Ännu inga raketer eller smällare, tacksam för varje minut som går utan dem. Totti blir alldeles förstörd och ska hem och under soffan om vi är ute när det smäller. Nu har hundpromeneraren R lovat att gå ut med henne på nyårsafton, kanske hon reagerar annorlunda då.
Jag gör nu som Jesper har sagt åt mig länge, skriver först i Word. Gjorde nyss ett långt inlägg direkt i bloggen som försvann när det skulle publiceras. Få se nu om detta går bättre.
Mina promenader bli kortare och kortare, det gör så ont i rygg och ben. Dessutom har jag fått värk i axlar, armbågar och händer, kan eventuellt bero på att jag tynger så på rollatorn när jag går ute. Ännu ingen tid planerat på ortopeden, men i mitten av januari har det gått 90 dagar sedan de fick remissen, då bör det vara min tur. Och innan dess gör smärtis inget heller… Moment 22, alltså…
Jag gruvar mig lite för att fira nyår ensam men vovve och TV. Blir väl som förr att jag nattar vid 23-tiden och sover in det nya året. Det går det också.
Egentligen är jag bortbjuden på ”tjejmiddag” i morgon kväll, men har tackat nej. Känner inte för att sitta där och vara ”ond” och otrevlig. Inte kan jag dricka vin till maten heller, går inte ihop med mina piller. Jag fixar mig en liten Jansson i stället, det är också gott.