Jag gråter…
Gråter av förtvivlan!
Min smärtläkare förstår inte vad han gör mot mig. Jag har så ont att jag är desperat. I morse ringde jag till Smärtis här i Söderhamn och talade med en sköterska där och berättade helt hur illa det är. Trodde att hon förstod mig (och det kanske hon gjorde också). Hon skulle i alla fall ringa upp min läkare för att få reda på vad vi ska göra. Nyss ringde hon upp mig med resultatet.
Ingenting skulle vi göra!! Bara avvakta 14 dagar till utan Lyrica. Och den tabletten vill jag inte ha tillbaka, utan den kan jag hålla mig vaken och kan prata så att folk förstår mig. Dessutom har den inte haft någon effekt på smärtorna. Jag har nu varit utan den sedan den 17:e så jag tycker att det räcker som utvärdering. Måste erkänna att jag har fuskat en gång (i går kväll), då jag tog en "dunderkapsel", detta gjorde så att jag i morse tog mig ur sängen nästan normalt. Detta talade jag om för syrran här och hon förde det vidare. Aja baja, så fick jag inte göra! Men när jag har piller hemma som hjälper, då är det svårt att låta bli.
Nästa vecka är varken min syrra eller läkare på plats. Alltså: Jag ringer på onsdag eller torsdag igen och tjatar.
Hopplös situation!!
Misstanke?
Hur kan det komma sig att min numera olidliga värk ökade strax efter att jag fått baksträngsstimulatorn inopererad? Den skulle ju ta bort den värk jag hade, eller åtminstone minska den. Men det blev tvärs om i stället.
Jag funderar nu på att inte använda stimulatorn ett par dagar för att se vad som händer då. Värre kan det knappast bli…
I dag skalade jag två potatisar själv! Det tog tid och det blev två pauser! Det är ju rent otroligt att jag inte klarar mer. Jag har en hög med strykning som ligger och väntar på mig, tror inte ens att jag klarar att fälla upp strykbrädan…..
Det känns nu att hösten är här, regnet skvalar och det blåser. Men det är fortfarande varmt på dagarna och nu (kl21) är det drygt 11 grader.
I morgon ska jag göra något efterlängtat. Ska till fotvården!! Har nog aldrig haft så långa tånaglar som nu, men det fanns ingen tid som passade tidigare. Det ska bli jätteskönt! Bara jag inte ramlar ur stolen, lutar ju så hemskt åt höger. När jag satt och väntade på kompisen BB vid sjukhuset i torsdags så kom en kvinna fram till mig och sa att hon var orolig för att jag skulle ramla ur stolen jag satt på. Pinsamt!
Eländes…
I början av oktober fyller min mycket äldre bror 80 år och ska firas med god mat och hela släkten.
Ja, förutom jag då. Tar mig inte dit + att det är trappor. Festen går av stapeln hos hans yngsta dotter, men det är trappor även där innan man kommer upp till själva huset. Jag hade verkligen velat vara med men nu går det bara inte. Hade jag haft färdtjänst hade det kanske kunnat gå om två pers hade hjälpt mig vid trapporna, men det är inte klart med det än på länge. Dessutom skulle jag väl ha svimmat av smärta och trötthet.
Det är bara att gilla läget…… Nåja, gilla??
Maten idag var god! Isterband som jag fick steka på och stuvad potatis som jag värmde i en gryta med en skvätt mjölk. Första gången jag kan säga att det var gott, tror jag. Tack och lov att jag fortfarande kan göra lite i alla fall, annars hade det blivit oätligt. Men snålt med rödbetor var det, två skivor.
Bara jämmer och elände!
Det var så länge sedan jag skrev att jag måste tänka innan jag kom in på "skriv-sidan". Skäms på mig!!
Först en rapport ang valpen jag köpte. Tyvärr var jag tvungen att lämna bort honom till en frisk matte. Jag orkade inte med honom, han ville ut och kissa och jag hann inte bli klar innan det var för sent, stackarn. Inte orkade jag leka eller fostra honom heller. Nu bor han utanför staden hos en ung matte som har en syster som, tur nog, har en bror till Pajas. Vovvarna kommer bra sams och leker tillsammans. Jag vet att jag gjorde rätt för Pajas men nog svider det i mig.
Själv är jag sämre än någonsin tidigare. Kan bara ta några få steg utan rollatorn och då går jag bockad och vriden som en gammal fura. Arb terapin var här med en rullstol som jag tyvärr inte kunde ha. Dörrhålen är för smala, de är bara 70 cm. Gåbord gick inte heller, samma problem där. Men en ny arbets stol ska jag få i morgon, där kan jag sparka mig fram i köket i alla fall.
Var till smärtläkaren förra veckan och fick bannor för att jag kör stimulatorn för lite och på för svag frekvens. Så då höjde de gränsen och låste den så att när jag kör den så tappar jag känseln i benen totalt. Gå då du! Han plockade bort en tablett, Lyrica, också, på test. Jag har ondare nu men är åtminstone vaken på dagarna. Och det är värt en del.
Måste möblera om i mitt sovrum. Jag ramlade ur sängen härom natten, blåtira och ont i axeln som resultat. Det tog drygt en timma innan jag hade lyckats kravla mig upp från golvet.Nu, eftersom jag har folk som bäddar, så ska jag ställa sängen med ena långsidan mot en vägg. Och till det måste jag ha hjälp med ommöblering, bl a ska två bokhyllor flyttas.
Larm har jag men det funkar inte på IPtelefonin. Så nu har jag beställt fast telefoni från Telia. Tyvärr ska det ta 3 veckor innan det är klart. Så innan dess är jag alltså utan larm, det får inte hända något bara.
Jag ska få alla trösklar borttagna och badkaret bort. Men när, det vet jag inte, Bad om det i slutet av juli.
Jag har hemtjänst varje dag och duschning 3 ggr/vecka. Mat levereras 4 ggr/vecka, tills vidare i alla fall. Nu har jag hört att det ska bli nytt system, då kanske jag hoppar av det och tar mat från någon affär i stället, om de kan ordna med hemkörning. Maten är inte god som det är nu och värre lär det bli. Potatisen är ångkokt och kyld och ska ätas efter 4 dagar. Kompisen BB skalar 2 potatisar åt mig som jag kokar i stället.
Mellansonen har varit här och röjt undan krukor och blomlådor, han har även klippt gräset, kanske var det sista gången för i år. Få se hur det ser ut till våren, om jag bor kvar över huvud taget.
Nya glasögon har jag köpt, till och med terminalglasögon. Moderna, stora och mörka bågar. I början kände jag inte igen mig själv i spegeln.
Få se nu om jag fått fart på fingrarna och kan skriva lite oftare i framtiden.
Kram till "de trogna få"!