Med Lenas egna ord…

Det finns så mycket outsläppt gråt i mig! Jag kan bara inte gråta öppet, bara inom mig. Och det gör ont, blir till magkatarr och ångest. Det skulle behövas massor med gråt för att lätta på trycket i mig.

Jag skulle vilja gråta för mina smärtor, för mina olika diagnoser, för hur livet har behandlat mig. Gråta för min avbrutna utbildning när det bara var månader kvar, min uteblivna karriär och ekonomiskt oberoende. För att jag blev änka alldeles för tidigt, för att jag är ensam och saknar samvaro med en nära vän/livskamrat.

Vad har jag? Jo, ständig värk och trötthet, magproblem och alla andra krämpor.  Två jättebra assistenter, utan dem skulle inget fungera. De fungerar som ”vänner” fast de får betalt för det och de gör mina dagar drägliga. Jag har daglig ångest, måste ta piller mot den. Depressionen kom som ett brev på posten när ryggen sa stopp och den blev kronisk.
Sen, på plus-sidan, har jag tre fina söner som det går bra för, har till och med barnbarn och bonus barnbarn (Och barnbarnsbarn). Kontakten mellan oss alla kunde vara bättre, men jag ska inte klaga på det, det kunde vara sämre också.

Bitter? Ja, till viss del och det gillar jag inte alls. Men livet är orättvist och framför allt kort. Ska jag kunna gråta? Hur gör man? Tårarna rinner av trötthet och värk, men det är ingen riktig gråt. Jag vet inte…. Någon som vet?

Andra bloggar om: gråt, ångest, smärta, änka, saknad, ensamhet, personlig assistent, söner, barnbarn, bitterhet, hjälp

Det finns läkare och så finns det LÄKARE! På de senaste dagarna har jag träffat på två underbara läkare.

Dels min husläkare G, han lyssnar och förstår min smärta, han gör allt han kan för att hjälpa mig. Nu har han fördubblat morfin-plåstren och det hjälper lite, men inte tillräckligt. Jag skulle ge det en chans några dagar, men sen ringer jag.

Och så idag träffade jag på en supertrevlig neurolog. Neurologer brukar inte vara trevliga, dessutom brukar de hitta obotbara sjukdomar. I och för sig så tror denne P att jag har Myastenia Gravis, jag ska dit igen för LP (Lumbal Punktion, man tar lite ryggmärgsvätska) och andra tester om ca 3 veckor (Han skulle bort). Men är det MG så finns det piller så jag kan fungera bättre än vad jag gör nu. Det är nästan så att jag hoppas på att det är MG så jag kan få hjälp, är det inte det så vet jag inte vad man ska göra.

Det var husläkare G som skickade mig till neurolog P med förtur. Tackar så mycket, det kan hjälpa mig otroligt.

Dessa två läkare har nu gett mig en positivare syn på yrkeskåren, jag tror på dem igen. Men man ska nog inte jobba för länge som min förre husläkare gjort. Visst var han snäll, men hade inga idéer om vad det är för fel på mig annat än det som röntgenbilderna sa. Spinal stenosen gick inte att missa.

Detta lilla inlägg har tagit mig ca 45 minuter att skriva, alla pauser och korrekturläsningar inräknat.  För inte länge sedan skrev jag mycket bättre och på kortare tid.  Bara att inse att jag är betydligt sämre nu än för ca ett halvt år sedan.

Andra bloggar om: läkare, husläkare, neurolog, smärta, morfin, Myastenia Gravis, medicin, försämring

Operation, husläkare, psyk, ortoped, magnetröntgen, neurolog och så ska bilen ha sitt. Det blir flera resor till Gävle nu i höst. Jag vet inte hur jag ska orka allt detta… känns övermäktigt.

Dessutom dunderförkyld, snorar, hostar och nyser. Jag har dragits med den här förkylningen sen på försommaren nu, börjar bli van och trött på den.

Jag skulle ju ha varit på bassäng för träning innan operationen, men det blev aldrig läge. Och nu måste såren läka helt först. Endera var dagen redan bokad eller så hade jag alltför ont. Nu för tiden går jag bara på Panodil, och det hjälper….not. Inte ett dugg hjälper det. På onsdag ska jag till min husläkare för att diskutera medicinering, hoppas på mirakel. TRedje dagen helt fri från Metadon nu. Men jag vill inte råda någon att någonsin börja med skiten, det är jättejobbigt att ta bort.

Inte kan jag titta på TV heller. I och för sig är det inte så mycket att se,men en del programskulle jag vilja hinna med. Men så fort jag har tittat i några minuter så rinner tårarna i strida floder och då varken ser eller hör jag. Måste nog ganska snart be om en ny synundersökning, var sist i april och då redxan var det stora förändringar. Nu ser ag inte ens numren på lägenheterna mitt emot och det är faktiskt tur att jag inte kör bil.

Efter 13 idag for Kattis och jag till bostadsbolaget för att välja fondtapet till mitt sovrum. Där var en liten skada sedan alla möbler staplades där i och med vattenskadan då jag flyttade hit. Den skada kom att hamna vid min säng och genast fann Zmulan den och nu har hon rivit på tjocka lager av tapeter på den väggen. Men jag skulle få det gjort av bolaget, bra!

Vi har äntligen hittat en vikarie som jag accepterar, Maria. Hon är lite äldre än de övriga men det behöver inte vara någon nackdel.  Första dagen för henne blir 7/11, men hon skulle komma och presentera sig för Suss antagligen nu på torsdag.

Ibland sitter jag och kollar gamla tavlor, prylar och skit som jag har samlat på mig under åren -71 då jag kom tillbaka från åren i Holland till nu. Men nu slänger/ger jag bort allt som varit ouppackat sedan jag flyttande hit. Har jag inte saknat det på de år jag bott här, sedan -2006, så behöver jag det inte nu heller. Fast ett ”fynd” har jag gjort. En kartong med gamla kort fanns i boden, den ska jag ta reda på.

Oj oj, vad jag får korreturläsa denna gång, slarvfel, samma sak 2 ggr i ett stycke och dessutom rörigt. Bäst jag slutar nu…. Natti natti på er.

Andra bloggar om: rörigt liv, vård, Gävle, förkylning, Panodil, Metadon, TV, ögon, fondtapet, katt, vikarie, samlande, kassera, fynd, foton,

>tankelek<  Tack för dina kommentarer. Tyvärr så kommer jag inte in för att kommentera eller svara dig. Din server tillåter mig inte.

Först idag blev det operation, borttagande av min baksträngsstimulator. Operationen gick bra, i lokalbedövning, jag fick lite i nålen  och så på de ställen det skulle skäras. Det hela tog ca en halvtimma. Men!
Jag var helt smärtfri i ungefär 6 timmar efteråt. Fick ju morfin i nålen och det var dunder det. Det var en mycket underlig känsla att inte ha ont! Skönt, förstås, men konstigt.

Men nu har jag verkligen smärtor, både i mitt vanliga och hemskt ont i såren. Klockan är bara halv 8 men jag funderar å att gå och lägga mig, fast då vaknar jag väl vid 23-tiden och vad gör man då??

Jag fick bara rådet att ta en Alvedon mot sårsmärtan och naturligtvis hjälper inte det. Har stått på maxdos Panodil i flera år så kroppen är van. Till slut tog jag en flisa Metadon, få se om det hjälper något mer. Annars var det meningen att jag skulle ha tagit sista biten av Metadon som i går kväll, nu vet jag inte längre.

Om det hade hjälpt med att gnälla så hade jag varit helt frisk nu, så mycket som jag gnällt här.

Andra bloggar om: operation, baksträngsstimulator, lokalbedövning, morfin, smärta, paracetamol, Metadon

Nu på tisdag är det meningen att jag ska bli av med baksträngsstimulatorn! Detta har jag påtalat först juli -09, då jag märkte att den inte hjälpte, sen har jag tjatat många gånger. Men nu så ska det ske. Lite pirrigt är det för det ska ske i  lokalbedövning och då ska man alltså skära upp magen för att ta bort dosan (batteriet), sen skära upp i ryggen för att ta bort de fastsydda ändarna och till slut dra bort kablarna som går nere i fläsket runt halva mig. Det kommer nog att kännas.

Kattis ska skjutsa mig till Gävle och vänta på mig för att ta mig hem igen. Bättre så än att ta sjukresa.

Sen den 28:e ska jag till neurologen för att utreda om jag har en muskelsjukdom dessutom (Myastenia Gravis misstänker de), men  det har jag väl redan sagt? Också detta i Gävle.

Efter att baksträngen är borta vill ortopeden att jag gör en magnetröntgen före besöket.  Jag ska ringa och verifiera att den är borttagen. Alltså drar det ut på tiden än mer för tid på MR får man inte i brådrasket. Nu kommer jag inte ihåg ifall man ska laxera före, är osäker på det. Inga problem i så fall, min tarmsjukdom håller på att komma igång med full fart nu när Metadondosen är så låg. Till en del har det ju varit jobbigt med det hela tiden, nästan. Nu nu så kommer jag ingenstans på förmiddagarna igen om jag inte proppar mig full av mediciner.

Jag vill inte ha frost, vill inte!! Det förebådar ju det vita som snart kommer och som betyder isolering för mig.  Brrr …

I förrgår var Kattis i farten med stora bokstäver, hon putsade alla mina fönster och satte upp rena gardiner överallt. Det var som att komma hem till någon annan  när det var klart. En del blommor fick ochså byta plats.

Till sist så trodde jag nog att jag skulle bli mindre trött när Metadon försvann. Men det sker inte som jag trott. Är trött jämt , utom så här dags (Kl är 22.40 nu). Men min trötthet beror nog mer på värken och så på att jag sover för lite per natt. 3 – 4,5 tim blir det och jag behöver mer. Men så fort jag rör mig vaknar jag och är jag vaken så måste jag upp. Ligga och försöka somna om, det går inte alls det. Det är inte heller ofta jag sover en stund på dagen, förekommer kanske en gång i veckan. Men nu ser jag dubbelt, thx för rättstavningsprogrammet.

Andra bloggar om: baksträngsstimulator, smärta, operation lokalbedövning, personlig assistent, oro, magnetröntgen, Collagen Colit, neurolog, myastenia gravis, frost, vinter, gardiner, trötthet, Metadon, sömn, sömnbrist,

>Lisbeth, >messan, > Carola och >Sladdertackan

Svar på era kommentarer finns på min bloggs kommentarsida.

annars intet nytt på denna front, höres senare.

Jag fick provsvar av min nya läkare på E-hälsan. Anade ju att jag hade en allergi men visste inte av vad. Mest troligt, trodde jag, var mögel i badrummet. Men!! Det var katt! Till saken hör att jag har två mysiga katter som jag inte vill mista. Så dr skrev ut både piller och nässpray åt mig. Hjälper till en del. Sen hade jag lågt serum-järn så järntabletter fick jag också.

Det har varit ett par riktiga sommardagar nu, men i morgon skulle det bli lite kallare. Inget anat att vänta egentligen. Men mina rosor blommar för fullt, allrahelst den nya gula (som köptes son rosa!) på framsidan. Jag tror att alla knoppar hinner blomma om det nu inte blir sträng frost snart. Lite tål den ju. I natt blir det i alla fall ingen frost, 9,9 nu kl 23. Plus , alltså.

Jag fick ju inte operera ulnaris-nerven i Sandviken, anses för sjuk för det, så nu ska Gävle ta över. Innebär ny väntetid. Men i stället fick jag tid för att ta bort Baksträngsstimulatorn i Gävle samma dag som jag skulle ha opererats. 8,45 ska jag vara där, duschad och fastande. Det är trots allt ca en timma i bil för att komma dit så Kattis kulle komma redan halv 7 för att hjälpa mig bli klar. Få se sen om jag har rätt i att den ökar på mina smärtor när den ligger i ryggkanalen.

Det verkar som om vi kanske har en vikarie på gång. Vore skönt om detta blir klart snart.  Sista helgen i oktober ska både Kattis och Suss bort, då står jag utan om inte det fixas. Gäller fredag t o m  söndag, så det är ju viktigt.

Jag har börjat notera på skalan 1 – 10 hur ont jag har i min kalender, verkar som jag ligger på 8 för det mesta, 7 har det varit en enda gång hittills. Metadonet tar jag bara 2,5mg x 2 nu, nästa gång jag fyller dosetten ska en tablett till bort. Sen får jag väl ligga på en tablett till natten någon vecka, sen är jag fri!! Men vad ska jag ha för hjälp mot smärtorna annars då?  Jag står ut nu under denna uttrappning, men sedan vill jag ha hjälp på något vis. I och för sig ska jag börja träna i bassäng efter operationen, tror dock inte på under i det fallet. Jag har provat på det mesta, inget hjälper. Hoppas att min läkare tar kontakt med smärt- mottagningen för en förklaring varför de avpolleterade mig så abrupt.

Det här skulle bara bli några korta rader om allergin, blev lite mer  i alla fall.

Andra bloggar om: allergi, kattallergi, mögel, medicin, sommardagar, rosor, frost, personlig assistent, vikarie, smärtskalan, operation, ulnaris-nerv, baksträngsstimulator, Metadon, uttrappning, smärta, hjälp, bassängträning,