Kl 10,30 skulle jag vara på smärtmottagningen och det var jag också. Kom in en aning sent men det var OK. Men sen!!
Syster A tog fram sin dator och dockade mot min dosa på magen. Justerade lite hit och dit och fick väl ”pirrningarna” att flytta på sig lite så de täcker ett större område nu. Men, som vanligt, så är det liksom att tala till en vägg när jag säger att jag har ont trots dosan. Jag hade ju bra effekt i början, får jag alltid höra. Och det stämmer väl till en del.
Men min sneda rygg har kommit efter baksträngsstimulatorn. I och för sig så tror jag ju inte att den (ryggen) har förorsakats av baksträngen. Men konstigt är det i alla fall att allt blev värre efter den operationen.
Det är precis som om jag förolämpar personalen på smärtmottagningen av att jag fortfarande har ont. Läkaren är värst. Han blev ju riktigt arg när jag talade om som det var. Och han vägrar ge mig mer medicin. Jag tar en sort var 6:e tim dagtid, fån kl 18 till 06 är jag utan. Morgonen är hemsk innan den första dosen sätter in och det tar 1-1½ tim.
Syster A talade om att min smärtläkare hade gjort upp med min husläkare om en telefontid för att diskutera mig och vad de ska göra. Jag hade faktiskt velat vara med på det samtalet!! Det är ju mig de ska prata om. Undrar när/om jag får höra vad de kommit fram till och av vem.
I alla fall, jag hade lika ont när jag åkte därifrån som när jag kom! Var hemma kl 11,45. Bortkastad tid, helt och hållet.