Jag gråter…

Gråter av förtvivlan!

Min smärtläkare förstår inte vad han gör mot mig. Jag har så ont att jag är desperat. I morse ringde jag till Smärtis här i Söderhamn och talade med en sköterska där och berättade helt hur illa det är. Trodde att hon förstod mig (och det kanske hon gjorde också). Hon skulle i alla fall ringa upp min läkare för att få reda på vad vi ska göra. Nyss ringde hon upp mig med resultatet.

Ingenting skulle vi göra!! Bara avvakta 14 dagar till utan Lyrica. Och den tabletten vill jag inte ha tillbaka, utan den kan jag hålla mig vaken och kan prata så att folk förstår mig. Dessutom har den inte haft någon effekt på smärtorna. Jag har nu varit utan den sedan den 17:e så jag tycker att det räcker som utvärdering. Måste erkänna att jag har fuskat en gång (i går kväll), då jag tog en ”dunderkapsel”, detta gjorde så att jag i morse tog mig ur sängen nästan normalt. Detta talade jag om för syrran här och hon förde det vidare. Aja baja, så fick jag inte göra! Men när jag har piller hemma som hjälper, då är det svårt att låta bli.

Nästa vecka är varken min syrra eller läkare på plats. Alltså: Jag ringer på onsdag eller torsdag igen och tjatar.

Hopplös situation!!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.