Tillbakablickar
Eftersom jag hörde på Karlavagnen igår som handlade om förväntningar på 2010-2019, gör jag i stället en blick bakåt i tiden. På det som varit under det första decenniet på 2000-talet. Det kanske kommer lite i ologisk ordning och inte på dagen rätt heller.
År 2000 sålde Bert och jag vårt hus. Vi orkade inte med det längre, det var en av hans söner som köpte huset. Vi flyttade in till Centrum till en lyxlägenhet med bubbelbad och separat duschrum. Vi trivdes jättebra där. Men Bert blev sjukare och sjukare, han hade Diabetes typ 1 och hjärt-kärlsjukdomar. Han hade opererat bypass och även halspulsådrorna på båda sidor. Mer och mer insulin gick det åt också. Men han gick ut med hunden ibland och satt gärna vid datorn och tog ner musik (Vi visste inte då att det var olagligt).
En septembermorgon 2003 skulle jag väcka min man Bert. Det visade sig att han hade somnat in för gott under natten. Jag hade inget hört och han låg som alltid med händerna under kinden, det såg ut som om han sov. Han kan inte ha känt något alls. Det tog helt bort min dödsångest i alla fall. Sedan blev det naturligtvis begravning och det var jobbigt.
Under 2005 flyttade jag till en tvåa med kompisen BB som granne, där trivdes jag aldrig riktigt. Kändes som jag var tvångsförflyttad till ett "dåligt" område. Jag ställde mig nästan på en gång i bostadskö till det område jag nu bor i. Fick en trea här 2007.
2007 fick jag min första attack av Meniéres sjukdom. Det blev så illa att jag föll hårt ner i asfalten och fick en subbarack-noidalblödning i hjärnan. Hamnade en veckan på NIVA i Uppsala, sen en vecka i Bollnäs. Hem utan uppföljning. Jag hade restsymptom som yrsel, fumlighet och talsvårigheter. Jag har fortfarande svårt att skriva för hand och finmotoriken är usel. Kan t ex inte handarbeta mer, vilket är synd. Det hade ju varit bra terapi nu när jag mest bara sitter…. och sitter.
Efter detta repade jag mig aldrig. Blev i stället bara sämre och sämre, framförallt fysiskt. Psykiskt var det lugnt. Precis som om kroppen bara kan känna det som är värst för ögonblicket. Ryggen började spöka mer och mer och det gick ner i ben och fötter också.
Kom till smärtmottagningen under 2008 fick en TENS- apparat som inte hjälpte ett dugg. Piller och mer piller, starkare och starkare. Våren 2009 fick jag en tillfällig baksträngsstimulator inoperedad för test om jag skulle vara betjänt av en permanent sådan. Testen visade fina resultat och i maj fick jag min nya apparat inopererad. Det blev en stor besvikelse! I stället blev jag nu åter sämre än tidigare. Mer piller. Och stimulering trots allt. Nu kör jag apparaten dag och natt och till vilken nytta undrar jag.
Mellan där så blev min hund, min älskade Totti, svårt sjuk. Det visade sig att hennes hjärta inte orkade. När jag tog henne till veterinären kunde hon inte gå. Det gick så fort, på en dag från frisk till dödssjuk. Det fanns inget att göra annat än att låta henne slippa lida mer. Hon somnade i mitt knä, vad jag grät. Faktiskt mer än när Bert dog.
Efter ett tag skaffade jag en valp, kallade honom Pajas, en blandras. Jättesöt och gullig. Men min försämring fortsatte och jag var tvungen att hitta ett nytt hem åt honom. Jag kunde inte hinna med att gå ut med honom när han pep. Hittade en trevlig tjej som tog över honom och det verkar gå jättebra.
Utan djur kunde jag inte vara så nu har jag en katt som fyller 5 mån den 3:e januari. Det är en blandning mellan mor Maine Coon och far Exotic, så det blir nog en stor katt. Lakrits heter han. Han är ganska reserverad mot främlingar men blir bättre och bättre. Han är väl mysig och kelig mot mig, men en hund är han inte. Annars har jag haft hund nästan ända sedan jag kom till Sverige igen.
Hemtjänst har jag haft i ökande grad efter olyckan 2007, nu gick det inte längre så jag begärde personlig assistent. Och den 22:a dec nu i år fick jag ett positivt besked. Jag fick det, 60 timmar i veckan. Nu ska jag leta ut folk, heltiden har jag hittat, det är värre med deltiderna. Men jag ska få hjälp av LSS-chefen som kommer hit den 7:e januari.
Det blev en lång historia och säkert har jag glömt mycket men i stora drag så är det väl vad som hänt. Få se nu vad nästa decennium för med sig.
Lite ångest över nyåret.
Jag känner som sagt, lite ångest över nyåret. Eller rättare sagt över Januari.
Ska då hitta mer folk till att jobba för mig. Heltiden är redan löst, men halvtiden? Pratade idag med kommunens handläggare i LSS frågor och hon hade som förslag att jag låter några av hemtjänstens personal ( som jag väljer ut) dela på den tiden. Men jag är lite rädd att det blir hattigt och osäkert. I varje fall kommer hon hit den 7:e jan för att hjälpa mig med att göra ett schema och andra saker. Jag vill att M, heltiden, är med då.
Förhoppningsvis blir det bättre, ja, det blir det. I vart fall slipper jag klä av mig halv 8 på kvällen och sitta och frysa tills jag nattar vid 23-tiden. Det får väl bli nattpatrullen sak om inte annat.
Nu igen är det svårt för mig att läsa, kan inte koncentrera mig för 5 öre (är det någon som kommer ihåg att det har funnits 5-öringar, t o m 2-öringar. Man kunde få kola för det.) Jag vill ju så gärna läsa, köper böcker och lägger på hög. Men lusten räcker inte till för att jag ska ta tag i det. Har försökt med Dan Browns senaste, tror att tjockleken på boken skrämmer mig. Skulle kanske satsa mer på ljudböcker?
Julfin katt!
Nu har Karin, Jespers fästmör, och jag hjälpts åt med att klippa klorna på Lakrits, det gick jättebra. Det vär första gången jag klippte, förra gången höll jag bara i katten och en van "katt-människa " visade hur man gjorde.
Men jag tror nog att man måste vara två i alla fall.
Och nu är Lakrits inte lika rädd längre heller, skönt. Tänk om han kunde bli lite mer social!!
Tomten kom den 22:a dec i år!
Kom i form av ett brev från Försäkringskassan! Jag är BEVILJAD personlig assistent 60 tim i veckan!! Blev så glad att tårarna kom i ögonen.
En heltid har jag hittat, nu ska jag leta en som vill jobba halvtid och som har samma intressen som jag har. Kan bli lite knivigt. Sen får jag sätta mig med dem och göra ett schema. Jag måste också ringa handläggaren på FK och ta reda på vad de får och inte får göra för mig.
Som grädde på moset fick jag nytt brev från FK idag ang. mitt bostadsbidrag. Det var höjt med flera hundra kronor eftersom prisbasbeloppet hade ändrats. Jag tackar och tar emot. Sen att hyran har gått upp gör att jag måste lämna in nya papper för omräkning av bostadsbidraget får jag väl stå ut med.
Nu ska jag sätta mig i rullstolen och kolla lite TV med "ungarna". Kan inte sitta i soffan numera. Jag ramlar åt sidan.
Så jag slutar med att önska alla EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!! Alltsammans så smärtfritt som det går…
En Picasso eller Monet?
Ja, vad det än är så har jag gjort en tavla idag. En stor tavla också.
Eftersom jag har städning i morgon så skulle jag förbereda lite inför den. Tog 2 små mattor och tumlade dem i stället för att skaka, mer effektivt och så har jag fullt med snö på altanen också. Det gick väl bra men sen..
Jag fick syn på att tumlaren var full i damm innanför luddfiltret och runt kanterna. Fram med dammsugaren, jobbigt bara det. Borde ha gett mig redan då , men icke. Dammsög allt som jag kom åt och skulle ställa bort apparaten till rummet. Då hände något illa i ryggen. Men , envis som en julgris, jag fick den undan tills i morgon och skulle sen ta mig till rollatorn som stod i hallen. Kunde inte gå först. Jag fick lirka med ben och fötter och övertala dem att det var bara ca 3 m att gå, till slut gick det.
Ont i ryggen som bara den nu och detta får jag betala för i flera dagar nu. Har inte tid med det.
I tisdags var jag med hemtjänsten till E-center och handlade de sista julklapparna + en skinka. På kvällen av jag bjuden på middag på Mariagården, kyrkans samlingslokal. Det var avslutning på alpha-kursen som varit. Jag anmälde mig till en ny omgång som startar den 26:e jan. Har gått en av de första kurserna de hade (de har hållit på i 10 år nu). Inte så stor behållning av den gången, det var för många gamla högkyrkliga tanter med i gruppen då. Det verkar som om de har tröttnat nu.
Men jag höll ju inte på att komma iväg till Maria gården. Färdtjänsten strulade. Jag ringde vid 16-tiden för att beställa bil till kl 18 (maten serverades 18.30). Men det gick inte alls det. Jag fick välja mellan att åka 17,25 eller 18,20. 17,25 fanns det inte en själ där än så det var bara att ta den senare tiden. Jag ringde och sa att jag nog blir lite sen, gjorde inget, de skulle vänta på mig. Men klockan gick och ingen taxi kom. 18.30 ringde jag färdtjänstnummret och frågade var min bil var. Den kommer om 2 min, så gå ut du, fick jag till svar. Och det gjorde jag. Fick vänta till 18,40 innan bilen kom. Då var jag sur!!! Alla fick kall mat den kvällen tack vare mig. Om nu de såg att bilen var sen, varför inte skicka en annan bil? Killen som körde hade varit på långresa till Sthlm fram och åter, snökaos därtill. Det var ju inte hans fel, men det var han som fick ut för min ilska. Hem var det inga problem alls.
Men hur gör man med rullstolen hjul som blir fulla med snö som smälter och bildar floder? Tips, tack! Hela rampen var ju full i snö också så sopa hade inte hjälpt och vem skulle ha gjort det?
Nu får gärna kvällspersonalen komma och klä av mig, jag är så trött och så ond. Men jag kommer väl inte i säng före 23 som vanligt. 23-24 har blivit min vanliga tid nu. Kanske en släng av lakansskräck?
Luciasånger
I morse satte jag på TVn för att se och framförallt höra Luciamusiken. Det blev en besvikelse. Konstiga arrangemang och annorlunda sånger, knappt något jag kände igen. Sen kl 21 på radions P4 var det Luciafirande från Växjö domkyrka. Något mer traditionellt men inte var det vad jag hade hoppats på. Var har de gamla melodierna tagit vägen? Och jag är inte ensam om att tycka så heller. Hemtjänstpersonalen som har varit här idag håller med mig.
Lite snö har vi fått idag och det verkar som om vi ska få mer i veckan, kallt ska det också bli. Jag som hade hoppats på en grön jul ( det är lättare att ta sig fram på hjul då).
På tisdag får jag fullt upp. Först handling med hemtjänsten, 2 timmar har jag på mig. Sen på kvällen är jag bjuden på alpha-avslutning med middag. Då får det bli färdtjänst för första gången, både dit och hem. Måste komma ihåg att jag ska ringa och fråga om hur sent man kan beställa bil…. så jag inte blir sittande utanför Mariagården. Vad trött jag kommer att vara sen.
Nu sitter Lakrits på sitt torn och väntar på att bli hämtad för skjuts med rollator ut härifrån och till sovrummet. Lat-katt!!
Krångel!
Nu strular bloggen.
Jag kan inte svara på kommentarer i min egen blogg. Det står bara att det inväntar granskning innan publicering, jag kan inte granska det någonstans. Tur att "min data-tekniker till son" kommer snart. Då ska han få lite att göra.
I dag blev det bara en rullstolspromenad på min sociala samvarotimma. Skönt att komma ut lite, hade inte varit ute på en vecka då. Nästa gång, den 15:e, har jag dubbeltimma. Då ska jag ner till city för att köpa julskinkan bland annat. Som jag trodde så hade jag dubbelbokat mig den 22:a, så jag bytte dag för handlingen. Lika bra det så slipper jag den värsta julstressen i affärerna.
Idag har Radio Gävleborg hela eftermiddagen talat om att Erikson lägger ner hela fabriken i Gävle, 856 anställda blir utan jobb. Men inte blev det så mycket prat om när Erikson lade ner här i Söderhamn, ca 1000 anställda. Strax därefter försvann Kockums och Caterpillar. Vi har nu inte en enda större arbetsplats här. Sjukhuset är ju också borta, där finns nu en hälsocentral. Det där vårdvalet rör inte oss som bor i stan, vi har inget att byta till om vi inte vill sitta i bil och åka långt. Nej, småstad ska man inte bo i, det är tydligt.
Svammel!
En kvinna står i baren med ett glas vin. Fram kommer fram en sån där kladdig karl och stöter, en sån som inte vill ge sig.
Hon ser honom rakt i ögonen och säger lugnt:
-Du, jag tycker du ska flytta till Gävle!
-Varför det? frågar han förvånat.
-För där behöver dom en bock som ingen tänder på!
Denna historia har jag knyckt från "Klimakteriehäxan", tyckte den var bra.
I dag hade jag behövt Skalmans mat- och sovklocka. Men då för mina piller. Det är konstigt att man kan glömma att ta värkmedicin trots att allt gör så ont.
Skulle packa 1 kg köttfärs i två fryspåsar och höll på att gå i däck. Var tvungen att sätta mig för att försluta dem. Och jag som tänker baka??!! Hur ska det gå till? Skulle behöva min assistent nu på stört.
Medan jag var i duschen ringde min mobil, det var syster A från smärtmottagningen här i stan. Jag bad henne återkomma lite senare och det gjorde hon. Det var bara en koll på hur det går med den nya dosen av den senaste medicinen. Jag sade som det var: Den hjälper en aning, men mer vore önskvärt. Baksträngen kör jag ju kontinuerligt (fast idag gör jag en test utan den och känner ingen större skillnad).
I morgon har jag Social samvaro som det så vackert heter. Då kommer en hemtjänsttjej/kille och är med mig i en timma. Den 15:e hoppar jag över det och spar den timman till den 22:a och får då 2 timmar i stället. Då hinner vi göra lite. Måste bara kolla så jag inte har klippningen samtidigt. Jag är duktig på att köra ihop saker!
Ångest!
Det var länge sedan, men i går kom den igen. Ångesten. Och med full kraft. Kallsvetten rann om mig, hjärtat dunkade och jag mådde illa. Jag kände så väl igen det. Hade väl, dumt nog, trott att nu var den borta för gott.
Det var illa förr när jag levde med ständig ångest, i åratal. Piller, piller och piller. Och ECT. Inget hjälpte. Men så planade det ut och försvann nästan på en gång i samband med att ryggen blev värre. Det är precis som om kroppen bara kan känna det som är värst för tillfället.
Men nu hade jag både ont och ångest samtidigt. Hoppas att det var en engångsföreteelse.
Har fått läsa utlåtandet från handläggaren på FK ang. om jag har rätt till personlig assistent. Det verkade OK. I och för sig så har jag inte räknat ut timmarna hon kom upp till (måste var 40 tim/vecka som är "livsnödvändiga"). Hoppas nu att det räcker och att det går fort att få rätt på folk. Jag har en som är villig, men det behövs ju 2, minst. Men fort och FK har väl aldrig gått ihop, allraminst nu.
Dubbla dosen av den senaste medicinen var ganska bra, inte OK, men på väg åt rätt håll. Nu lovade smärtläkaren att en sköterska skulle ringa i veckan som gick för att ta reda på hur det går, men icke!
Sjukgymnasten var här i går och gav mig några enkla övningar för att jag ska bli rakare i kroppen. OM jag får assistent kan jag gå och bada i bassängen och vara med på dagrehab. för att bli bättre, både i värk och med snedheten. Bara nu magen håller sig i schack, annars går det inte att bada.
I dag har jag med möda kokat min sill-lag. En jul utan MIN sill är ingen riktig jul. Men det jobbiga kommer när lök och sill ska skäras. Det ska gå! Sen har jag en tanke på att baka en sorts kakor, jag kan sitta vid bordet och rulla kulor. Men degen ska röras ihop och sen gräddningen! Det får ta den tid det tar, annars så kan man faktiskt slänga degen också! Så det så!!