Det händer ganska ofta när jag lägger mig på kvällen att jag ber: Snälla låt mig slippa vakna i morgon! Men hittills har jag alltid vaknat. Till en ny dag med värk, rastlöshet och ångest. Vad är det för vits med att kämpa för nya diagnoser? Kämpa för att överleva ännu en dag?
För var dag som går kommer jag närmare till den där morgonen då allt är slut. Jag har nu kämpat på sedan snart 20 år, kroppen måste säga ifrån till slut. Säga att nu räcker det. Jag orkar inte så länge till, men alla vitala organ verkar vara OK.
När man läser lokaltidningen, dödsannonserna, så ser jag att det är många i min ålder, och yngre, som har dött. Hastigt eller efter en tids sjukdom, alltid skulle jag vilja veta vad de dog av.
I och för sig så tror jag inte att jag blir så gammal, mycket på grund av alla piller som jag måste stoppa i mig var dag för att fungera skapligt. Men det är mycket som jag skulle vilja ha gjort. Sett mitt barnbarn växa upp, följa mina söner, rest, läst nya böcker, sett filmer och så vidare. Mycket av det där är omöjligt, jag kan inte resa, läsa, gå på bio… Inte ens TV kan jag titta på nu, det kan till en del bero på min gamla TV med dålig bild, men jag har heller ingen ro i kroppen att sitta några timmar.
Allt detta låter som om jag tycker synd om mig, men jag gör inte ens det. För det mesta bryr jag mig inte. Orkar inte engagera mig. Och över allt denna hemska trötthet som aldrig går över. Jag tror nästan att den är värst. Försöker hålla mig vaken till framåt 23-tiden för att inte vakna i svin-ottan. Om jag vaknar vid 04 (vilket ofta händer), så är hela dagen förstörd. Jag får attacker av trötthet som gör att jag bara måste lägga mig i ca 30-45 min, snart så är jag lika trött igen. Ska till läkare på onsdag, måste ta upp det då. Men han skyller väl bara på mina värktabletter som jag inte klarar mig utan. Det är som en ond cirkel.
Se nu inte detta som en sorts avskedsbrev för så är inte meningen. Hade det varit för många år sedan så hade det varit en annan sak. Men nu låter jag naturen ha sin gång, det räcker för mig.
Andra bloggar om: döden, dödslängtan, kamp, överlevnad, nyfikenhet, trötthet, tidigt uppvaknande, oengagerad,
P.s. Min kaffebryggare läcker vatten och garantin har gått ut. Skit också!!