”Med rätt att gnälla”, så var det ju….

Och nu tänker jag ta ut min rätt.

Jag har så ont och så svårt att gå! Går framåtlutad så risken finns att jag faller framstupa och inte går det att räta upp mig heller. Varje steg, varje rörelse, gör ont, värre än innan jag fick stimulatorn. Nu tror jag inte längre på träningsvärk heller, jag har använt stimulatorn mindre sista tiden och det hjälper inte det heller.

Jag orkar bara inte gå ut med Pajas lika ofta som jag skulle, tyvärr. Vilket innebär att han kissar och bajsar inne fortfarande. Dessutom är han otroligt mörkrädd har jag märkt, går jag ut när det mörknat lite så ska han bara hem och han gör ingenting.

Jag är också hemskt trött och kan sova när som helst och i alla positioner. Jag tar en tupplur på förmiddagen och då vill Pajas vara med i sängen, det får han.

Andra bloggar om: värk, smärta, kronisk smärta, baksträngsstimulator, hund, Pajas, rumsrenhet, sömn, trötthet,