Det är i alla fall för mig en ny och svår sits att vara beroende av att andra människor gör saker åt mig, endera i mitt hem eller med annat. Ta t ex att hemtjänsten dammar mina prylar.
I början gjorde jag mycket själv när de skulle komma, slet ut mig nästan. Nu måste jag acceptera att de gör det jag själv vill göra. Det gäller att renbädda min säng, plocka med mina tidningshögar och om sagt damma. Att de dammsuger och torkar golv var lättare att ta. Jag ser nu också att det inte är länge till jag kan bädda dagligen heller. Det händer ofta att jag sover under en filt bara för att slippa bädda.
Kompisen BB handlar ofta åt mig när jag inte orkar följa med. Det är tur att hon vet vad jag vill ha och många gånger ringer hon från affären och frågar om jag vill ha någon vara som hon tror att jag skulle gilla. Hon har fått fullmakt så hon kan hämta ut mina mediciner på apoteket, det löste en del problem.
Hundpromeneraren R tar en långsväng med Totti nästan alla dagar, vet inte hur det skulle gå utan honom. Nu skulle jag dessutom behöva någon som går morgonpromenaden med Totti, jag är så ond och stel på morgonen. Tur för mig att Totti inte har bråttom ut.
Ett stort bekymmer har jag angående Totti. Vart ska jag kunna ha henne om det blir operation av min rygg?? Jag har inte råd att ha henne på hundpensionat. Tänk om det blir så hemskt att jag måste ta bort henne! Det tror jag inte jag skulle klara av. Dessutom behöver jag henne för att rehabilitera mig efter en operation. Utan henne går jag nog inte ut alls.
Jag sväller mycket om vristerna, håller nog på att få ett bensår också. Alltså skulle jag behöva stödstrumpor. Men hur 17 ska jag få på mig dem när jag har fullt upp med att ta på vanliga sockor? Eftersom de ska på innan jag kliver ur sängen, skulle jag behöva ha någon här när jag vaknar, mellan 03 och 06 på morgonen. Det går ju inte! Lösningen är att sova med dem på. I alla fall måste det komma någon och dra på mig stödstrumporna
.
Till sommaren ska det skötas land och klippas gräs, hoppas jag är bättre då. Nu är snön ett bekymmer. Skulle behöva skotta till min bod för att bära ut julsakerna och hämta en spade så jag kan hacka bort is på rampen. Den är hal och farlig nu.
Allt det här gör att min integritet minskar, min frihet krymper.
Måtte jag bli bättre snart!!
Lena!
Ja, måtte du bli bättre snart! Vilken tuff period du har haft och har nu.
Det här med att tvingas ta emot hjälp förstår jag lite av. Men du har det svårt i mycket större omfattning än jag. Anar att det är lätt att känna att ens integritet minskar när någon måste städa åt en.
Jag tyckte det var hemskt första gången jag var tvungen att ha hjälp att duscha.
Och när hemtjänsten kom med mat bara grät jag i början.
Nu behöver jag inte det här så ofta än, tack och lov, men känner med dig som måste.
Det ordnar sig med Totti om du ska opereras Lena, det ordnar sig!
Kram från din smärtsyster
Kristina
Lena!
Förstår så väl hur du känner dej, att måste ta emot hjälp…har jättesvårt med det själv…helst att BE om hjälp!
Men har man så besvärligt som du har nu så måste du nog, för din egen skull!
Som att INTE skotta!!!!
Det ordnar sej säkert med Totti, den dagen du ska in på op!
Kanske R ”låna” henne under tiden?!
Sköt om dej!
Kramar!
Tänker på dig. Hoppas med hela mitt hjärta att du snart får må bättre. Jag håller med de andra att du nog inte behöver oroa dig för Totti. Det finns säkert någon som är villig att låna henne ett tag, tror du inte det?
Hej!
Jag hoppas för din skull att det blir operation! Du behöver få chansen att bli bättre!
En tanke som slår mig angående dina strumpproblem. När mamma blev ryggopererad fick hon en massa hjälpmedel, bland annat en helt underbar strumppåtagare. Har du frågar om du kan få en sådan? Det är som en strut med handtag. Du trär på strupman på struten sätter foten i struten och drar i handtagen och vips sitter strumpan på foten…hur brilljant som helst!
Hade du bott här så hade Totti kunnat bo hos oss. Men ett tips är att kolla om hon kan bo i en familj där de har tillgång till trädgård och kanske egna hundar. För oss t.ex. som har två egna hundar och som har stor trädgård (och därför inte behöver promenera hundarna så ofta som om man bor i lägenhet) så gör liksom en hund mer eller mindre inte så mycket. Vi skulle t.ex. bara villa ha ersättning för maten eftersom det knappast skulle innebära något merjobb med en hund till. Så kolla runt efter en sådan familj i din närhet. Eller efter en ensam pensionär som behöver någon att pyssla om några veckor/månader. Det är en lång period att ha en hund på pensionat, men en kort period i verkligheten.
Förstår att du har mycket tankar inför ortopedbesöket, men jag tror att de flesta frågor kommer falla sig av sig självt. Stolpa upp huvudgrupper som du vill diskutera istället t.ex. frågor kring själva operationen, rehabiliteringen, risker, vinster, förluster osv. Sedan kan du beta av områdena i tur och ordning tills du är nöjd med informationen.
När skall du dit?
jag ska till ortopeden nu på onsdag!
Tack för tipsen ang strumporna och hur jag ska ställa upp frågorna!