De senaste dagarna har jag varit aktiv och väldigt i farten som jag inte varit på mycket länge. Jag tror att det är sorgen och saknaden efter Totti som gör att jag måste hålla igång hela tiden. Så fort jag blir sittande så kommer tårarna och lägger jag mig så drömmer jag om henne.
I dag har jag plockat kottar (för att dränera de stora krukorna med), planterat Dahlior i en sådan, sått sallad och rädisor i en större fyrkantig låda, planterat perenner jag köpte i går, Borstnejlika och Gullnattljus (årets perenn, jag brukar köpa en av dem som de kallar så). Sen sådde jag Ringblommor på framsidan och petade även ned några Krassefrön där. Det är på den sida där de tog bort Spirean som stod i vägen för rampen. Har också satt ned en kantlist där.
Allt detta får jag nu betala för med värk.
Vad ska jag hitta på att göra i morgon månntro? Skulle behöva röja i boden, men måste väl först se hur pass ont jag har efter dagens vedermödor.
Just nu kommer det en regnskur, bra på mina planteringar!
Jag har nu nog bestämt mig, det blir en ny hund om ett tag, kanske framåt hösten. Yorkshireterrier står högt på listan nu. Men än kan jag ändra mig flera gånger…
Andra bloggar om: aktivitet, sorg, saknad, hund, död, växter, perenner, värk, smärta, regnskur, ny hund
Detta med hundraser, det finns så många mysiga…men om mina tre barn fick välja så skulle det bli en chihuahua (en ras jag själv haft på topplistan i snart 20 år, men som tyvärr är på tok för popluär just nu).
Lena!
Visst tror jag det kan vara så att sorg ”driver fram” kraft vi egentligen inte har. Jag hoppas du ska slippa få alltför ont!
Det låter härligt med alla dina blommor! Och roligt att du funderar på en ny hund. Tottie skulle glädja sig i sin hundhimmel, tror jag, att matte får lite sällskap!
Varma tankar och kram
din smärtsyster