Telefonen är död, den används mest för utgående samtal. En helgdagsafton ringer man ingen, man stör. Men tänk om det är fler som tänker lika? Vi sitter ensamma i våra tysta lägenheter, flera av oss. Man skulle kanske starta en grupp på Facebook?

Jag har tappat alla vänner och de flesta bekanta genom mitt handikapp, jag kan inte göra vad som helst. Själv tar jag mig inte för att söka upp dem, det blir så ensidigt. Jag har några få kontakter, men det är alltid jag som ska ringa upp. De ringer aldrig tillbaka. Då känner jag mig påträngande och tjatig. Min sista vän försvann i och med att jag fick assistent. Avundsjuka? Jag vet att hon också sitter ensam vid TVn.

Men i morgon kommer Yngste sonen och hans fästmö. Konstigt nog så ger även detta ångest. Jag är så van vid mina rutiner att det blir jobbigt när något annat sker. Men jag ska se till att det blir roligt i alla fall. Det var ju meningen att alla tre sönerna med familjer skulle komma, kanske lika bra om de kommer en och en.

Mina revben gör fortfarande väldigt ont, men om jag tar en extra morfintablett när jag lägger mig så sover jag skapligt. Värst är hostattackerna, då måste jag hålla i sidan. Och att ligga och hosta går inte. Jag vet sen förra gången jag skadade revbenen att det kan ta tid att läka. Förr lindade man bröstkorgen, men det var visst inte bra. Stödet skulle trots allt kännas skönt nu.

Tidigare i kväll lyssnade jag på en koncert med Marian Faithful. Hon firar 50 år som artist och jag kommer ihåg när hon kom på platta första gången. Droger och alkohol har hon lagt bakom sig men de har satt sina spår i rösten. Och så åldern förstås, hon måste närma sig 70, still going strong.

Röör ska prata om bilen i kväll, så det gör inget att jag somnar ifrån radion. När jag lägger mig så sover jag inom ett par minuter, utan piller. Däremot kan jag vakna många gånger under natten och vid 5- tiden ( för det mesta) kliver jag upp helt. Dagarna blir långa och jag måste ta mig en tupplur då och då. Då sover jag som mest en timma, men för det mesta blir det 30 minuter.

Nu har ena katten kommit ut ur garderoben så det är dags att redigera detta och krypa till sängs.

Andra bloggar om: storhelg, Påsk, helg, ångest, ensamhet, vänner och bekanta, telefon, revbensfrakturer, smärta, morfin, hosta, Marian Faithful, artist, Röör i P4, katter, sömn

Kattis fick upp mig från golvet (massor av folk som tittade på, ingen erbjöd hjälp) till en stol, där satt jag en stund och kontrollerade armar och ben, bula med ”brännmärke” på höger knä och ont i revbenen på samma sida. I dag har bulan gett sig, jag har ett svart blåmärke på höger arm och hemskt ont i revbenen. Till saken hör att min hosta inte gett sig än och det gör hemskt ont vid var hostattack.

I morse vaknade jag med en vagel i ena ögat. Snuvig, svettig, full med ångest och försöker att hosta upp mitt slem. DET RÄCKER NU!!!

Angående Påsken. Det var ju tänkt att mina söner med familjer skulle komma och fira min födelsedag på söndagen:Nr 1 får besök, kommer eventuellt och fikar, Nr 2, där är hela familjen sjuk. Så det blir bara Nr 3 (Jesper och Karin) som kommer. Där står jag med nästan 1,5 kg stek! Så det gäller att de äter!

Påsken ja, Det är ju den största helgen i kyrkan och jag kommer inte dit en enda dag. Synd, men kan inte hjälpas. Är erbjuden att följa en assistent på Påskaftonsnatten, men jag orkar inte.

Just nu har så svår smärta att jag håller på att svimma. Funderar på att ringa 1177, men sjukhusen gör inget åt knäckta revben, det ska självläka. Jag har inte kommit ur sovkläderna på hela dagen, skulle ju duscha men det gick inte.

Andra bloggar om: Meniéres sjukdom, fall, smärta, revben, 1177,

Detta är ett första riktigt inlägg i denna blogg (dagbok). Ska fundera på hur jag ska beskriva mig själv, svårt det när man inte riktigt vet vem man är.Vore ju på tiden att jag kom underfund om det innan jag fyller 60! Egentligen skulle man be någon annan beskriva hur jag upplevs och vem jag verkar vara och sen jämföra med vad jag själv tycker. Det skulle kanske bli mer rättvisande. Men vem ställer upp?

Har väl inte mycket att skriva nu, har skrivit av mig i den första bloggen….  Det är egentligen mer en test.