Idag har jag inte lika jäkla ont som i går, kan gå om än haltande. Eller kanske är det mer hasande? Haltande, hasande stämmer nog ganska bra på mig nu.
Totti löper, det är nästan 9 månader sen sist. Men så är hon, löper med 9 månaders intervaller. Tack och lov klarar hon julen i alla fall. Nu ligger hon mest och sover, har visst lite ont. Hon har fått en halv magnecyl och det piggade upp henne en stund. När det sen blir höglöp blir hon pigg som tusan, vill vara ute jämt.
Fortsatte gårdagens bakning i dag, gräddade bondkakorna jag gjort rullar av i går och gjorde mina chokladmuffins. Denna gång med After Eight i, få se hur det blir. Jag har inte smakat, kan inte äta när jag har så här ont.
Sådana här dagar saknar jag kyrkan, men jag tar mig inte dit, vet inet heller hur jag ska orka sitta stilla i bänken så pass länge. Jag har inte varit i kyrkan på över 2 år nu, inte sedan jag retade upp mig på prosten. Han är väl inte hela kyrkan men hans agerande styr allt i vår församling. Konstigt är det i alla fall att ingen har saknat mig, jag var ju trots allt kyrkvärd under ett antal år, innan sjukdom gjorde det omöjligt att fortsätta.
Jag måste till optikern med mina senaste glasögon och få bågen fixad (den som jag somnat med). Kan inte läsa, inte ens på skärmen, utan att tårarna rinner. Men då måste jag ner till ”city” och det tar emot något gräsligt. Min sociala fobi bara växer, snart kan jag inte göra något hemifrån utan att må dåligt.
Andra bloggar om: värk, smärta, halta, hasa, hund, löpning, bakning, kakor, muffins, kyrkan, kyrkvärd, optikern, glasögon, social fobi
Goa goa du!
Idag är jag så yr i päran själv att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva. men jag känner med dig och det torr jag du vet vid det här laget.
Kramen och hälsa löperskan.
Hej Lena och Totti! Vi sänder 1:a adventhälsningar och hoppas att smärta och elände lindras för dig och att Totti löper ”lite lagom”…Det är stämningsfullt med snö men det känns tungt att ha hela vintern framför sig…
Lena!
)
Jadu, här kan vi halta/hasa runt på vars ett håll
Hoppas det känns allt bättre för dig!
Trist med kyrkan! Att ingen hör av sig till dig är ju för bedrövligt och att en prost ska få förstöra låter verkligen inget vidare.
Det är ju Gud vi tror på och inte kyrkan, men kyrkans folk kan synnerligen stå i vägen ibland!
Hoppas du kommer fram till något så du vill och kan komma dit igen. Finns det kyrktaxi har du ju rätt till det! Men det där vet du säkert.
Jag kan inte heller sitta en hel gudstjänst så jag lägger mig ner och vilar ryggen under predikan.
I början tyckte dom det var märkligt, men dom vande sig snabbt och nu är det ingen som reagerar längre.
Kram till ”löperskan” och till dig!
Kristina
Hej Peter Olofsson här, låter besvärligt just nu, men det blir för hoppningsvis bättre. Att du varit kyrkvärd och nn är bortglömd låter hemskt tycker jag. När vi är i kyrkan jag och ”Lilla Frun” så har jag med en klassisk solstol som det går att fälla ner så att hon nästan ligger raklång. Har vi otur så kommer det någon och gnäller att det går inte för sig, det finns ju brandbestämmelser.Jag kan lova att händer det någonting så är vi ute fortare i kvickt, brand i stenkyrkor från 1300-talet är dessutom relativt sällsynt och under predikan så hände de sist 1942 när en julkrubba fattade eld i Storkyrkan i Stockholm, slocknade av sig själv när bordet brunnit upp, sten golv. Ja, det finns en del tokar i kyrksvängen, men vi får se det från våran kloka kompis Kristinas sida. Ha det så bra så länge och ta det lugnt med bakandet, bakade lussebullar till barnen och fast jag är frisk så känns det i nacke och axlar, ett jädra knådande. Ha det så bra så länge vi hörs och ses i ”cyberrymden” mvh Peter Olofsson