Jag läser gång på gång goda råd vad man ska göra när hunden skäller om det ringer på dörren. Har testat allt, från bannor till att ignorera henne.Godis har också varit med ibland. Men inget hjälper. Det kan vara en vän som kommer eller som nyss, en som ville sälja ägg och potatis, samma visa varje gång.
Om det är någon hon speciellt gillar kan jag höra att det är ”glädje-skall”, men för det mesta låter hon arg. Hon vaktar nog på mig,tror jag. Och det ska hon inte behöva göra, det är mitt jobb att vakta huset, inte hennes.
Lika om det kommer en bil och kör förbi, vilket det inte gör så ofta, då sätter hon igång igen.
Detta är jobbigt och har varit så ända sedan hon kom till oss. jag trodde att det skulle växa bort, men tydligen gör det inte det. Hon är 6 år nu.
Jag tror att hon är osäker och det är därför hon skäller. Men hur lär man en gammal hund att bryta en vana?
Andra bloggar om: hund, hundproblem, skall, ovanor
Svårt att ge råd över nätet. Mitt tips eftersom vovven nu är sex år är att kontakta en hundkonsult som är expert att lösa just en individuell hunds ”ovanor”. (Egentligen är det ju BRA egenskaper atthon vaktar/skäller/varnar dig- men det ska ske på dina villkor, liksom)
Annars. Att vara konsekvent. Att aldrig någonsin hälsa på lilla Totti då du kommer hem själv utan att hänga av dig jackan, gå in och efter någon minut hälsa glatt. Att ytterdörren inte blir så laddad.Och att hon aldrig får hälsa på NÅGON utan din tillåtelse. Det kräver såklart att dina vänner också är med på att inte hälsa/kalla på henne utan ditt tillstånd.
Bäst är nog klickerträning. Att varje gång hon inte skäller får hon godis och uppmärksamhet etc.
Jag har samma problem med Originalvovven. Men de största problemen är att hon från familjen fått uppmärksamhet när hon vrålat och skällt. För det mesta är hon ju glad så skällandet är glatt, men ändå. Hon ska vara tyst ju.
Originalvovven blir sex år i april och jag sliter dagligdags med detta. Så jag vet inte riktigt längre vad man ska göra. Mer än vara envisare än hunden.