Misstanke?

Hur kan det komma sig att min numera olidliga värk ökade strax efter att jag fått baksträngsstimulatorn inopererad? Den skulle ju ta bort den värk jag hade, eller åtminstone minska den. Men det blev tvärs om i stället.

Jag funderar nu på att inte använda stimulatorn ett par dagar för att se vad som händer då. Värre kan det knappast bli…

 

I dag skalade jag två potatisar själv! Det tog tid och det blev två pauser! Det är ju rent otroligt att jag inte klarar mer. Jag har en hög med strykning som ligger och väntar på mig, tror inte ens att jag klarar att fälla upp strykbrädan…..

 

Det känns nu att hösten är här, regnet skvalar och det blåser. Men det är fortfarande varmt på dagarna och nu (kl21) är det drygt 11 grader.

 

I morgon ska jag göra något efterlängtat. Ska till fotvården!! Har nog aldrig haft så långa tånaglar som nu, men det fanns ingen tid som passade tidigare. Det ska bli jätteskönt! Bara jag inte ramlar ur stolen, lutar ju så hemskt åt höger. När jag satt och väntade på kompisen BB vid sjukhuset i torsdags så kom en kvinna fram till mig och sa att hon var orolig för att jag skulle ramla ur stolen jag satt på. Pinsamt!

 

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.