Men det lyckades inte! Jag röker igen. Inte lika mycket, nu räcker ett paket nästan ett dygn mot drygt två paket tidigare. Kanske inte rätt läge att försöka sluta när värken driver mig halvt till vansinne. Jag måste helt enkelt ha cigaretterna som tröst i eländet. Men nu (än så länge) röker jag under fläkten, alltid något. Men jag saknar mina stunder vid köksbordet med en kopp kaffe och en hel cigarett. Nu blir det en sorts stressrökning, några bloss och så fimpa. Det gör helt enkelt för ont att stå, hängandes på armbågarna, med krokig rygg. Få se om min läkare till slut hittar rätt smärtlindring, kanske jag då gör ett nytt försök. För jag tror på sättet att sluta, med Champix i kroppen som gör så att nikotinet inte träffar sina receptorer.
I förrgår var jag till Gävle igen, nu med Kattis som förare av min bil. Det var åter neurologen som fick ett besök. Där gjorde jag ett test som gick ut på att jag fick en injektion i.v. med ett medel som jag då skulle svara på om jag hade Myastenia Gravis. Och det var positivt, jag reagerade på ”rätt” sätt, orkade mer och kunde hålla blicken stilla längre. Nu ska vi avvakta provsvar och en röntgen av min bräss för att se definitivt om det är MG jag har. Är det så, så finns det piller som kan hjälpa mig. Men om det inte är MG, vad är det då och hur får jag hjälp i så fall? Jag hoppas för en gångs skull att det är så, man ska väl inte önska sig sjukdomar, men här finns ju hjälp att få.
Det är ett väldigt rännande på länets olika sjukhus. På tisdag ska jag göra en magnetröntgen över ländryggen för att kolla min Spinal Stenos och nästa torsdag ska jag till arbetsterapeuten på Söderhamns sjukhus (där var jag i går också). Där gäller det min vänstra hand. Jag opererades ju för karpaltunnelsyndrom i maj och som rest fick jag ett ganglion vid tumbasen. Mycket smärtsamt, allrahelst eftersom jag hänger så tungt på rollatorn när jag går, det trycker då på ”knölen”. Jag har fått ett träningsprogram och en handske att ha på nätterna.
Idag kom arbetsterapeuten från min nya hälsocentral för att se hur jag har det hemma, jag ska få en RA-rollator som jag då vilar med hela underarmen på och en transportrullstol. Min nuvarande rullstol var det ju tänkt att jag skulle kunna rulla mig själv i, men det orkar jag inte. Dessutom skulle hon skicka hit ett papper där jag ska söka om bostadsanpassning för ett handtag vid sängen så jag kan få lite hjälp att vända mig. Som det är nu, och har varit mycket länge, ligger jag platt på rygg den lilla tid jag sover och då är jag stel och har mycket ont när jag kliver upp. Kan jag variera mig lite så kanske jag kan sova några timmar extra och det skulle inte skada.
Det var dagens sjukdoms-skriveri.
I förmiddags ringde jag bostadsbolaget angående den utlovade tapetseringen av mitt sovrum. Detta skulle ha gjorts i början av november. Men när jag ringde trodde bovärden att det redan var gjort så han skulle kolla med målaren. Vid halv tre kom en tjej som skulle tapetsera på måndag. Under tiden som gått hade jag ångrat mig om vilken tapet jag skulle ha, så tur nog hade hon inte tagit ut den än. Nu blir fondväggen mer tydlig, den ljusa skulle ha försvunnit i allt det gråa.
Dessutom tog jag med bovärden upp om min våtvägg i duschen som har lossnat på två ställen. Detta anmäldes i augusti! Han hade inget hört om det men skulle genast kontakta mattläggaren. Hoppas det går lika fort det också. Men bostadsbolaget fick mycket kritik i tidningen i dag för dåligt underhåll, så jag förväntar mig att det snabbt händer saker.
I kväll gjorde Sussi och jag det sista av min julstädning, kylen. Nu behöver det bara vara vanligt underhåll så duger det fint. Hela lägenheten är städad och fin, det var behövligt. Hade blivit lite eftersatt under en lång period. Men var dag torrmoppas golven och stora lass med katthår (Lakritz) blir det. En gång i veckan dammsuger vi och torkar golven, dammar prylar och torkar ytor. Tänk så hemskt det skulle bli om jag hade hemtjänst och bara skulle få hjälp med städ var tredje vecka!! Assistenterna gör det tunga jobbet, jag gör det jag kan och det blir mindre och mindre.
Då, för många år sedan, när jag började skriva min blogg, var det tänkt som en sorts dagbok. Och i kväll blev det verkligen en dagbok, förlåt om det blev tjatigt. Visst vill jag ha läsare, men allra mest skriver jag för mig själv, för att jag ska kunna gå tillbaka och se hur det var tidigare och vad som gjordes åt min situation. Jag glömmer alltför ofta vad som gjorts och sagts. Det skyller jag på min smärtstillande mediciner (och lite på åldern, om jag ska vara ärlig).
[Mo 50 mkg/tim]
Andra bloggar om: rökstopp, misslyckande, Gävle sjukhus, neurologen , Myastenia Gravis, Hudiksvalls sjukhus, magnetröntgen, Spinal Stenos, Söderhamns sjukhus, arbetsterapin, karpaltunnelsyndrom, bostadsanpassning, tapetsering sovrum, Faxeholmen, julstädning, dagbok, blogg, minne
