igen. Ont som 17 hade jag nu, värre än tidigare.

Jag nästan rusar från rummet, ropar på Sara (assistent- Sara) och vi drar därifrån.  Jag tror att läkaren sa nåt om att komma tillbaka om det inte hjälper. Men ALDRIG att jag går tillbaka i semestertider igen. Jag vill ha MIN läkare! Han kommer tillbaka  runt den 16:e. Nu har jag så ont att jag nästan inte kan andas, men törs inte tillbaka.

Hur ska jag kunna sova i natt?

Hann i a f med en snabbfråga medan jag klädde av mig ang. min armbåge. Jag hade rätt,  det är en bursit, går inte att behandla på mig, eftersom jag inte tål anti-inflammatoriska mediciner. Går över av sig självt.

Detta var dagens stora händelse. Sen var jag totalt slut och slocknade en timma medan Sara var och handlade.

Och så en sak till : Det har regnat hela dagen, kom nog ca 15 mm, inte mycket men tunnan är full och rabatterna har fått lite. Som tur var, klippte Sara gräset i går. Så nu är det fint. Vinbären, de röda, är mogna och snart de svarta också. Tack vare att jag vattnat med spridaren riktigt mycket är bären stora och fina. Smultronen får man sköra lite var dag nu, gottigt att bara stå med huvudet nästan nere ibland plantorna och mumsa i sig!

Andra bloggar om: läkare, semestertider, smärta, svanskotan, jouren, ändtarmen, chock, regn, vinbär, smultron,

”Man” i detta fall är jag.

Jag har så ”förargligt” ont i svansen! Sitta gör ont, att gå är värre ändå.  Kan inte göra något utan att svanskotan gör ont. (Tänk då att vara hund, glad hund! Vift, vift…)

Det gör ont att hosta eller svälja mat eller kaffe.  Bantningskur? Nej tack

När jag går hänger jag i princip på rollatorn och hasar mig fram.

Ringde till HC idag, efter att ett ”stolpskott” till läkare hade ringt mig. Alltså, jag har inget emot utländska läkare, men ett krav jag har är att de ska kunna göra sig förstådda om inte på svenska så på engelska. Detta klarade hon inte av. Jag förstod inte henne och hon förstod inte  vad jag sa.  Bingo!  Jag ville prata om en allergiutredning, min stackars svans och knölen jag har fått på min högra armbåge. Totalt kör i vägg.

Sen ringde jag HC (Hälsocentralen) igen. De ringde upp mig efter ca en timma och det får man väl inte klaga på. Hon som ringde kunde inte fatta att jag inte förstod dr S, alla gamla var så nöjda när de gick. Jag tror nu att det är så att gamla inte vågar klaga! De tiger och säger: tack snälla när de går. Sån är inte jag.

Nu fick jag iaf en tid till en jourläkare till den 4:e, får väl stå ut tills dess. Fast blir jag sämre så ringer typ i morgon igen. Hoppas inte nu att dr S har jour den dagen jag kommer dit.

Knölen på min armbåge är nu så stor att den inte får plats i min kupade vänsterhand. Jag vill veta vad det är också, fast man får ju bara ha ett bekymmer om man söker på jouren. Så det får bli svansen som är det stora problemet. Armbågen är bara öm, jag har inte sån värk i den. Att jag sedan sväller i vänster fotled är väl en baggis. Allergin får jag själv luska ut vad det är, det kunde jag i alla fall förstå att Dr S sade i morse. När de inte vet vad de ska leta efter går det visst inte.  Konstigt, tycker jag. Jag får väl utsätta mig för allt allergent och hoppas att jag överlever!

Andra bloggar om: Hälsocentralen, HC, Allergi, svanskotan, värk i svanskotan, Att förstå språket, Svansen, jourläkare, armbåge, knöl på armbåge

Vid 10-tiden i förmiddags ringde men mobil (och väckte mig). Det var en person jag aldrig trott att jag skulle träffa IRL: Nisse N, t..f. ordförande i klubben för smärtpatienter som vill ha någonstans där vi kan skriva och gnälla av oss. Nu gör ju jag det redan mycket i min blogg, men inet allt.

Nisse hade hustrun med sig och de var lika trevliga båda. Kul att få ansikte på dem man skriver om och till. Blev väl bata lite kaffe och en sockerkak ur ftysen, men det ”bantade”, sa Nisse. Något jag inte såg behovet av.

Vad vi pratade om? Ingen aning, men tiden gick fort och efter c a 2 timmar bröt de upp. De skulle leta reda på något vandrarhem som skulle finnas här i trakten. Varken jag eller Sara visste inte om något, Men Nisse med fru hade sett något i desas bok, så då hittar de väl dit, får jag tro.

Vi hade stängt in Lakritz så han inte skulle bli livrädd. Annars blir han det om det kommer folk han inte känner så väl. Han har nu börjat acceptera Sara och hon har redan varit här i två veckor nu.  Det blir väl så att han gillar henne skarpt när hennes vik. är över. Då är det dagt att tro på Malin 1  igen.

Nu har halva semestertiden gått och än har jag inte mött de två som ska de solo dagarna . P,  den första kommer i morgon klockan 8. För mig finns det trå kriterier som måste uppfyllas. !. = körkort och nr 2: kemin ska stämma. Gå och tiga e hel dag är hemskt. Hon som jag sade ifrån, hon talade  över huvudet på mig Typ= kan hon gå på toaletten själv?. Det hade hon kunnat fråga mig direkt i st f att fråga Malin 1. Och inget körkort hade hon heller.      Ingen Kemi som kunde klara mig en helg heller.

Andra bloggar om: besök GNYu, Man och hustru, semestertidder, gös, abborre, gädda, körkort, kemi