Författararkiv: Lena Lundgren

Det händer ganska ofta när jag lägger mig på kvällen att jag ber: Snälla låt mig slippa vakna i morgon! Men hittills har jag alltid vaknat. Till en ny dag med värk, rastlöshet och ångest. Vad är det för vits … Läs mer →

Jag ringde på tisdagen till psyk för att få hjälp mot min förmodade utbrändhet. Men det blev inte alls lyckat. Han sa att jag skulle dubbla dosen benzo, alltså sov jag ÄNNU mer och orkade ingenting alls. Knappt så jag … Läs mer →

Utbrändhet, utmattningssyndrom kalla det vad ni vill, men det känns som det är där jag är. Allt är för mycket, orkar inget, vill inget, vill bara sova. Detta kan jag ha fått av långvarig smärta och osäkerhet angående utredningar, man … Läs mer →

Ja, jag är mycket besviken idag. Jag trodde att jag hade MG och då skulle jag få hjälp, men proverna visar inte på det. Konstigt kanske att jag är besviken över att INTE ha en neurologisk sjukdom, det är bara … Läs mer →

Nu höll jag på få slut på mina morfin-tabletter, det fanns kvar till i morgon bitti, sen var det slut. Jag blev nervös och fick ångest Jag hade redan i torsdags beställt dem och de skulle skicka ett SMS när … Läs mer →

På Karlavagnen häromdagen var ämnet: Vad jag tog med mig när jag kom till Sverige. Funderade nästan på att ringa. 1971 återvände jag till Sverige efter ett antal år i Holland. Vad jag hade med mig var en Volksvagnsbuss med … Läs mer →

Min husläkare skulle ringa idag, det gjorde han inte! Nu har jag bara morfin för två dagar kvar, hoppas jag får tag på honom i morgon och att apoteket har min med. hemma. Brukar kunna krångla med det. Men neurologen … Läs mer →

Hur ska jag orka leva med min smärta? Fick inget hopp hos läkaren senast heller. Min rygg är i dåligt skick, kan ev. lindra med en operation med riskerna är större än hoppet. Och hur som helst kommer jag att … Läs mer →

Allt är tungt, meningslöst och svart nu. Min ass. fick kämpa för att få mig i duschen och kämpa ännu mer för att vi skulle gå ut. Jag vill ingenting! Hade en vilja om att köpa en virkbeskrivning och trodde … Läs mer →

I går kom då dagen då jag äntligen skulle till ortopeden. 55 km dit och lite småhalt var det men det gick bra med säker chaufför. Efter liten väntan fick vi komma in, ja assistenten följde med för av- och … Läs mer →