Tack Totti för 8 fina år!

I tisdags var jag tvungen att ta ett svårt beslut.

Totti hade varit slö och hängig ett litet tag, hon blev sämre och sämre. På måndagen ville hon inte gå med på promenad och hon började bli flåsig. Men hon åt och sov mycket. På tisdag eftermiddag blev det kris! Hon bara flämtade och ville ingenting, inte ens äta pannkaka. Så vid halv fem ringde jag jourveterinären och fick komma på en gång.

När BB kom med bilen vägrade Totti att gå, hon lade sig platt på marken så jag bar in henne i bilen och vi åkte mot Bollnäs. Hon bara låg och flämtade i bilen och jag anade hur det skulle sluta.

Hos vet. fick hon komma in på en gång och blev undersökt. Stort blåsljus på hjärtat, antagligen lever och njurpåverkan. Totti kunde då inte stå själv, jag höll henne uppe.

Visst kunde vi åka till Strömsholms stora veterinärklinik och kanske få hjälp, men det var osäkert om ens de kunde hjälpa Totti, hon var så dålig. I så fall hade det blivit dropp och mycket piller och inläggning under lång tid och sedan täta veterinärkontakter om det nu hade gått att rädda henne.

Det var då jag var tvungen att ta mitt svåra beslut. Jag trodde inte att hon skulle klara resan mot Uppsala och jag hade en gång lovat att inte låta min hund bli försökskanin. Så det fick bli ett slut där på en gång. Veterinären höll med mig.

Totti reagerade inte ens när hon rakade tassen för venflonen. Hon hade liksom stängt av. Jag hade henne i knäet hela tiden, även när vet. sprutade in narkosmedlet. Plösligt blev hon helt lugn och slutade flämta, ögonblicket därefter var det slut. Hon blev så tung och slapp i mina armar. Mina tårar rann hela tiden (även nu när jag skriver detta). När jag inte orkade hålla henne längre så lade BB över henne på ett bord, insvept i en filt. Jag satt en lång stund hos henne innan jag var mogen att gå.

Nu, 2 dagar senare, hör jag hennes tassar i min lägenhet hela tiden. Och när jag skulle handla på förmiddagen ropade jag in ”kommer snart”, när jag gick. I går plockade jag undan hennes saker och tvättade filtar och leksaker. Det är nu så tomt och tyst här hemma!!

Jag tycker om tanken på att hon nu leker med husse på en grön äng, han har nog väntat på henne. Totti var mitt sista stora band till husse Bert, ett band som nu är borta.

Andra bloggar om: hund, sjukdom, hjärtfel, avlivning, avlivning av hund, svårt beslut, husse, band