Det är något underligt i naturen!

När jag går min promenadväg känner jag mig liten igen, allt är så högt.

Gråbo som är manshög
Renfana som når mig till axeln
Solidago till midjan

Det är en allé av gräs på ett ställe
Det är mörkt och skuggigt där
Gräset böjer sig över mig

Fåglarna har tystnat
(men det är inte så konstigt)
Endast Pilfinkarna hörs
Och de stora skränarna
(skator, kråkor och måsar)

Det är som att vara Alice i Underlandet!