Sjukgymnasten, en annan än sist, kom på avtalat besök idag. Men inte hon heller kunde ge ig något att hoppas på, än så länge i alla fall. Först ska vi ge Artroxen tid att ha effekt (om den har det), sen kan det bli ett lättare träningsprogram. Men då får jag räkna med ca 6 veckors intensivare värk innan det lindrar. Vet inte om jag orkar med det.
Men en sak var bra: Hon går utbildning i gestaltterapi, tredje året av fyra. Då får de ha egna patienter under handledning. Hon frågade om jag var intresserad och naturligtvis var jag det. Har efterlyst psykologkontakt i flera år nu. Antagligen blir det så att hon tar mig som patient under landstingets regi så jag som har frikort behöver inte betala något alls. Toppen! Tror att det går bra att prata med henne, det gick lätt idag i alla fall. Blir det svårt på svenska får vi gå över till holländska, hon kommer därifrån.
Så, trots allt, ett mirakel var det!!
Mirakler sker där man minst anar det *kram*
Å du, tack för att du finns.
Lena!
Ja, rätt vad det är så sker det ett mirakel!
Det kanske kan bli ett mirakel när du börjar gestaltterapin, det hoppas jag i alla fall för din skull!
Jag har hört mycket positivt om det och har vänner som blivit hjälpta.
Kram!