Några skapliga timmar
På eftermiddagen idag hade jag några skapliga timmar. Det var sedan jag sovit en stund och kom i gång som jag märkte att värken i rygg och ben inte var fullt lika intensiv. Så jag drog ut lite på tiden innan jag tog nästa dos med smärtstillande. Skulle kanske inte ha gjort det för nu har jag lika ont som vanligt igen.
I går fick jag en pyts med hemkokt pölsa av kompisen BB som jag har ätit av idag. Jätte gott!! Det blev 2 påsar till frysen också. Och Totti är glad när BB kokar pölsa för hon gör hundpölsa av slamset + korngryn.
Ska väl titta på Körslaget i kväll, man måste väl vara patriot och heja på Hanna. Det är bara 4 mil till Bollnäs. Jag har inte tittat på det förrän förra gången, gillar egentligen inte program av den typen. Har aldrig sett Let's dance, Stjärnor på is m fl. Nu hoppas jag att jag orkar titta på Beck i morgon, Wallander i kväll har jag sett, dessutom är det för sent för mig. Jag är så kvällstrött nu för tiden, jag som annars alltid varit en nattuggla.
Har inte kommit någonvart med stickningen i veckan, blir inte av att jag stickar eller gör något annat. Prenumererar på Land, läser inte den heller. Ingenting blir gjort. Har fullt upp med att bara finnas till. Och så datorn, förstås. Den stjäl tid för mig, men jag gillar att läsa bloggar och ibland att skriva. Fast det är jobbigt för jag lutar över så åt vänster att jag håller på att ramla ur stolen. Dessutom så tror jag att jag skulle behöva speciella glasögon när jag sitter här, får dimsyn och tårarna rinner.
Mina orkidéer ockuperar nu badkaret, så det blev ingen dusch för mig i kväll. Jag duschar dem en gång i veckan och kom inte ihåg att jag skulle duscha först. Nu blir det väl min tur i morgon i stället.
Inga mirakel i dag heller!
Sjukgymnasten, en annan än sist, kom på avtalat besök idag. Men inte hon heller kunde ge ig något att hoppas på, än så länge i alla fall. Först ska vi ge Artroxen tid att ha effekt (om den har det), sen kan det bli ett lättare träningsprogram. Men då får jag räkna med ca 6 veckors intensivare värk innan det lindrar. Vet inte om jag orkar med det.
Men en sak var bra: Hon går utbildning i gestaltterapi, tredje året av fyra. Då får de ha egna patienter under handledning. Hon frågade om jag var intresserad och naturligtvis var jag det. Har efterlyst psykologkontakt i flera år nu. Antagligen blir det så att hon tar mig som patient under landstingets regi så jag som har frikort behöver inte betala något alls. Toppen! Tror att det går bra att prata med henne, det gick lätt idag i alla fall. Blir det svårt på svenska får vi gå över till holländska, hon kommer därifrån.
Så, trots allt, ett mirakel var det!!
Så var det med det….
I dag var jag alltså till ortopeden. En lätt arrogant man som verkligen tog sig tid med mig.
Men:
Det är inte problemet med ryggmärgskanalen som är den riktiga boven, det är de små lederna runt själva kotpelaren som har artros. Finns inte så mycket att göra egentligen. Jo, det skulle kunna gå att steloperera hela ryggen, men det är inget alternativ. Han skrev ut Artrox som kan hjälpa lite. Men jag tror inte att han begrep hur ont jag har. "Rör dig så mycket du kan, skaffa en hund till", sa han. Dessutom behöver jag gå ner i vikt, men det visste jag redan.
Att jag är sned och lutar åt vänster är kroppens försvar mot värken, enligt honom. Dåligt försvar, tycker jag eftersom jag får mer ont av det.
På det hela taget är jag besviken och ledsen. Hade hoppats på mirakel...
Jag är sned!
Inte på sniskan alltså, utan kroppen lutar åt vänster. Det är jobbigt och gör ont i höger sida som ju blir sträckt. Något nytt att ta upp med ortopeden.
Jag har skaffat mig en till rollator, för inomhusbruk. Fick tag i den billigt på en secondhandshop. Använder den väl inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra, men det är jobbigt med trösklar och möbler. Vad som är skönt är i alla fall att stå i den och sträcka ut kroppen ordentligt. När jag släpper taget känner jag hur jag sjunker ihop igen.
I kväll ska jag gå på en riktig syjunta, här i kvarterslokalen, har ca 30 meter dit. Jag har påbörjat lite babykläder till tvillingarna. Förra veckan gjorde jag klar halsduken i "lurv-garn" som jag påbörjade i fjol. Men den blev kort....
Skottat!
Äldste sonen I, var hemma från sitt jobb i Göteborg i helgen så han kom och skottade åt mig. Jätteskönt!! Nu har jag plats för mer snö vid rampen, den klarar jag av att kara själv. Han skottade även en gång till min bod, nu kan jag hämta spaden för att hacka is och ev få ut lådan med julsaker också. Fast det brådskar inte.
Vi har nog fått ca 40 cm snö i helgen och än snöar det för fullt. Men det har slutat blåsa, tack för det.
Sov jättedåligt i natt och har hemskt ont idag. Vet inte hur jag ska göra med sömnen, sover jag för mycket blir jag stel och får ont, sover jag för lite får jag ont av det. Var finns "lagom"??
Ingen traktor i sikte sedan det började snöa i går, jag är i princip insnöad. Tog en kort-kort sväng (Utan rollator, det gick inte med den) med Totti i morse så hon fick bajsa. Kissa kan hon göra i trädgården, speciellt nu när hon har en gång att vara på. Men nog är det dåligt att de inte plogar! Vid dörrarna ska vi skotta själva och jag har varit ute flera gånger för att ta undan snö. När de byggde rampen så gjorde de den så hög att bara lite snö på avsatsen gör det omöjligt att stänga dörren, får snö emellan. Det var nog snällt tänkt, jag skulle slippa lyfta rollatorn, men så fel det blev.
En gräslig dag!
Id får jag inget gjort, inte det minsta. Började med att sova för länge, innebar att det tog 2 tim innan jag kunde gå ut med vovven. Hon kom alltså ut efter 10 mot vanliga halv 8 - 8. Tur att hon sov snällt.
Efter det har jag bara gått fram och tillbaka här inne i lägenheten. Har tagit fram en stickning, men inte gjort något åt den. Ingen ro i kroppen.
Middagspromenaden blev superkort, det snöade massor och blåste, varken hund eller matte ville vara ute. Jag känner att jag lägger ner på tok för lite tid på henne nu, orkar bara inte. Klippte klor och kammade igenom henne i alla fall. Hon hoppar så fint upp på köksbordet via en stol, för att bli omskött. Sedan när hon är klar lyfter jag ned henne på stolen igen. Jag vill inte att hon ska hoppa från bordet.
Har tagit fram köttfärslimpa ur frysen, ska bara koka lite broccoli och en potatis till det. Det är väl så mycket jag orkar.
Har så ont, fick ingen riktig effekt på mina smärtpiller idag. Jag hann få alltför ont innan jag tog dem i morse. Måste ställa väckarklockan så det inte blir så här fler gånger. Och trots att jag har sovit bra är jag gräsligt trött. Det är ett kroniskt tillstånd.
Hmm… helg igen!
Å så var det fredag kväll igen då! Lång tråkig helg framför mig. Fast egentligen är det ingen skillnad på helg och vardag, så jag begriper inte varför jag tycker så illa om dessa dagar. Är det något gammalt som sitter där och påpekar: HEJ! Nu är det helg, nu ska vi ha kul!... Fast hade man så kul, ens då?
Jag går bara runt och funderar på vad ortopeden ska kunna göra för mig, tänker inte på något annat. Det är meningen att jag ska göra en lista med frågor att ta med på besöket, har inte en aning om vad jag ska ta upp! Allt beror ju på vad han säger. Hoppas att det går att prata med honom i alla fall.
Jag hat INTE skottat! Bara saltat på rampen och fått bort lite is. Nu ska det visst komma massor med snö i helgen. Då måste jag åtminstone röja av rampen så jag tar mig ut, om det nu går att gå med rollatorn i snön. Jag kan inte påstå att de är snabba med snöröjningen här.
Att ta emot hjälp.
Det är i alla fall för mig en ny och svår sits att vara beroende av att andra människor gör saker åt mig, endera i mitt hem eller med annat. Ta t ex att hemtjänsten dammar mina prylar.
I början gjorde jag mycket själv när de skulle komma, slet ut mig nästan. Nu måste jag acceptera att de gör det jag själv vill göra. Det gäller att renbädda min säng, plocka med mina tidningshögar och om sagt damma. Att de dammsuger och torkar golv var lättare att ta. Jag ser nu också att det inte är länge till jag kan bädda dagligen heller. Det händer ofta att jag sover under en filt bara för att slippa bädda.
Kompisen BB handlar ofta åt mig när jag inte orkar följa med. Det är tur att hon vet vad jag vill ha och många gånger ringer hon från affären och frågar om jag vill ha någon vara som hon tror att jag skulle gilla. Hon har fått fullmakt så hon kan hämta ut mina mediciner på apoteket, det löste en del problem.
Hundpromeneraren R tar en långsväng med Totti nästan alla dagar, vet inte hur det skulle gå utan honom. Nu skulle jag dessutom behöva någon som går morgonpromenaden med Totti, jag är så ond och stel på morgonen. Tur för mig att Totti inte har bråttom ut.
Ett stort bekymmer har jag angående Totti. Vart ska jag kunna ha henne om det blir operation av min rygg?? Jag har inte råd att ha henne på hundpensionat. Tänk om det blir så hemskt att jag måste ta bort henne! Det tror jag inte jag skulle klara av. Dessutom behöver jag henne för att rehabilitera mig efter en operation. Utan henne går jag nog inte ut alls.
Jag sväller mycket om vristerna, håller nog på att få ett bensår också. Alltså skulle jag behöva stödstrumpor. Men hur 17 ska jag få på mig dem när jag har fullt upp med att ta på vanliga sockor? Eftersom de ska på innan jag kliver ur sängen, skulle jag behöva ha någon här när jag vaknar, mellan 03 och 06 på morgonen. Det går ju inte! Lösningen är att sova med dem på. I alla fall måste det komma någon och dra på mig stödstrumporna
.
Till sommaren ska det skötas land och klippas gräs, hoppas jag är bättre då. Nu är snön ett bekymmer. Skulle behöva skotta till min bod för att bära ut julsakerna och hämta en spade så jag kan hacka bort is på rampen. Den är hal och farlig nu.
Allt det här gör att min integritet minskar, min frihet krymper.
Måtte jag bli bättre snart!!
Long time….
Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Skyller på mitt onda!
Först vill jag tacka alla GNYu medlemmar för deras fina välkomnande. Jag ska göra i ordning en "grupp" på min mail så jag kan skriva till alla på en gång.
Jag har varit till min tarm doktor och blivit godkänd. Åter om ett år igen. För närvarande är jag ju nästan helt besvärsfri från tarmen och det är något att vara tacksam över.
Mammografin ringde jag återbud till, vill inte sitta och åka 6 mil två gånger inom en vecka. Ringer dit lite senare och får ny tid.
Tyvärr så orkar jag inte sitta här heller så mycket. Läser lite bloggar, men inte alla på min lista. Skulle behöva skotta snö också men törs inte. Tänk om det låser sig som det gjorde när jag karade av bron för några dagar sedan. Höll inte på att ta mig in ens. Ortopeden måste hitta på något mirakel!!!
Mycket gnäll!
Ond och irriterad är jag idag.
Hur kan ”smärtis” kalla sig smärtmottagning, bemannade med en sköterska, en undersköterska och en läkare som kommer en dag i veckan i bästa fall? Man är låst till dessa personer och stämmer inte kemin så är det illa. De har telefonsvarare som man får prata in ärendet på och så hoppas att de ringer upp. Ingen smärt-läkare har tittat på mig sedan september.
Jag har nu gått och väntat på tid på ortopeden sedan oktober. Remissen dit var den smärtlindring jag fick när jag klagade över att mina piller inte hjälpte. Nu har jag fått tid på ortopeden till den 28:e jan. men jag tror inte på att de kan hjälpa mig på direkten. De kanske inte ens kan göra någonting alls vart står jag då?
I går och idag har det varit gräsliga dagar. Vaknade av värk som inte mina piller bet på. Trots det skulle ju vovven ut, det var en plåga. Att göra något alls var uteslutet, bara att skölja av en tallrik under kranen var illa nog. Som tur var hade jag lättlagat, i går mat ur frysen och idag korv Stroganoff. Men medan korven puttrade var jag tvungen att vila. Bara att sitta här och läsa bloggar är jobbigt, kommentera orkar jag inte fast jag skulle vilja. Detta inlägg är nu skrivet med 2 pauser….
Tyvärr så känner jag att jag håller på att bli grinig och till och med lite bitter. Gnällig har jag varit länge nu….