Tack Totti för 8 fina år!
I tisdags var jag tvungen att ta ett svårt beslut.
Totti hade varit slö och hängig ett litet tag, hon blev sämre och sämre. På måndagen ville hon inte gå med på promenad och hon började bli flåsig. Men hon åt och sov mycket. På tisdag eftermiddag blev det kris! Hon bara flämtade och ville ingenting, inte ens äta pannkaka. Så vid halv fem ringde jag jourveterinären och fick komma på en gång.
När BB kom med bilen vägrade Totti att gå, hon lade sig platt på marken så jag bar in henne i bilen och vi åkte mot Bollnäs. Hon bara låg och flämtade i bilen och jag anade hur det skulle sluta.
Hos vet. fick hon komma in på en gång och blev undersökt. Stort blåsljus på hjärtat, antagligen lever och njurpåverkan. Totti kunde då inte stå själv, jag höll henne uppe.
Visst kunde vi åka till Strömsholms stora veterinärklinik och kanske få hjälp, men det var osäkert om ens de kunde hjälpa Totti, hon var så dålig. I så fall hade det blivit dropp och mycket piller och inläggning under lång tid och sedan täta veterinärkontakter om det nu hade gått att rädda henne.
Det var då jag var tvungen att ta mitt svåra beslut. Jag trodde inte att hon skulle klara resan mot Uppsala och jag hade en gång lovat att inte låta min hund bli försökskanin. Så det fick bli ett slut där på en gång. Veterinären höll med mig.
Totti reagerade inte ens när hon rakade tassen för venflonen. Hon hade liksom stängt av. Jag hade henne i knäet hela tiden, även när vet. sprutade in narkosmedlet. Plösligt blev hon helt lugn och slutade flämta, ögonblicket därefter var det slut. Hon blev så tung och slapp i mina armar. Mina tårar rann hela tiden (även nu när jag skriver detta). När jag inte orkade hålla henne längre så lade BB över henne på ett bord, insvept i en filt. Jag satt en lång stund hos henne innan jag var mogen att gå.
Nu, 2 dagar senare, hör jag hennes tassar i min lägenhet hela tiden. Och när jag skulle handla på förmiddagen ropade jag in "kommer snart", när jag gick. I går plockade jag undan hennes saker och tvättade filtar och leksaker. Det är nu så tomt och tyst här hemma!!
Jag tycker om tanken på att hon nu leker med husse på en grön äng, han har nog väntat på henne. Totti var mitt sista stora band till husse Bert, ett band som nu är borta.
Andra bloggar om: hund, sjukdom, hjärtfel, avlivning, avlivning av hund, svårt beslut, husse, band
Varmast i landet!
Jag har blivit en biten P1-lyssnare, där finns verkligen massor att lyssna på, inte bara musik. Så idag på ena väderleksrapporten talade de om att Söderhamn hade varmast i landet, 18 grader. Jag hade 18,7 i skuggan så det stämde ju bra. Tyvärr så blåste det lite för mycket för att jag skulle kunna kratta ur rabatterna, alla löv for fram och tillbaka. Ska bli lika i morgon lovades det, hoppas på mindre blåst då.
Det är nu över en vecka sedan jag var till smärtis, tror jag behövde den tiden för att smälta vad som blev beslutat. Trots mina negativa farhågor inför en ryggmärgsstimulator (kallas även baksträngsstimulator), så ska jag prova på det. Det blir då i första hand den temporära som ska sitta en vecka, sen ska jag utvärdera det. Tycker jag att det funkar bra så blir det då en permanent, inopererad under huden. Elektroderna placeras i epiduralrummet och jag ska vara vaken för att kunna tala om vart det känns. Den temporära styrs med en dosa som kopplas till elektroderna, den permanenta styrs med en magnet genom huden.
Tyvärr gav sig inte läkaren förrän han skrivit ut recept på svagare smärttabletter, meningen är att jag ska trappa ut ena sorten. Tror det beror på att jag sa att det funkar ganska skapligt just nu när jag ökat den andra sorten. Jag får visst inte må skapligt, verkar det som… Jag ska göra ett försök, men går det inte så tar jag tillbaka den starkare sorten igen.
Jag mår nu också dåligt över att ha fått psoriasis. Min pappa hade det i hårbotten och en av sönerna har väldigt mycket överallt, så det finns i generna. Jag beundrar sonen väldigt mycket nu när jag har börjat smörja mig på ben och fötter med en kortisonsalva och hela kroppen med en mjukgörande. Han har hållit på sedan han var 18 år, jag i 4 dagar och är redan trött på det. Ska försöka få lite sol på benen i sommar (om det går för soleksemen).
Inte heller hunden mår bra. Totti som alltid varit ett matvrak och jag har fått hålla igen på vad hon äter, "petar" nu i maten och äter aldrig upp. Hon kan lämna så mycket som halva portionen, det är inte likt henne. Dessutom är hon flämtig och sover mest hela dagarna. Går det inte över snart så måste jag väl kolla upp henne hos en veterinär.
Andra bloggar om: P1, väder, blåst, smärtis, smärtmottagningen, ryggmärgsstimulator, baksträngsstimulator, smärttabletter, minskning, psoriasis, hund, Totti, matvrak, veterinär
Inte det också!!
Jag var till husläkaren idag. Inte kul besked. Jag har nu gått och fått psoriasis också. Tyckte annars att det räckte med det jag redan hade, men icke. Mycket får mer, tydligen.
Dr skrev ut salvor och krämer till mig. Jag är så torr överallt på kroppen att jag skulle smörja hela mig morgon och kväll. Utslagen fick en annan salva som jag skulle smörja med så läge de var röda.
Mina andra krämpor var biverkningar eller åldersrelaterat. Och när jag tänker på det så går många gamla och torkar sig om ögon och näsa i ett. Jag skulle köpa tårersättningsmedel på apoteket. Och tröttheten berodde på pillren + att värken i sig ger trötthet.
Denna rapport får räcka för idag.
Klart – slut från mig!
April-väder
I morse när jag tittade ut första gången trodde jag inte mina ögon. Allt var vitt! Marken, luften och träden var vita. Det vräkte med snö i stora flingor. Lapp-vantar som mamma sa. Men på eftermiddagen hade det smält bort och var +9 grader.
Jag måste klara Totti själv nu ett tag. Hundpromeneraren R har fått något som liknar ryggskott. Han har redan en dålig rygg, så han måste vara rädd om sig. Hittills har det gått bra, tog en skaplig promenad efter maten och det var inga protester. Det var det däremot i morse, då vill Totti inte gå alls.
Nu är både hund och matte klippta. Jag fick en tid i går och fick den frisyr jag ville ha. Ganska kort i nacken och lite längre uppe på hjässan. En spetig lugg över hela pannan. Nu vill det till att jag själv kan forma detta, det är jag ingen haj på alls.
I morgon ska jag då till smärtis och diskutera situationen med både läkare och sköterska. Jag har på känn att de tänker övertala mig till operationen. Det värsta är att läkaren talar dålig svenska, tror att jag skulle förstå honom bättre om han talade tyska som är hans modersmål. Har försökt men han envisas med svenska. Jag vet inte nu hur jag ställer mig till en ev operation. Kan det hjälpa så OK. Men är det psoriasisartrit jag har så lär det inte hjälpa. Jag skulle ha haft tid på mig innan beslut. Tid att komma till husläkaren för att få remiss till hud och fått deras bedömning. Men i så fall tar det ju flera månader! Det kan ju inte skada om jag testar en ryggstimulator under tiden heller. Jag känner mig jätte-velig!!
Andra bloggar om: snö, snöväder, tö, hund, hundpromenader, hårklippning, pälsklippning, frisyr, smärtis, smärtmottagningen, läkare, psoriasisartrit, hud, remiss, ryggstimulator
En sovande dag!
Vaknade kl halv 6 efter att ha sovit hela natten, bara det är konstigt. Brukar i alla fall gå på toaletten åtminstone en gång, inte så nu.
Efter att ha rekat till mig och fått i mig mina morgonpiller och låtit dem ha verkat gick jag ut med Totti i regnet. Hunddusch sen. Efter lite kaffe så dök jag i säng och sov till 12!! Då regnade det ändå mer så jag försökte vänta ut regnet, men det gick inte. Ut med Tottan igen och sen dusch! Duschade även mig själv.
En liten tupplur på en tim var efterlängtad och skön. Begriper inte hur jag kan sova så mycket!
Sen ringde Mellansonen L och ville komma och få en fika innan han återvände till Gävle. Det var roligt att träffa honom igen.
NU sitter jag här och ögonen håller på att falla samman igen. Men lite TV ska det bli trots allt. Brukar kolla på Cesar Millan och det svenska hundprogrammat efteåt.
Ringde till min hundfrisör nyss och i morgon får Totti komma och bli fin. Måste bara säga till att hon inte klipper mustaschen denna gång, den har nu börjat bli fin igen efter senaste klippningen då allt rök med.
Andra bloggar om: sömn, sömnproblem, mediciner, son, TV, hundfrisör, pälsklippning
Haft Påskbesök!
I går, långfredagen, kom Jesper och Karin hit och de sov över och åkte till Karins föräldrar nu på eftermiddagen.
Karin lagade en underbar 3 rätters middag åt oss i går. Det blev Avocadohalva men matjessill och creme fraiche, Påskpasta med choritzo och som topp en underbar fruktsallad på färsk ananas, äpple, banan, apelsin, sharonfrukt, kiwi och färska jordgubbar. Vi åt så vi var tvungna att ta paus innan efterrätten.
Under tiden fixade Jesper med min dator, bl.a. lade han in ett filter så jag slipper alla spam-mail i min inbox.
Jag lyckades hålla mig vaken till halv 11, men sen blev det natti för mig. De andra tittade på en knasig film på TV innan de bäddade soffan och kvartade.
Idag löste vi melodikrysset tillsammans och skickade in. Få se om vi har någon tur.
Totti fick ett välbehövligt bad i dag och himmel vad hon löser hår nu, badkaret var alldeles fullt av hår och handdukarna likaså. Jag tumlade dem och fick storstäda tumlaren efteråt.
Det har varit en underbar dag, i solen var det riktigt varmt så vi satt ute och drack kaffe. Men det var bara solen som var varm, i skuggan höll det sig runt 8 grader. Nu har jag inte mycket snö kvar på baksidan, det är 3 mindre fläckar bara. Tyvärr är nätterna kalla än så länge, till och med så att Totti gick på skaren i morse. Men i morgon ska jag försöka mig på att ta reda på lite i min rabatt på framsidan, det "spruttar" i den nu. Jag tar inte bort riset på hösten, det får vara kvar som skydd, så nu är det massor som ska bort. Det blir att stoppa avfallet i sopsäckar och ta till soprummet. Jag tar mig inte till komposten.
Jag har länge nu haft ett sår på underbenet, har under tiden som gått fått fler små. Det stora är väl ca 5 cm i diameter. Jesper, som har psoriasis, fick titta på det stora och han tyckte att det var precis som hans psoriasis- sår. Är det så kan det ju vara psoriasis-artrit jag har i benen och då undrar jag ifall någon ryggstimulator hjälper, det kommer i så fall inte från ryggen utan är mer lokalt. Något jag måste ta upp med smärtisläkaren. Jag skulle ju behöva komma till min husläkare först, men det verkar vara omöjligt.
Det är så ljuvligt att det Norrländska ljuset börjar återvända. Jag sitter nu kl 19.50 och har inte en enda lampa tänd i hela huset och det behövs inte på länge än. (Nu ljög jag! Jag har en lampa på boden som går på timer, den skulle behöva ändras eller tas bort.)
Karin och Jesper skurade mina altanstolar och bord i går, så nu blir det mycket att sitta ute. Men jag får passa mig för solen, får soleksem annars. Totti uppskattar verkligen att kunna gå ut och in som hon vill, idag har hon jagat myror!
Askonsdag eller Dymmelonsdag
Var ordet Askonsdag kommer ifrån är jag inte säker på, men Dymmelonsdag vet jag däremot.
Kläppen i kyrkklockorna kallas för dymmel och den sveptes med tyg denna dag för att få riktigt dov klang. Görs visst fortfarande på vissa håll. Här tar man "bort" lilla klockan i stället.
Askonsdag har jag för mig betyder att man smorde in sig med sot och saka för att visa sin sorg. Jag kan ha fel där.
I dag blev det kort dag. När jag varit ute med Tottan kl 07 gick jag och lade mig "en stund". Döm om min förvåning när jag vaknade kl 12! Halva dagen hade gått!! Det var dags att gå ut med vovven igen för kl 14 skulle terapeuten komma, tack och lov var hon lite sen. Vid halv 4 gick hon då var det dags att fixa käk.
Hon tyckte som jag att jag får väldigt kort tid på mig att tänka inför operationen. I princip måste jag ju bestämma mig på en gång. Jag skulle vilja veta lite mer så jag kan söka på nätet ang. den metoden till smärtlindring. NU vet jag ju inte ens vad det heter så det är svårt att söka. Jag skulle gå på magkänslan, sa hon.
Sen ringde jag och ville ha en tid hos min husläkare, men si, det gick inte. Han har något system där man bara kan boka 2 dagar framåt i tiden, före tisdag hade han ingen tid. Ring på tisdag igen och försök fick jag till råd. Eller gå på jouren. NU tycker jag ju inte att sår jag har haft så länge inte kan kallas akuta och tycker det är fel att belasta jouren, men så får det nog bli i alla fall. Jag har nu fått sår på vänster fot också och det kliar!!!
Andra bloggar om: påsk, askonsdag, dymmelonsdag, terapi, operation, smärtlindring, husläkare, jour, akut
Tristess!
Ja, jag har det tråkigt idag (och de flesta andra dagar också för delen).
Allt lunkar på som vanligt, ut med vovve, ont, fixa käk, ont, diska, ont, plocka lite från gårdagen, ont mm… Allt slutar med värk. Försökte ligga en stund på middagen, det var omöjligt, gick inte att koppla av. Risken finns nu att jag somnar mitt i The mentalist.
Middagen blev rester från söndagen, vild lax. Duger gott en vanlig tisdag. Såg att jag snart måste koka nytt käk åt Totti, har bara en pyts kvar i frysen nu sen jag tog fram en ny idag. Men det går fort och lätt.
Medan jag låg på sängen och försökte vila, eller rättare när jag gett upp den tanken, så lekte jag lite med Totti och fick då se att en tand i underkäken har skjutit upp , den sitter ännu inte löst, men snart så. Jag fick många pussar av henne, så hon gillade nog uppmärksamheten. Klia magen är favoriten!
I helgen ska jag försöka få bort lite fjolårsris och löv ur rabatterna, har sett att det börjar komma nytt. Syrenhortensian ska jag försöka gräva bort, jag är inte nöjd med den. Den breder ut sig direkt vid markytan och har ingen stam alls. Få se om jag får hjälp av min trädgårdskunnige son till det. Sen har snön snart släppt taget om svartvinbärsbusken, då kan jag klippa ut den också. Kruxet är hur ska jag få bort skräpet?? Lövkorgen på rollatorn är nog inte så lyckat. Och har snön smält bort på komposthögen, så man kommer dit?
Om lite drygt en halvtimma kommer hundpromeneraren R och hämtar Totti. I går var hon alldeles flämtig efter deras promenad, orken är inte den bästa.. R som är drygt 80 år är mycket pigg och alldeles klar i skallen. Jag känner mig mycket äldre än honom.
Telefon på promenaden.
När jag var ute med Totti i morse så ringde min telefon, något som sällan händer. Jag har den med mer som ett sätt att tillkalla hjälp än att ringa med.
Det var i alla fall Sköterskan på Smärtis som ringde. Jag hade ringt dit i går och (naturligtvis) hamnat hos telefonsvararen där jag bad om att de skulle kontakta mig. Men inte trodde jag att det skulle ske strax efter 8 på morgonen. Nu hade hon att tala om att jag fått tid för samtal ang. ryggstimulatorn till den 17:e april och ev op den 22 :a. Det känns mest som om de tänkt sig att övertala mig att göra den operationen, jag är fortfarande tveksam till det. Måste få veta om alternativ först. Det är ju inte ryggen som är värst nu, det är ben och fötter som är jobbigast. Antagligen kommer det från ryggen, men hjälper det med stimulatorn i så fall? Ryggen gör ont om jag anstränger mig lite, resten känns hela tiden.
Vilka hemska mardrömmar jag har haft några nätter nu! Det känns jobbigt att sova för de återkommer gång på gång, värre för varje tillfälle. Det är barn som misshandlas och liknande, barn jag känner som bott här under asyltid och som fått återvända till hemlandet. Verkligen ruskigt och verklighetstroget.
En grå och kall dag idag trots löfte om sol och ca 10+. Nu är det inte så mycket snö kvar i min trädgård, men för mycket för att plumsa runt i. Rabatterna är framme och det spirar, det kan jag se. Undrar nu bara hur jag ska kunna sköta trädgården i år…
Totti sover mer och mer, undrar om hon inte mår bra eller om det är åldern som redan slagit till. För rasen är hon inte alls så gammal, de kan bli ca 15 år och hon är bara 8. Tandlossningen har stannat av, han har inte tappat någon mer tand nu på länge. Jag baddar tänderna med en blandning av Listerin och något jag fick av tandläkaren som skulle vara bra. Hon gillar det definitivt inte, spottar och fräser, men gömmer sig inte när jag kommer med flaskan. Hon kanske kan förstå att det är bra för henne? Det kan ju också vara det att hon tycker att matte är tråkig som inte leker lika som förr, lika bra att sova. När det kommer någon så går hon alltid och hämtar en leksak och ger den till besökaren. Jesper och Karin skulle komma någon dag i Påsk, då ska Totti få sig ett bad, det behövs.
Dags för ny promenad nu, hoppas att ingen ringer denna gång.
Misslyckat försök
Sedan ca 15 år tillbaka har jag tagit Risperdal, ett neuroleptikum mot psykoser bl a. Fick det insatt då jag hade hallucinationer i samband med ett ryggskott. Det har hjälpt mig men nu tyckte jag att jag inte behöver det längre. Har inte träffat någon psykiatriker på över 2 år nu. Det är bara att ringa när pillren tar slut så skriver psyk ut nya.
Jag kände att det var fel att bara ta dem på rutin. Så jag började så sakterliga trappa ut dem, började för snart 3 månader sedan och tog det verkligen i lugn takt. Nu var jag nere i 1 mg/dygn från att ha tagit 4 mg. Då började det gå på tok.
Jag blev mer och mer trampig och koncentrationen var noll. Kunde inte följa ett TV program som var längre än en tim. Och jag kunde inte sitta stilla, måste gå runt, runt i lägenheten hela tiden jag var vaken. Att skriva en blogg var fullt jobb t ex. med många pauser.
Så jag ringde psyk mottagningen och fick då rådet att ta tillbaka Risperdalen igen, tydligen behövde jag den.
MEN, min undran är: var det abstinens (trots den långsamma nedtrappningen) eller var det ett verkligt behov av medlet? Hur får man svar på den frågan?
Jag tar nu full dos igen och är nästan helt besvärsfri, lite tramp är kvar. Det känns som ett misslyckande.
Våren har kommit av sig här. Idag är det bara 2-3 grader och grått, disigt. Vilken skillnad från i går då vi hade 16 och sol. Men en hel flock med bofinkar såg jag under rönnen utanför mitt köksfönster och sångsvanar och kanadagäss har jag hört på håll. Så aprilvädret är sig likt, ena dagen fint , nästa vinter igen.
Värken håller i sig och inget hör jag från smärtis heller. Jag ringde på deras telefonsvarare i fredags, men ingen ringde upp mig. Får väl göra ett nytt försök i morgon igen, tycker definitivt inte om att behöva tjata.
Påsken kommer nu snart och Gävlefrämmande ska jag få, när vet jag inte än. Jag måste nog ut och handla själv denna vecka, det tar emot hemskt. Dels vet jag att jag får väldigt ont, dels är det jobbigt med alla som tittar på mig och ser hur jag går. Jag hasar mig fram nu och vinglar hemskt. Men jag kan inte överlåta allt på kompisen BB. På sätt och vis, mitt i all bedrövelsen, är det en liten tillfredsställelse när jag lyckats klara av det själv.