Så fort det har gått!
Tänker på förra året så här dags. Då höll jag på och julbakade, städade och pysslade. Visst hade jag värk och svårt att gå men det gick.
Nu är sitsen en annan. Jag kan inget göra av julstök, inte ens handla det jag vill ha hemma.
I april dog Totti, min trogna följeslagerska sedan 8 år, skaffade en valp i somras. Det var nog då det började rasa bakåt på riktigt. Jag upptäckte att jag inte kunde gå ut med valpen och till slut hittade jag ett annat hem åt honom. Han fick det bra där, det är huvudsaken.
På ett halvt år har jag förändrats så att min psyk-kontakt, som var här på hembesök idag, blev chockad. Han är helt övertygad om att jag har fått en stroke dessutom. Det skulle ju kunna förklara snedheten, han påpekade att till och med munnen är sned. Det har jag inte tänkt på.
Jag har nu på detta halva år gått från att ha rollator som stöd ute till att ha den jämt till hands, även inne. Kan till nöds ta några steg utan den. Ute blir det mer och mer rullstolen som gäller. Mitt hem ser snart ut som ett sjukhem, med olika anpassningar. Och eventuellt så ska jag få en personlig assistent. Det kan bli jobbigt att ha folk omkring mig så mycket, jag som nu är van att vara ensam sedan Bert dog för drygt 6 år sedan. Det kanske gäller att sätta gränser? Svårt det där….
Min bloggvän Kristina (tyvärr ingen länk, kan inte längre) har funnit frid i sitt mående. Det kan inte jag säga att jag gjort. Jag kan inte acceptera min situation, inte än. Det kanske kommer, men det lär dröja.
I alla fall har jag åter hittat till kyrkan och när jag är där kan jag få lite ro i sinnet. Bäst är det för mig med Taizee-mässorna, de är inte så långa heller, så jag behöver inte sitta så länge i bänken som inte är gjord för onda ryggar. Fast sist tog jag rullstolen, då gick det bättre. Men det är konstigt att så många har glömt mig där. Jag var ju kyrkvärd under ett par år så jag tycker att de andra kyrkvärdarna borde i alla fall känna igen mig. Är jag kanske så förändrad att de inte kan placera mig alls?
Nog om detta nu. Men jag var tvungen att skriva av mig mina funderingar.
Helgtristess.
Som så ofta har jag extra tråkigt när det är helg. Begriper egentligen inte varför, om det är något gammalt som ligger kvar och gnager. MAN SKA HA KUL PÅ HELGEN! Och när 17 hade jag det då???
Ungarna är upptagna med sitt, kompisen BB känns fel att prata med idag, hon är så kort i tonen. Och sen då? Sen var det slut…
I måndags ringde diakonen, olämpligt värre. Jag väntade på taxi till Gävle då. Men hon skulle återkomma. I och för sig så sa hon inte när, men nu har hela veckan gått..
Bekantingen A är upptagen med att ordna för utställningen av hennes alster i morgon. Hon väver "gubbavävar", fina bilder med allehanda motiv.
Vännerna har försvunnit i samma takt som sjukdomarna har kommit och nu är det väldigt klent på den kanten
En riktig gnäll-blogg blev ju detta, men jag har ju rätt att gnälla enligt stadgarna i GNYu (gnällspikarnas förening) och jag har varnat i underskriften på min blogg. Så det så!
Tänk om…
Om jag hade haft assistent idag hade jag kanske kunnat åka ut i solen en stund. Så sällan som den visar sig så hade det varit skönt.
Nu har tjejerna ordnat så att jag får två sammanhängande timmar social samvaro den 1:a dec. Men då blir jag utan nu på tisdag i stället. Kan det vara värt. Ska försöka komma ut till Team Sportia och köpa täckbyxor då, behövs i rullstolen har jag redan märkt. Det blir kallt om benen.
Nu ett personligt meddelande till M.L. som är och rider idag (Jag håller tummarna för fullt, svårt att skriva iofs). Har du tid och lust kan du väl ringa en stund på kvällningen efter tävlingen? Jag står i katalogen…. Sök annars på eniro. Glöm inte att jag har dubbla efternamn.
Kanske det går vägen?
I går, fredag, var försäkringskassans handläggare på besök. Dels för att diskutera min handikappersättning, allt har ju blivit mycket dyrare för mig nu med hemtjänsten bland annat. Dels för att utreda mitt behov av personlig assistent. Man måste ha behov av minst 4 tim/dag för grundläggande assistans, bl a hygien, av och på klädning, att äta mm. Sen disponerar man tiden som man vill. Att jag dessutom behöver hjälp med matlagning (tänk att få slippa dessa matlådor!), tvätt och sånt tillkommer senare.
Det lät inte alldeles omöjligt. Hon, (som var riktigt trevlig!) sade vid ett tillfälle att så här kan du inte ha det.
Naturligtvis glömde jag fråga massor, men jag fick ett visitkort med direktnr som jag ska ringa på måndag. T ex glömde jag fråga om ekonomin för det hela.
En av hemtjänsttjejerna verkar vara villig att bli min högra hand. Vi går bra ihop så det ska nog fixa sig. Men nu gäller det att inte ta ut något i förskott.
Tänk om jag ska bli arbetsgivare??
Jag har sett solen!!
En kort stund så sken solen på mitt köksfönster. Optimistiskt så släckte jag taklampan, men det var lite för mycket. Snart nog så fick jag tända den igen, molnen kom tillbaka. Men det regnar i alla fall inte.
I förmiddags hämtades vävstolen så nu har jag gått om plats här inne. Ska hit en gästsäng sedan så då krymper rummet igen. Jesper vill att jag ska ha en 120 bred säng, men det tror jag inte får plats. Jag har ju mitt nya fina data-hörn-bord också och en vägg är helt upptagen av garderober som jag måste kunna öppna dörrarna på.
Lakrits är mycket intresserad av vad som händer på skärmen här så han ligger bredvid tangentbordet och stirrar. Ibland så kliver han över tangenterna och då blir det konstiga ord…..
Undrar när jag ska få svar på mammografin + allt det andra som har tagits. Jag vill ju veta vad det är för fel, om det är något fel över huvud taget. Jag kanske är frisk som en nötkärna. (Fast så känns det inte i alla fall).
Min smärtläkare ringde i går. Han insåg nu att det inte var någon vits med att försöka ännu mer med Lyrica. Han skrev ut ena annan tablett, som de naturligtvis inte hade på apoteket, först i morgon skulle de ha den. Inte kommer jag ihåg vad den hette heller. Men mina vanliga starka smärtpiller glömde han skriva ut trots att jag sa till om det. Hoppas att de lyssnat av telefonsvararen på Smärtcentrum så det finns i morgon, annars blir det knapert med piller för mig.
Söndagsfunderingar
Jag hade faktiskt tänkt åka till kyrkan i kväll, men det gick bara inte. På tok för ont i rygg och ben. Skulle ha varit med rullstolen då, men jag hade ingen säker att lita på vad skjuts beträffar. Den sista rullstolen jag fick skulle jag ju kunna köra själv men tror inte att jag orkar det. Vaktmästaren brukar kunna skjutsa men inget är 100 %. Jag kunde ha ringt till diakonen men det tar emot att ringa henne. Hon skulle ha hört av sig med besök i veckan, blev inget med det.
Så nu har jag larmat hemtjänsten och talat om att jag är hemma. Hoppas de kommer innan Bones börjar kl 20, det är nu tveksamt.
Både i går kväll och i morse så hade jag en mysig tjej här som verkligen gav sig tid med mig. Hon hade ont i armen efter vaccineringen så hon hade fått ett lättare schema och då hann hon med en kopp kaffe hos mig. Kul med lite omväxling.
Och i morgon, ja, då gäller det. Mammografin och ultrajud på bröstet som det droppar ur. Jag brukar inte vara nervös men denna gång så är jag faktiskt det. Det fattas väl bara att det är nåt knas där också. Taxin kommer 11,20, ska vara i Gävle kl 13, gott om tid för grubbel med andra ord. Inte får jag väl något svar direkt heller, så det är bara att vänta.
Lakrits är fortfarande skygg för andra än mig, så fort det kommer någon så gömmer han sig. Rekordet är 9 timmar som han var borta. Så länge är det inte nu för tiden, men alla vill ju se honom och det får de inte. Honom ja, jag börjar tvivla på om det är en hanne jag köpt. Hans testiklar är ännu inte framme och en "katt-människa" var tveksam hon också. Då blir det dyrt med steriliseringen. Ska ju till veterinären så fort att det går att handskas med honom, då om inte förr får jag reda på hur det är. En av hemtjänsttjejerna hjälpte mig med avmaskning och kloklippningen, så nu får soffan vara i fred.
Visst ja!!!! Jag har fått vävstolen såld! En 83-årig pigg dam ville ha den. Jag lovade att hon får ta den på avbetalning 500:-/mån. Hoppas att de hämtar den till veckan som kommer. Då ska jag köpa en säng till mina söner, bäddsoffan är för kort för dem.
Läkarbesök
I veckan som var hade jag en tid hos min husläkare och när jag kommer till honom (haltande med min rollator, sned och krokig) säger han:
Varför tror du att du är här?
Jag svarar: - För min ansökan om personlig assistent?
Han: - Nej, för det behöver jag inte träff dig, Nej, det är så att du inte mår bra, det är något som är fel.
Och så berättar han om prover som tagits i omgångar och som visar att min sänka stiger och Hb (blodvärdet) sjunker. SR 85, Hb 106 nu senast. Detta vill han utreda. Han frågar ut mig om det mesta, om jag märkt något nytt konstigt. Kan jag inte säga att jag gjort. Han beställer en massa nya prover som tas direkt (6 rör) och en påse med grejor för avföringsprov fick jag med mig hem. Plus en remiss skrevs till mammografin, det droppar något ur mitt ena bröst (jag ammar inte!!)
Han skulle höra av sig när han fått de nya svaren, men det kunde ta lite tid, en del skulle skickas långt bort.
Det är ju fint att han bryr sig, men inte ett ord om min försämring sedan jag träffade honom sist. Lite konstigt, tycker jag.
Lägesrapport
Bara några korta rader om hur här står till.
Jo, tack. Låsningen i ryggen har gett sig och nu är det "bara" det gamla vanliga onda kvar. Nästan så det är skönt nu.
Kissen mår bra, äter och växer och använder lådan hela tiden. Han kan inte längre komma in under skåpet i köket som han gömde sig under första dagarna. Men än är han lite benig, tycker jag. Han flyr under rumssoffan när det kommer någon främmande röst, kompisen BB har han nu vant sig vid. Han nästan strök sig mot hennes ben idag, till hennes fasa.
I söndags kom Jesper och Karin och mellansonen L för att inspektera Lakrits. Det fick de göra genom att kika in under soffan och på kort jag knäppt. De hann ta mig attan bara bort till stora väggen innan han kom fram och såg mallig ut.
På kvällen hade jag en liten fundering att åka till kyrkan på Taizee, men fick ingen taxi, tyvärr.
Nu TV en stund.