Här har det varit fylleri!
Ja, inte fylleslag på något vis utan jag har fyllt år, i fredags.
Först kom kompisen BB med massor av nybakade bullar och en kola-kaka. Hon hade även med sig en St Paulia (som jag samlar på) och godis. Toppen med färskt hembakt bröd när jag nu inte orkade själv.
På lördagen kom Lennart, Jesper och Karin med 2 stora kartonger. De hade skaffat mig ett hörndatabord! Det var från alla ungarna och sambos. Det byggdes raskt ihop och blev toppen. Vad jag inte begriper är hur det med en ganska stor möbel till i detta rum kunde bli rymligare än vad det var tidigare. Nu kan jag ha odling av sommarplantor på bänken jag tidigare hade datorn på, eller symaskinen. De åkte och hämtade Thai-mat så jag slapp stå och laga mat också.
Jag har avlagt åtskilliga kilometer i min lägenhet de senaste dagarna. Jag vandrar fram och tillbaka och har ingen ro i kroppen. Sover ofta på dagen och länge på natten.
I går fick jag ett ryck och planterade om de flesta av mina krukväxter. Det v ar jättejobbigt men det gick. Jag har gått och gruvat mig för att göra detta sedan februari.
Det verkar som om jag nu har en period med lite mindre ont än på länge. Beror nog på att jag tar två av en medicinsort, den starkaste, men bara på morgonen. Smärtläkaren vet om att jag gör så och gillar det inte, men jag känner att det hjälper och då gör jag så. Risken fanns att det skulle rubba hormonbalansen, sa han. Men den är redan så rubbad att lite till märks nog inte.
Jag har fått något eksem på ena foten och i knävecken. Det ser illa ut och jag måste väl snart visa det för husläkaren. Men nu har de gjort om så man får inte beställa tid annat än akut. Och jag tycker inte att detta är akut. Man ska få tid inom 2 dagar sen man ringde och då får man ta den läkare det blir. Husläkarsystemet som var så viktigt har man visst glömt bort nu. Dessutom finns det en läkare på mottagningen som ingen vill ha så risken är stor att man hamnar hos just henne. Och jag är inte tuff nog att säga till om det är hon som kommer, säga nej tack, jag vill ha en annan läkare. Och i morse vaknade jag med högerhanden svullen som en fotboll. Det är bestämt något fel på mig…
I kväll kommer lilla juntan hem till mig på kaffe med dopp. Det är bättre för mig när de kommer hit än om jag ska till BB. Och nu har jag ju fikabröd också. Själv hade jag bakat en sockerkaka och chokladsnittar, så det finns att ta av. Ungarna är dåliga på kaffebröd nu för tiden, annat var det förr när man fick gömma burkarna.
Så ska jag hälsa min svägerska B välkommen hit, det är kul att hon vill läsa det jag skriver.
Nu ut med jycken och sen blir det dusch, hon smutsar ner sig kopiöst. Det rinner smältvatten överallt, men än har vi gott om snö. +9 idag och blåst. Gullvivorna tittar upp där snön smält bort, det är roligt att se.
Tisdag och inget gjort (i dag heller)
En helt bortkastad och gräslig dag har det varit. Ont som f*n och lika trött. Jag som skulle göra en del idag, bl a baka en kaka. Det lutar nu åt att jag köper något färdigt.
Har sovit i flera omgångar, men tröttheten släpper inte för det. Skulle nog kunna sova dygnet runt om det inte vore för Totti. Jag tycker synd om henne som har en så tråkig matte, det blir inte mycket tid åt henne.
Jag har funderat en del på det smärtdr föreslog och kommit fram till att jag vill nog inte ha en slang (elektrod) instoppad i ryggen. Han måste komma med något alternativ åt mig. Men något måste ske och det snabbt.
Det händer något konstigt med mig när jag ska till att somna, det är som om jag slutar att andas och måste anstränga mig för att hämta luft. "Plötslig spädbarnsdöd"?? Det känns i alla fall otäckt och tar ett tag innan det släpper och hela tiden måste jag tänka: Andas in – andas ut - -andas in osv.
Orkade inte gå på syjuntan i går kväll och i kväll hoppar jag över träffen hos kompisen BB. Inte bra, isolerar mig mer och mer. Men till BB kan jag inte ta mig. Benen vill inte gå.
Just nu och i några timmar framåt har jag blodpudding skuret i små bitar i ugnen på 100 grader. Ska bli godis åt Totti. Och för några dagar sedan kokade jag en ny laddning "hundpölsa", så nog har Totti både mat och godis.
Nu snart blir det lite TV åt mig så kram till alla fina människor som finns där ute.
Smärtdr ringde.
Han skulle ju det idag, klockan hann bli över 13 innan han ringde. Och jag hade rent för j***ligt ont.
Mycket snack om att piller inte är lösningen på mina problem,, jag tog inte in allt han sa, värken var starkare än orden. I alla fall så sa han att han ville prova en ryggmärgsstimulering. Det är som en epiduralkateter, fast en elektrod i stället som man kopplar en dosa till för el stimulering. Först en vecka på prov, sen en tid utan för utvärdering. Funkar det bra kan de sen operera in en fast, typ pacemaker. Jag skulle ha frågat efter alternativ, det kom jag på i efterhand. Men det hinner jag för vi skulle ha en träff för att diskutera innan det sker. Det ska i så fall göras i Gävle (8 mil) och hur tar jag mig fram och tillbaka? Tror knappt jag får sjukresa, de drar ju in på allt nu.
Men ingen akut hjälp fick jag. Att göra som jag har gjort att at dubbla piller av den starka sorten var inte bra, sa han. Kan rubba hormonbalansen. Uppriktigt sagt så skiter jag i det nu, bara jag får ner smärtan till uthärdlig nivå.
Det är för att jag är så upptagen med att ha ont som jag inte bryr mig om datorn så mycket. Svara på kommentarer skulle jag väl göra men orken tryter, tyvärr. Det är som om allt bara rör sig om mina smärtor. Nu för tiden kan jag knappt gå, så mycket lutar jag åt vänster. Muskerna drar ihop sig i kramp. Till och med att sitta är jobbigt. När jag sa det åt smärtdr. sa han bara att så fick jag inte gå. Jag skulle sträcka på mig!!! Som om jag inte försöker det!!
Nu något annat.
Jag har stickat färdigt koftor och mössor till tvillingarna och de har fått dem. Har inte hört om det passar. Nu har jag börjat med en mössa åt yngste sonen Jesper och ett par vantar. Måste ha något i händerna de stunder jag kan sitta. Men jag är hemskt fumlig i händerna, måste träna upp dem. Enl. sjukgymnasten/terapeuten är stickning en bra övning.
Sen ett krux. Jag fyller år snart och skulle vilja baka något till dess. Men jag vet inte om jag klarar det. Fyller inte jämt så det är inga större ovationer, men för min egen del så skulle jag vilja göra det. Vetebröd har jag slagit ur hågen, men någon kaka kanske jag kan klara av?
Sen var det omplantering av blommor också, skulle ha varit gjort i februari och nu är det snart april. Måste försöka med några i alla fall.
Är det vår?
Inte för att jag tror på det, men idag var det riktig vår ute. +6,7 trots mulet väder- Från mitt altantak droppade det inte, det rann vatten från snö-överhänget. Men ja, än kommer det många bakslag…
Jag har blivit mycket dålig på att uppdatera min blogg, jag orkar inte så mycket för tillfället. Sover mycket, trots att jag tagit bort insomningstabletten. Jag trodde att det berodde på den att jag var så trött för jämnan, så var det inte. Men tydligen behöver jag inte det pillret, så ett mindre i dosetten nu.
Mina ögon är jobbiga, de rinner så fort jag anstränger dem eller vid starkt ljus. De är irriterade och ömma, ibland ser jag ut som en mört! Gråten är inte långt borta heller. Jag vet inte om jag ska vända mig till en optiker eller till husläkaren för remiss till ögon. Tycker inte att glasögonen är så gamla så det ska bero på dem heller. Men det kan ju gå fort med förändringar, allrahelst med läs-skärpan.
Jag ringde rådgivningen ang. min trötthet och mina ögon. I min enfald trodde jag att det var dit man skulle ringa för att få ett råd. Vad jag fick var en akuttid hos min husläkare!! Det var inte det jag ville + att jag hade ingen skjuts till HC inom en timma. Nu ska jag ringa vid slutet av nästa vecka, de har börjat med något nytt vid tidsbeställningen. Man ska inte kunna ringa "semiakut", allt är akut. Inom 2 dagar ska man ha en tid. Bra för vissa fall, mindre bra när man måste planera. Min kompis BB, tillika chaufför, ska operera starr på ena ögat den 23:e och då vill hon inte köra bil på någon dag. Vilket jag tillfullo förstår. Taxi har jag inte råd med.
Jag har fått rådet att inte namnge mina mediciner här, det finns så mycket konstigt folk som gör allt för att komma över ett piller. Tiggar-mail har jag redan fått. Alla borde begripa att apotek och läkare räknar ut precis så mycket du har och behöver, inga överskott finns här.
Receptet på ärtsoppan kommer senare, håll ut, syster! *fniss*
Oj då!
Vad stort det blev, det förra inlägget.
Det får ni stå ut med, jag varken kan eller ids ändra!
Kram igen
En dryg vecka senare…
Fantastiskt vad fort tiden går ibland. Det var i går en vecka sedan jag skrev något här sist, ja, skrev något över huvud taget.
Jag sover! På natten skapligt, upp vid halv 5 - halv 6, ut med Totti vid 7 (det är ju ljust nu så då vill hon ut tidigare), frukost sen SOVA. Sover väl ca 1 timma, ringer BB och anmäler mig levande, sover igen en timma. Ut med Totti vid 12 sen sova igen, helst 2 gånger, middag, disk. Sen kommer R och hämtar Totti. Antagligen behöver hon då duschas, sen så sover jag som omväxling. Lite TV på kvällen, nattkissa Totti (ofta i trädgården)sen i säng mellan 21 och 22. Jag hinner inget annat.
Ibland orkar jag kolla lite på era bloggar, men inte alltid. Ligger där ca 45 olika och väntar så tar jag bara bort dem. Det blir för mycket att gå igenom.
Jag har i alla fall svarat lite på några kommentarer till Charlotte, Nisse, Lena D och Kristina B. För första gången gjorde jag det där ni skrivit i stället för att gå in i era egna bloggar. Få se hur det slår ut.
Terapin går bra men i går blev det lite jobbigt för mig, hon kom mig lite "för nära". Men det är väl det som är meningen kanske.
I veckan fick jag ett brev från smärtis, dr Ph ska ringa mig den 23:e någon gång under dagen. Ska jag sitta och vakta telefonen hela dagen?? Totti då? Tycker inte om sådana tider, hatar att vänta. Visst är det bra att han ringer, måste tala om att jag fortfarande har mycket ont, trots den extra tabletten. Men en bättre tidsuppgift kunde de väl ge.
I tisdags tog jag mig i den beryktade kragen och gjorde en stor gryta holländsk ärtsoppa. Hade lovat "tjejerna" i lilla juntan det, de gillar det skarpt. Dessutom gjorde jag en sockerkaka till kaffet. Inget sova den dagen, fick jag böta för med extra ont och trött. Kunde inte sova alls natten till onsdagen. Idag kom mina barns far, holländaren, och fick några pytsar soppa. Faktiskt kände jag mig lite nöjd. Men det lär dröja länge nu innan jag gör om det.
Jag ringde smärtis tidigt i veckan för att kolla att dr Ph hade skrivit ut recept som han hade lovat. Icke! Och inte före torsdag kunde han göra det heller. Tur att jag alltid ringer i god tid och inte talar om hur mycket jag har kvar. Jag säger alltid att jag har mindre än vad som är sant. Har lärt mig av att bli utan piller, det vill jag inte vara med om igen.
På torsdagen ringde jag hemtjänstassistenten för att höra om larm. Det går bra med IPtelefoni, men inte med mobil. 155:-/mån kostar det. Hon påpekade noga att det inte funkar om nätet är "nere", som om jag inte förstod det. Ingen rabatt för att man har hemtjänst tidigare. Jag ahr märkt att Söderhamn är en dyr kommun att leva i som beroende av hjälp. Städningen kostar mig 300:-/mån, 1½ tim var 3:e vecka. Kan ju ibland bli 2 ggr/mån i och för sig. Städfirman tar 350:- /tim och då får jag själv bestämma vad som ska göras och hur lång tid det får ta. Dessutom får jag dra av 50% för hushållsnära tjänster. Kruxet är att man ska ligga ute med pengarna i ett år tills deklarationen.
Detta var allt från mig för denna gång. Det blev tre pauser i skriveriet….
Kram