Bara några korta rader om hur här står till.
Jo, tack. Låsningen i ryggen har gett sig och nu är det ”bara” det gamla vanliga onda kvar. Nästan så det är skönt nu.
Kissen mår bra, äter och växer och använder lådan hela tiden. Han kan inte längre komma in under skåpet i köket som han gömde sig under första dagarna. Men än är han lite benig, tycker jag. Han flyr under rumssoffan när det kommer någon främmande röst, kompisen BB har han nu vant sig vid. Han nästan strök sig mot hennes ben idag, till hennes fasa.
I söndags kom Jesper och Karin och mellansonen L för att inspektera Lakrits. Det fick de göra genom att kika in under soffan och på kort jag knäppt. De hann ta mig attan bara bort till stora väggen innan han kom fram och såg mallig ut.
På kvällen hade jag en liten fundering att åka till kyrkan på Taizee, men fick ingen taxi, tyvärr.
Nu TV en stund.
Skönt att låsningen gav med sig.
Svar: Våra söner har alltid gillat de där gubbarna.