I dag är en annan dag…

I går: Premiärfika på altanen med sol i ansiktet och snödrivor lika höga som jag till vänster. Underbart!

Idag: Vaknade och upptäckte att världen var mycket vitare än i går. DET HADE SNÖAT! Fortsatte lite på förmiddagen men jag trodde att det skulle töa bort. Icke! Ligger kvar än. Det kom inte mycket, inte som i Uppsala vid bandyarenan, men det var väldigt onödigt.

Jag måste snart kunna ställa ut mina Änglatrumpeter! De växer som ogräs och har fullt med stora blad. Men, tyvärr, det kommer inte att gå på lång tid än. Pratade med grannen i går och hon trodde inte att snön är borta före midsommar, håller nog med, framför allt inte på de ställen de skottat ner från taket. Alltså mina rabatter!

När solen sken en stund på eftermiddagen idag kunde man verkligen se hur lortiga mina fönster är. Mycket katt-framkallat förstås, men även annat, som spill från blomvattning t ex.

Zorro är inte alls pigg, han ligger mest och sover. Äter och dricker dåligt och inget bus alls. Han har ju haft jobbigt med att byta tänderna, men nu är det klart så jag tycker att han skulle vara bättre. Håller det i sig en dag till måste jag ringa veterinären.

Jag är inte heller så värst pigg. Trött, trött kan sova nästan jämt dagtid. Somnar så fort jag lägger huvudet på kudden och sover väl utan klocka på ca 4 timmar. Därför lägger jag mig sällan före 00.30. Jga är både fysiskt och psykiskt trött. Tror att mycket beror på att jag har så mycket smärta dygnet runt. Det var en läkare som förklarade för mig för länge sedan, att kronisk smärta är att jämföra med ett tungt heltidsarbete. och det stämmer nog.

Nu blir det tvångsmatning av katt och lite lyssna på radion innan sängen, fast trött är jag!!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

En kommentar till I dag är en annan dag…

  1. Lena!
    Hoppas Zorro piggar på sig! Och du också, förstås!
    Visst är smärtan som ett heltidsarbete, kom sen och säg att vi inte jobbar.. :o ) Det är tröttande och man får ta vara på de lite piggare stunderna/dagarna som infinner sig emellanåt, så gott man kan.
    Var rädd om dig!
    Kram Kristina