Kommentarer till Blommor på G http://ohl.se/lena/wp_lena/2009/05/05/blommor-pa-g/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=blommor-pa-g om livet och smärtan Tue, 07 Feb 2012 10:21:52 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.3 Av: Lenas Värkstad http://ohl.se/lena/wp_lena/2009/05/05/blommor-pa-g/comment-page-1/#comment-2670 Lenas Värkstad Thu, 07 May 2009 14:11:31 +0000 http://ohl.se/lena/wp_lena/2009/05/05/blommor-pa-g/#comment-2670 Kristina! Jag saknar Totti något oerhört. Men det blir nog en ny vovve senare, först ska jag sörja klart och få ryggen fixad. Ja, smärtdr lyssnade faktiskt på mig denna gång. Otroligt! Jag hade inget större hopp. Jag måste ha varit otydlig ang min ryggmärgsstimulator. Det är ingen pump, det är elektroder som placeras i närheten av berörda nerver och som stimuleras med lågfrekventa elstötar. Ska kännas ungefär som pirrningar enl. vad de sagt mig. Lever på ett svagt hopp att det ska hjälpa. Vecka 22 är det nu preliminärt sagt. Vi får väl se... (luttrad) Varma kramar från din smärtstyser lena Kristina!

Jag saknar Totti något oerhört. Men det blir nog en ny vovve senare, först ska jag sörja klart och få ryggen fixad.

Ja, smärtdr lyssnade faktiskt på mig denna gång. Otroligt! Jag hade inget större hopp.

Jag måste ha varit otydlig ang min ryggmärgsstimulator. Det är ingen pump, det är elektroder som placeras i närheten av berörda nerver och som stimuleras med lågfrekventa elstötar. Ska kännas ungefär som pirrningar enl. vad de sagt mig. Lever på ett svagt hopp att det ska hjälpa. Vecka 22 är det nu preliminärt sagt. Vi får väl se… (luttrad)

Varma kramar från din smärtstyser lena

]]> Av: Kristina Birkesten http://ohl.se/lena/wp_lena/2009/05/05/blommor-pa-g/comment-page-1/#comment-2656 Kristina Birkesten Wed, 06 May 2009 08:38:55 +0000 http://ohl.se/lena/wp_lena/2009/05/05/blommor-pa-g/#comment-2656 Lena! Jag känner med dig, det är hemskt att förlora en trogen vän och det måste få ta den tid det tar just för dig. Det är i alla fall bra att det ordnade sig med din smärtstillande medicin, att smärtdoktorn lyssnade (vilket han borde gjort tidigare). Nu hoppas jag att du ska få lindring med dina smärtor och att pumpen kommer på plats så snart som möjligt! Varma tankar och kram! Lena!
Jag känner med dig, det är hemskt att förlora en trogen vän och det måste få ta den tid det tar just för dig.

Det är i alla fall bra att det ordnade sig med din smärtstillande medicin, att smärtdoktorn lyssnade (vilket han borde gjort tidigare). Nu hoppas jag att du ska få lindring med dina smärtor och att pumpen kommer på plats så snart som möjligt!

Varma tankar och kram!

]]> Av: Nonna http://ohl.se/lena/wp_lena/2009/05/05/blommor-pa-g/comment-page-1/#comment-2652 Nonna Tue, 05 May 2009 17:30:19 +0000 http://ohl.se/lena/wp_lena/2009/05/05/blommor-pa-g/#comment-2652 Nämen så hemskt tråkigt med din Totti! Usch fast man vet att stunden kommer så vill man ju inte tänka på den. På något sätt så vet djuren och våran Dixon han slickade mina tårar då jag grät hos veterinären. Vi hade honom i nästan 11 år och 2006 den 5 sept dog min mamma på natten och på em fick vi åka och ta bort Dixon så man var som bedövad av sorg.. Tror nog Totti springer med sin husse nu och du kommer nog att höra tassarna länge jag kan fortfarande höra hur Dikke ruskar på sig och slänger med sina öron som han alltid gjorde då han hade sovit och steg upp. Sorgen blir ju lättare - efter ett tag minns man det som var roligt och vet att man så klart fattade rätt beslut, då man lät dem slippa plågorna. Men har man haft en sån trogen vän i så många år så ska man så klart sörja annars är det ju något fel. Hoppas du nu kan få lindring med plågorna och att våren o sommaren växterna och det andra ljusa gör att du snart känner glädje igen! Håll tummen för mig på torsdagmorron då ska jag göra en DT på ryggen för att se om jag har ett nytt diskbråck eller nåt annat tokigt. Kramar Nonna Nämen så hemskt tråkigt med din Totti! Usch fast man vet att stunden kommer så vill man ju inte tänka på den. På något sätt så vet djuren och våran Dixon han slickade mina tårar då jag grät hos veterinären.
Vi hade honom i nästan 11 år och 2006 den 5 sept dog min mamma på natten och på em fick vi åka och ta bort Dixon så man var som bedövad av sorg..
Tror nog Totti springer med sin husse nu och du kommer nog att höra tassarna länge jag kan fortfarande höra hur Dikke ruskar på sig och slänger med sina öron som han alltid gjorde då han hade sovit och steg upp.
Sorgen blir ju lättare – efter ett tag minns man det som var roligt och vet att man så klart fattade rätt beslut, då man lät dem slippa plågorna.
Men har man haft en sån trogen vän i så många år så ska man så klart sörja annars är det ju något fel.
Hoppas du nu kan få lindring med plågorna och att våren o sommaren växterna och det andra ljusa gör att du snart känner glädje igen!
Håll tummen för mig på torsdagmorron då ska jag göra en DT på ryggen för att se om jag har ett nytt diskbråck eller nåt annat tokigt.
Kramar Nonna

]]>