Lenas Värkstad Med rätt att gnälla…

Bortkastade tid på smärtmottagningen!

Kl 10,30 skulle jag vara på smärtmottagningen och det var jag också. Kom in en aning sent men det var OK. Men sen!!

Syster A tog fram sin dator och dockade mot min dosa på magen. Justerade lite hit och dit och fick väl "pirrningarna" att flytta på sig lite så de täcker ett större område nu. Men, som vanligt, så är det liksom att tala till en vägg när jag säger att jag har ont trots dosan. Jag hade ju bra effekt i början, får jag alltid höra. Och det stämmer väl till en del.

Men min sneda rygg har kommit efter baksträngsstimulatorn. I och för sig så tror jag ju inte att den (ryggen) har förorsakats av baksträngen. Men konstigt är det i alla fall att allt blev värre efter den operationen.

Det är precis som om jag förolämpar personalen på smärtmottagningen av att jag fortfarande har ont. Läkaren är värst. Han blev ju riktigt arg när jag talade om som det var. Och han vägrar ge mig mer medicin. Jag tar en sort var 6:e tim dagtid, fån kl 18 till 06 är jag utan. Morgonen är hemsk innan den första dosen sätter in och det tar 1-1½ tim.

Syster A talade om att min smärtläkare hade gjort upp med min husläkare om en telefontid för att diskutera mig och vad de ska göra. Jag hade faktiskt velat vara med på det samtalet!! Det är ju mig de ska prata om. Undrar när/om jag får höra vad de kommit fram till och av vem.

I alla fall, jag hade lika ont när jag åkte därifrån som när jag kom! Var hemma kl 11,45. Bortkastad tid, helt och hållet.

Maybee…

I många blogginlägg ser jag att skrivaren har en önskan om att skriva en bok.
En sådan önskan har jag haft i många, många år. Mest aktuellt blev det nog när jag kom ut från psykvården. Där fanns det mycket som skulle behöva påtalas. Och lika verkar det vara nu också, om inte ännu värre. Jag låg inne "på papper" som det kallades. Lagen om sluten psykiatrisk vård. Hamnde i den sitsen efter 2 avancerade självmordsörsök. Då blev jag förnedrad, nedtryckt och felbehandlad, inget kunde jag göra mot det. Personalen hade alltid lagen på sin sida. Men nu är mycket glömt och förträngt, så någon bok om det blir det aldrig.

Vad finns det då att skriva om? Hur smärtpatienter behandlas? Men det är det väl ingen som tror på, om de skulle få höra sanningen. Där handlar det också mycket om förnedtring, att inte bli trodd och att nonchaleras.

Det är klart att en deckare skulle jag väl kunna klämma ur mig, så många sådana som jag har läst. Men det var just det, det finns redan så många bra deckare. Hur skulle jag kunna slå mig in i den branschen?

En novellsamling då? Dels är det svårt att skriva en bra novell, dels tycker jag inte själv om att läsa sådana. Så det får nog också vara.

Det lutar nog åt att det förblir en dröm, min egen bok blir nog aldrig skriven.

Trots allt…

Först och främst:
Jag har tandvärk!! Detta trots att jag blev klar hos tandläkaren i går. Det är en tand i överkäken som spökar. Undrar hur ont det skulle göra utan mina alla värktabletter?

Sen:
Det snöar! Och ännu mera snö kommer! Mellansonen satt fast på E4  mellan Söderhamn och Gävle när jag ringde vid 19-tiden, då hade han suttit där i 2,5 timma. Hörde nyss att det var öppet nu, 6,5 timmar senare. Vad sur han skulle vara. Hoppas bara att han kör försiktigt trots ilska.  Han var arg på alla utländska lastbilar som kommer till Sverige på blanka sommardäck. Även svenska bussar kör med sommardäck! Inte klokt egentligen. Vet alla som åker buss detta? Och skulle de välja bussen om de visste? Skulle inte tro det.
Det var någon som hört att det skulle snöa de närmsta 8 dygnen, utom måndag.

Jag säger bara fy sjutton för detta halvår. Ge mig vår NU!!!

Måndag och tisdag

Måndagen var super- jobbig för mig, var faktiskt lite för mycket då.

Malin 2 jobbade och fick skjutsa mig till träningen, där körde jag på i ca tre kvart, sen var orken helt borta. Under tiden hade Malin 2 varit på Lidl åt mig, insåg att jag inte skulle hinna dit själv.

Hem och åt lite mat och hann vila en halvtimma, sen iväg till dr, min husläkare. han konstaterade med en gång att jag har artros i mitt högra knä! Inte kul alls. Men jag fick 2 kortison injektioner i knät och nu verkar det ha hjälpt betydligt. Det var länge sedan jag inte hade ont i det knät. Han skrev också en remiss till Gävle för EMG av min vänstra hand som inte vill vara med. Dessutom så skulle han skriva till sjukgymnasterna för intyg om ledsagare vid färdtjänst.

Hem igen och då kom Malin 1 också. Hon satte på kaffe och vi hann bara sitta en kort stund så kom MS, chefen för LSS. Vi skulle ha arbetsplatsträff hos mig. Kom väl inte upp några klagomål, annat än att jag klagade på att hemtjänsten kommer så tidigt för att klä av mig på kvällen. Det har det visst redan blivit ändring på. Lite schema-tekniska saker togs väl upp och att det måste finnas vikarier att kalla på. Redan till Påsk kan det bli besvärligt annars.

[Edit. Det stämde inte i kväll. Nu kom hemtj. redan kl 21 igen! Jag sa inget , det var ju inte hennes fel att schemat var fel. Men i morgon ska det klagas IGEN!!]

Sen var klockan 4 och båda Malin gick strax efter MS. Lugnet lade sig här. Nåja, katterna satte då igång.

Tisdagen var mycket lugnare. Malin 1 jobbade. Hon duschade mig och sen tog vi det lite lugnt. Jag var fortfarande slut efter måndagen. Spelade lite poker på eftermiddagen. Klockan 14 gick Malin hem för att komma tilllbaka vid halv 6. En kopp kaffe, lite snack och så iväg till Alpha-kursen. Tack och lov så var vi bara drygt hälften av vad vi varit i vår grupp de tidigare gångerna. Mycket skönare och alla hann prata och fråga. Jag hade väl inte så mycket att komma med, hade det jobbigt med att inte kunna sitta stilla. Soppan var god också, gulasch-soppa (eller hur det stavas).

Hem och avklädning, satt väl sen här vid datorn till ca halv 12 innan det blev natt.

Det var två dagar ur mitt nuvarande liv som ju är mycket mera innehållsrikt an vad som varit.

I morgon, torsdag, ska jag till tandläkaren. Malin 1 ska åka ner till Skåne över helgen för att träffa sina föräldrar. Så i helgen är det Malin 2 som jobbar här. Ev. ska vi baka någonting inför min födelsedag.

Onsdagen beskrev jag i min förra blogg. Den dagen har gått till att ha ont.

Platt fall!

Nåja, platt och platt. Mer krokigt och insnärjt.

Imorse när jag skulle på toa och kom in i badrummet började allt snurra. Ett typiskt anfall av Meniére. Jag dök med huvudet före in till dusch-delen och krånglade på nåt vis in fötterna i lite saker som stod "i vägen". Sen har jag också en lös kant, ca 10 cm hög, som ska hålla emot vattnet. Den var nu under min midja. Jag kämpade länge och försökte ta mig upp, men lyckades inte. Det var bara att trycka på larmknappen på mitt "halsband". De svarade snabbt och bra och hörde mig genom den stängda dörren. Men sen så kom det ingen, på lång tid. Skulle ha varit nattpatrullen som skulle ha kommit, men de drog ut på det så länge på tiden så det blev dagpersonalen som till slut kom. Malin 2 + en okänd. De fick lätt upp mig och satte mig på toastolen. Gissa om jag var kissnödig!

Malin 1 kom vid ca kvart i 8 och fick plocka ihop resterna.

Det var supergott med en mugg kaffe efter denna morgon! Nu har jag ont lite överallt, värst är nu vänster höft och en muskel under höger arm + en bula i skallen. Men jag har inte brutit något, tack och lov.

Vad man hinner tänka mycket under tiden man faller! Mest var jag rädd om huvudet, sist blev det ju en subbarckblödning med lång sjukhusvistelse som följd. Det klarade jag mig från denna gång!!

Å så var vi i gropen igen då!

Nu har Öppen psyk ställt till det för mig riktigt ordentligt.... igen!

Min smärtläkare hade skrivit en remiss till Övm (Öppen vårds mottagningen) för att han tyckte jag var lite deppig. Tacka 17 för att jag är deppig när jag inte får någon hjälp mot smärtorna. Dessutom behöver jag ingen remiss dit, har vart "kund" där de senaste 30 åren.

I alla fall får jag en ny läkare... igen!

Det var väl inga större fel på henne, egnetligen. Men nog tusan skulle hon peta i mina mediciner allt. hon tog bort mina antidepp piller, Cipralex, och satte in en annan sort, Effexor. Skulle ha en annan verkan och vara bra för mig. Men si de hade också en massa biverkningar som jag fick en hel del av. Då skulle vi halvera dosen, som redan var låg.

Resultatet var givet: Jag hamnade nere i svarta gropen och kommer inte upp.

På tisdag är min kontaktperson där, då ska jag ringa och tala om att detta inte går.

Klarar jag mig tills dess, tro??

Till Nonna!

Jag har alltid mina djur försäkrade i Folksam. Eftersom jag har alla mina försäkringar där så får jag rabatt. Totti, min dvärgschnauzer, var först försäkrad i Agria, från kenneln. Men vilken skillnad det blev när jag bytte till Folksam, tror det bara var en tredjedel i kostnad, dessutom var villkoren bättre där och det är svårt att få ut ersättning från Agria. Det var inga problem alls att få ut när Totti dog för mig. Man får kolla runt lite och jämföra. If har också en bra försäkring för djur. Men allt beror ju på vad man har för bolag till andra försäkringar, som sagt.

Har jag glömt att tala om?

...hur det gick med bilen??

Nonna frågade i en kommentar. Jag ber om ursäkt, först beklagar jag mig och sen så tiger jag om resultatet. Fy, på mig!

Jo, det gick alldeles utmärkt på ombesiktningen. Och inte så dyrt blev det heller, tack vare Malin1's sambo C. Det räckte med att byta bromsledningen och fylla på med olja. Så nu kör vi på ett år till med Cleo. Det är ju tack vare den som jag tar mig till rehab, läkare, handling, vet. mm mm.

Veterinären ja. Lakrits var där idag för att mista mandomen, bli tatuerad i örat och få vaccin. Det gikc jättebra, mycket tack vare Malin2 som hjälpte mig här hemma. Han var ju mycket trött när han kom hem och skulle vakna själv i lugn och ro (var sövd med Ketalar, då är detta mycket viktigt). Tejp på vänster öra har han också, det är nog det som nu irriterar honom värst. Han har kissat på lådan, druckit vatten och ätit så nu är jag lugn. Men Zorro kände inte igen honom när han kom ur buren! Han luktade ju fel och så betedde han sig annorlunda. Men nu är det också helt som vanligt. Nej, inte riktigt. Zorro är mycket lugn i kväll, inget bus alls. Han ser nog att "brorsan" inte orkar.
Dessutom fick Lakrits en ny stavning på sitt namn. Vet. skrev Lakritz på ID handlingarna, så så får det bli nu.

I dag kom försäkringspappren på båda katterna, 38:-/mån på var och en, det är det säkert värt. Skulle aldrig våga ha ett oförsäkrat djur, det kan bli hemska pengar vid skada eller sjukdom.

Och ett Grattis till Kristina ( Kristinasryggdagbok) till att ha fått ordning på bredbandet!! Länka kan jag fortfarande inte, måste se till att lära mig det.

Snott!

Ett litet klipp från Nisse Nordlund, (Du vet Nisse, att länka är inte min specialitet)

Smärta = depp

har den sista tiden så hemskt ont lite överallt, rygg, knä, ben, fötter mm mm...

Så klart att man blir deppig då.

Min smärtläkare skickade mig till psyk för att jag skulle få något som piggade upp mig. Har ni hört det förr?? I alla fall kom jag dit efter ca tre månader, en skapligt trevlig läkare som tyckte att jag var deprimerad. Hon bytte ut mitt anti-depp piller Cipralex mot Effexor och nu mår jag sämre än tidigare. Bra piller det där.... not!

I morgon ringer jag dit och beklagar mig och talar om att jag vill byta tillbaka igen. Blir väl vilda protester, men jag orkar inte ha det så här.

Inget fel på mina assistenter, de är hur bra som helst (Idag har Malin1 skurat badrum och köksluckor medan jag sov). Tackar Malin!!

Men glad? Hur känns det att vara riktigt glad? Det vet jag inte längre.

Orkade bara en halvtimma på rehab idag, sen var jag helt färdig. Hela veckan är det något att göra.

JAG ORKAR INTE!!!