Nu har första lilla korken till Krasseplanta tittat upp ute på altanen. Den finns i en ampel så jag tar nog in den till kvällen, samtidigt med allt annat som står ute på dagarna till härdning. Men det är varnat för nattfrost så nu törs jag inte låta något stå kvar ute.
Inne har jag Asterplantor och stor Tagetes redo för utskolning, det var det enda som kom upp. Som tur är har Ballongblommorna självsått sig i rabatten på framsidan, där har jag nog en djungel om jag inte gallrar ordentligt.
Har gjort ett försök och köpt Persilja och Gräslök i kruka på ICA, ska inte gå att plantera dem sägs det. Försöka duger.
Idag gråter jag hela tiden och vill inte gå till juntan och träffa hunden Boris. Han skulle bli alldeles konstig nu när jag kommer ensam. Någon gång måste jag ju träffa honom men inte idag.
Det är nu en vecka sedan Totti försvann ur mitt liv. Hon fattas mig!!!
[tags] Krasse, Aster, Tagetes, Ballongblomma, Persilja, Gräslök, hund, Boris, Totti, Fattas mig[/tags]
Nämen så hemskt tråkigt med din Totti! Usch fast man vet att stunden kommer så vill man ju inte tänka på den. På något sätt så vet djuren och våran Dixon han slickade mina tårar då jag grät hos veterinären.
Vi hade honom i nästan 11 år och 2006 den 5 sept dog min mamma på natten och på em fick vi åka och ta bort Dixon så man var som bedövad av sorg..
Tror nog Totti springer med sin husse nu och du kommer nog att höra tassarna länge jag kan fortfarande höra hur Dikke ruskar på sig och slänger med sina öron som han alltid gjorde då han hade sovit och steg upp.
Sorgen blir ju lättare – efter ett tag minns man det som var roligt och vet att man så klart fattade rätt beslut, då man lät dem slippa plågorna.
Men har man haft en sån trogen vän i så många år så ska man så klart sörja annars är det ju något fel.
Hoppas du nu kan få lindring med plågorna och att våren o sommaren växterna och det andra ljusa gör att du snart känner glädje igen!
Håll tummen för mig på torsdagmorron då ska jag göra en DT på ryggen för att se om jag har ett nytt diskbråck eller nåt annat tokigt.
Kramar Nonna
Lena!
Jag känner med dig, det är hemskt att förlora en trogen vän och det måste få ta den tid det tar just för dig.
Det är i alla fall bra att det ordnade sig med din smärtstillande medicin, att smärtdoktorn lyssnade (vilket han borde gjort tidigare). Nu hoppas jag att du ska få lindring med dina smärtor och att pumpen kommer på plats så snart som möjligt!
Varma tankar och kram!
Kristina!
Jag saknar Totti något oerhört. Men det blir nog en ny vovve senare, först ska jag sörja klart och få ryggen fixad.
Ja, smärtdr lyssnade faktiskt på mig denna gång. Otroligt! Jag hade inget större hopp.
Jag måste ha varit otydlig ang min ryggmärgsstimulator. Det är ingen pump, det är elektroder som placeras i närheten av berörda nerver och som stimuleras med lågfrekventa elstötar. Ska kännas ungefär som pirrningar enl. vad de sagt mig. Lever på ett svagt hopp att det ska hjälpa. Vecka 22 är det nu preliminärt sagt. Vi får väl se… (luttrad)
Varma kramar från din smärtstyser lena