En helt bortkastad och gräslig dag har det varit. Ont som f*n och lika trött. Jag som skulle göra en del idag, bl a baka en kaka. Det lutar nu åt att jag köper något färdigt.
Har sovit i flera omgångar, men tröttheten släpper inte för det. Skulle nog kunna sova dygnet runt om det inte vore för Totti. Jag tycker synd om henne som har en så tråkig matte, det blir inte mycket tid åt henne.
Jag har funderat en del på det smärtdr föreslog och kommit fram till att jag vill nog inte ha en slang (elektrod) instoppad i ryggen. Han måste komma med något alternativ åt mig. Men något måste ske och det snabbt.
Det händer något konstigt med mig när jag ska till att somna, det är som om jag slutar att andas och måste anstränga mig för att hämta luft. ”Plötslig spädbarnsdöd”?? Det känns i alla fall otäckt och tar ett tag innan det släpper och hela tiden måste jag tänka: Andas in – andas ut – -andas in osv.
Orkade inte gå på syjuntan i går kväll och i kväll hoppar jag över träffen hos kompisen BB. Inte bra, isolerar mig mer och mer. Men till BB kan jag inte ta mig. Benen vill inte gå.
Just nu och i några timmar framåt har jag blodpudding skuret i små bitar i ugnen på 100 grader. Ska bli godis åt Totti. Och för några dagar sedan kokade jag en ny laddning ”hundpölsa”, så nog har Totti både mat och godis.
Nu snart blir det lite TV åt mig så kram till alla fina människor som finns där ute.
Andningsproblem kan ha att göra med vissa läkemedel.
Har man kronisk värk och ännu mer i form av smärta mer eller mindre varaktig och med allt elände det för med sig, så är det helt naturligt att hamna i s.k. negativa spiraler.
Den rädsla man får och kroppens reaktion på eländet gör att vi omedvetet bidrar till att kanske göra den värre.
Det är där det positiva tänkandet kommer in.
Även om det känns eländigt och botten, botten så ska man ‘tvinga’ sig att tänka positiva tänkar ändå.
Att tänka positivt, har mig veterligen, inte skapat mer skador och mer värk. I vart fall är det min erfarenhet.
Att fastna i negativa tankar däremot ökar på både den psykiska och fysiologiska (kroppsliga) stressen. Vilket kan leda till spänningar som i sin tur förvärrar besvären.
Notera nu att detta är mina erfarenheter.
Jag tycker du är en kämpe och jag har full medkänsla för den situation du är i.
Angående ‘slang i ryggen’, ta och skicka ett mejl till Bille och fråga lite.
Kramar!
Hej Nisse!
Att försöka tänka positivt är nog bra, men hu! så svårt i vissa lägen. Jag försker i alla fall så gott det nu går.
Jag blir inte direkt rädd när andnings”kosntigheterna” börjar, det är mest obehagligt och till slut så somnar jag. Vore kankse skönt att få somna in på riktigt? Och slippa eländet helt…
Skrev ett mail till Bille, fast jag tror att hon har en epiduralkateter ed smärtstillande. Kan ju vara värt att få veta hur det är.
Tack för tipset!!
Krmar från din syster Lena
Lena! Har du inte fått mitt mejl? Jag har en morfin ump med Intratekal Läkemedel. Kolla på min blogg den 11.februari 2008, där skrev jag lite om det. Kopiera länken nedan och klistra in på din webbläsare så kan du läsa mer.
http://www.medtronic.de/SE/downloadablefiles/IsoMed_Patient_small.pdf
Hör gärna av dig igen till min mejl,
Kramar din smärtsyster B.
Lena!
Det är en tuff sits du har! Det här med positivt tänkande är verkligen bra. Som Nisse säger, ibland går det att ”tvinga” sig, ibland går det inte så bra. Då behöver man pepp.
Gestaltterapeuten som du har kontakt med kan inte hon hjälpa/råda dig till något?
Har du ork att läsa och kan du ta till dig? Det finns en hel del böcker med konkreta råd och vägledning hur man kan ”jobba med det”.
Det här med slangen kan kanske vara något ändå, bra att du kollar med Bille!
Var rädd om dig! Kram!
Hej Lena!
Måste höra hur du har det.
Har du fått nån tid till mottagningen till smärtenheten? Även om det är jobbigt…åk dit. Det finns säkert fler alternativ till smärtlindring än det du blivit erbjuden.
Det vet jag förresten. Själv fick jag se och känna på de hjälpmedel de hade att erbjuda.
Ställ frågor. INGEN fråga är larvigt i deras ögon. Tvärtom, de VILL att vi fråga.
Sen åker man hem. Ingenting bestäms vid det här besöket.
Jag bestämde mig så småningom, och har inte ångrat mig en minut.Det här är ingen permanent lösning, men jag har fått kämpaglöden tillbaka.
Ville bara dela med mig lite,
Jag tänker på!
Varma kramar din smärtsyster B
Bille!
Jo, tack jag har fått ditt mail men orken tryter så mycket för att svara.
Förstod att det var en annan typ av ”slang” du hade, skulle föredra en sådan jag också.
Jag är laddad med frågor till tusen när jag väl får komma till smärtmottagningen, har inte hört något än om tid. De har minsann inte bråttom.
Just nu håller jag på att ”öva mig att tänka positivt”. Det är inte lätt, men som jag förstått viktigt.
Många kramar din syster Lena
Kristina!
Tyvärr orkar jag inte läsa alls nu, knappt jag tar mig igenom bloggen. Skulle vilja läsa men koncentrationen brister.
Se kommentaren till Bille ang positivt tänkande.
Det gror i mig att kanske försöka med ryggstimuleringen, kan i alla fall inte bli värre. Men jag vill ha alternativ först och vill veta vad de tänker på ifall det inte blir bra.
varma kramar smärtsyster Lena
Lena!
Vill bara titta in och tala om att jag tänker på dig!
Varma kramar!
din smärtsyster
Hej Lena!
Här kommer en till som tänker på dig, det vet du.
Har du hört nåt från smärtenheten?
Jag tycker du ska ringa och kolla när du står på tur.
Varma kramar!
Bille