Musikminnen.

När jag fyllde 13 år (på stenåldern)fick jag en skivspelare av mamma och pappa. Det var en låda med lock, klädd i gul plast. Högtalaren satt i locket. Den kunde spela allt, LP, EP, singel och 78:or. Jag minns än vad glad jag blev.

Musikhandlaren hade skickat med några skivor också, antagligen sådana som inte gick så bra i affären. Det var bl a en med Alice Babs. Och så den jag kommer ihåg: Erroll Garner, consert by the sea och speciellt ett spår på den LPn. Låten hette Autumn Leaves och jag spelade den gång på gång, jag riktigt hörde hur löven singlade ner från träden.

Det fanns ett radioprogram där tonåringar kunde önska musik, jag skrev dit och önskade min favorit och den kom med. Men oj, vad retad jag blev i skolan för mitt val. Det var snarare mobbing som kom då. (och som fortsatte sen också)

Senare blev Elvis Presley min favorit, jag hade alla hans skivor. Var på bio och såg alla filmerna, en del av dem flera gånger. Och hade jag sett filmen var jag tvungen att skaffa musiken på skiva.

När jag var ca 35 år och hade mycket ångest blev det Tjajkovski, Violinconsert i G-moll som spelades, då på kassettband. Jag nötte ut bandet. Violinerna i stycket skrek ut min ångest, jag slapp skrika själv. Omgivningen tröttnade på min musik så jag fick mina första hörlurar.

Just nu är det Björn Skifs, Andra decennier, som spelas mest. Men jag har alltid varit något av en allätare när det gäller musik. Äldste sonen lärde mig att det faktiskt finns bra hårdrock. Han tvingade mig att lyssna påden musik han spelade när han bodde hemma.

Jag gillar som sagt det mesta inom musiken, men det finns en del jag inte tycker om. Death Metal, dansband, modern jazz och alltför sliskig musik avstår jag från.

Andra bloggar om: skivspelare, LP, Erroll Garner, mobbing, Elvis Presley, film, musik, Tjajkovski, ångest, hårdrock