Jag gjorde det, ringde öppen psyk. Till vilken nytta kan man fråga sig. Min gamle kontaktperson och jag känner varandra sedan många år nu, det är nog över 10 år. Man skulle kunna tro att han skulle förstå mig bättre. Det hela slutade i alla fall med att han tyckte att jag skulle skaffa en katt!! Han trodde att hela min nuvarande depression berodde på Tottis död. Jag tror det har med mer att göra, naturligtvis finns Totti med i bilden men inte enbart.
Nej, en katt skulle jag ha. Kattens spinnande skulle få mig att må bättre och bli lugn. Dessutom skulle den inte ställa lika stora krav på mig som en hund gör. Att jag vill ha de där kraven förstod han inte alls.
Mina ögon är alldeles förstörda nu, ser mycket dåligt och tårarna bara rinner. Kompisen BB köpte en ny sorts ögondroppar åt mig, de hjälper inte alls. Dessutom har jag svårt att droppa i dem i vänster öga. På apoteket sade de att om dessa inte hjälpte så fanns det en sorts gelé som jag kunde använda. Får testa det nu.
Min trötthet är extrem. Sover 6-7 tim på natten, sen i flera omgångar på dagen också. Och jag somnar där jag för tillfället är när det kommer över mig. Får vara glad att jag hinner fimpa cigaretten (som jag tappar i ett).
Andra bloggar om: psyk, katt, hund, saknad, ögon, tårar, trötthet, sömn