I dag har det gått 5 år sedan min man Bert dog. Jag hittade honom död i sängen när jag skulle väcka honom på morgonen. Det är konstigt med tid, det känns som om det var i fjol det hände, samtidigt som det känns som ännu längre sedan.
När man tänker på allt som hänt sedan dess, flyttar och sjukdom mm, så förstår man att det har tagit den tid som gått.
Jag var till kyrkogården med lite blommor och et ljus, det var fint där. Det sköter sonen D med den äran! Jag orkar inte längre, tyvärr.