Jag lovar att gnälla!!

Nu kommer jag inte ihåg om jag tidigare har nämnt något om min vänstra hand. Har jag redna tjatat om den så ber jag om ursäkt.

Det är i alla fall så att hela lillfingret,  halva ringfingret och lillfingerskanten av handflatan är bortdomnade. Det känns som tandläkarbedövning som nyss har börjat släppa. De senaste dagarna har det börjar göra ont också. r jag ute i minusgrader så fryser jag så att det värker om de delarna. Är jämt kall om den också.  Enligt R, min sjukgymnast, kommer det från armbågen och är inte så mycket att göra åt. Jobbigt är det.

För några dagar sedan högg det till i en muskel i höger arm, den som fäster armen vid skulderbladet (Kommer ite ihåg vad den heter). Sedan dess är armen nästan obrukbar, i varje fall om jag måste ta i som t ex att stödja mig när jag reser mig upp. På måndag kommer sjukgymnasten igen, något nytt att ta upp varje gång verkar det som.

Jag har ju en tarmsjukdom, Collagen Colit, som kommer i skov. Har nyligen haft ett par jobbiga dagar, men nu är det tvärstopp i stället. Vet inte vilken fas som är värst.

I alla fall kom mina piller i går med posten. Äntligen! Jag tog genast en dos. Svaret jag fick av min smärtläkare var inte så kul precis: ” Hon får stå ut och ta en Alvedon om det blir för jobbigt”:  Till saken hör att han mycket väl vet att jag sedan flera år tar maxdos Panodil, och vad skulle det ha kunnat hjälpa om jag haft möjlighet att ta en??  Det bevisar bara att han inte förstår min smärta ett dugg.  Nu har jag varit tuan baksträngsstimulatorn som en test sedan igår, ingen skillnad på smärtan alls. Vad var det jag sa åt läkaren? Att jag inte tror på den. Då blev han ju sur och grinig och påstod att i så fall kunde han inte hjälpa mig alls. Då blev jag rädd och lovade att använda apparaten trots allt. Att man ska vara så beroende av en människas humör?

En mycket bra sak inträffade i dag (passar definitivt inte in i en gnällblogg!)

Min personliga assistent, Malin, börjar på tisdag!! Det ska bli så bra, så bra. Bastiderna är 8 till 16, sen ska det pulas lite med tiderna så jag kan gå min alpha-kurs på tisdag-kvällarna och kunna gå på Thaizee-mässorna varannan söndag kväll. Det ska vara 60 timmar i veckan så Malin måste ha en avbytare och så någon vikarie vid sjukdom.

Detta alltsammans blev 399 ord, jobbigt nog att läsa så nu räcker det.

/Lena

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

3 svar till Jag lovar att gnälla!!

  1. trafikskadad skriver:

    Hej!

    Dina symtom ut i handen tyder på antingen problem med nerven som innerverar (aktiverar) dessa muskler eller på problem i där nerven går ut från ryggraden.

    Kommer inte exakt ihåg nivå, men har för mig att det är C6-C7 dvs nedre halsryggen, även problem i högre bröstryggen kan ge den typen av problem. Det är inte så att du har en låsning på något av dessa ställen?

    Sjukgymnast kunnig inom OMT kan i sådana fall hjälpa till.

    Hoppas på bättring.

  2. Lena!
    Jag har läst ifatt din blogg nu efter semestern i snödrivorna :o )

    Lite ångest över nyåret: Jodå, jag kommer ihåg femöringar och till och med ettöringar, kopparslantar av skiftande storlek som gick utmärkt att köpa godis för :o ) Och man fick riktigt mycket godis för fem öre..

    Det är svårt när koncentrationen sviker! Jag sitter i samma sits men med uppmuntran av Sven har jag precis börjat med talböcker och det upplever jag som jättebra.

    Jag vilar i en skön ställning och behöver inte tänka på något, det blir bara behagligt att lyssna till rösten som läser. Att det skulle kännas så bra, det trodde jag inte.

    Tillbakablickar: Så fint du har beskrivit ditt senaste decennium, Lena. Det är mycket som kan hända i en människas liv och det har det sannerligen gjort i ditt!

    Jag lovar att gnälla: Du är ju en gnällspik med rätt att gnälla :o ) Jobbigt med domningarna i handen, att det kommer från armbågen tycker jag är märkligt, men jag är ju inte sjukgymnast. Bökigt att det inte går att åtgärda, kanske kan ett hand/handleds stöd hjälpa till?

    Hugget i muskeln verkar skumt, hoppas sjukgymnasten kan hjälpa dig med det!

    Såna svar som det du fick av din smärtläkare borde inte förekomma! Och att som patient vara beroende av sin doktors humör verkar ju inte klokt.
    Doktorn kanske behöver bli bättre på att själv härbärgera sina ”dåliga vibbar” och inte gödsla dom omkring sig till sina patienter!

    Verkligen roligt att det ordnat sig med personlig assistent, det kommer förmodligen att underlätta din vardag alldeles enormt! Grattis, säger jag.

    Kram!

  3. messan skriver:

    Hur mås det i stugan? Skönt att höra att du fått hjälp och att allt löst sig.
    God fortsättning på det nya året!
    Kram messan