Med Lenas egna ord…

Hur ska jag orka leva med min smärta? Fick inget hopp hos läkaren senast heller. Min rygg är i dåligt skick, kan ev. lindra med en operation med riskerna är större än hoppet. Och hur som helst kommer jag att ha ont.

Enda lindringen jag får är när jag lyckas sova en stund, blickstill på rygg. Mina morfintabletter tar väl bort det allra värsta, men resten är hemsk nog. På tisdag ska jag tala med min läkare igen, ska då diskutera höjning av dosen och även remiss till KBT för att kanske lära mig lev med detta. Ångesten byggs också på vid smärta.

En holländsk väninna tyckte att jag skulle prova på ”en gammaldags joint”. Där används det vid cancersmärtor.  Det är bara bekymret med lagen och att jag känner fel människor som hindrar mig att testa. Meditation skulle också kunna hjälpa, sa hon. Detta har jag testat förr och jag kan inte koppla av alla ljud omkring mig, hör allt och då kan man inte koppla av . Ett tredje tips hon hade var ett spännande datorspel, då har vi kruxet med att jag inte kan sitta här någon längre stund i sträck. Och så tycker jag alla spel är nys…

Andra bloggar om: smärta, kronisk smärta, rygg, lindring, joint, meditation, dataspel

Allt är tungt, meningslöst och svart nu. Min ass. fick kämpa för att få mig i duschen och kämpa ännu mer för att vi skulle gå ut. Jag vill ingenting! Hade en vilja om att köpa en virkbeskrivning och trodde att jag skulle sätta igång med ens. Inte ens det drar, trots att jag nu har köpt beskrivningen. På sätt och vis vill jag mycket, men kommer mig inte för med någonting.

Till och med att sätta sig här för att skriva ned detta tog  emot hemskt. Det tog 4 muggar kaffe och 2 hela cigaretter innan jag kom till skott. Och än har vi inte sett om jag publicerar…

I morgon måste jag ringa min samtalskontakt på psyk, innan det går för långt. Det är bara det att vi har en konstig kontakt. Han kommer hem till mig en gång i månaden och pratar då mest fiske! Jag har varit intresserad av fiske förr men nu har jag inte varit vid en sjö på många år, intresset har svalnat. Jag vill prata om hur jag mår och vad man kan göra åt det, men han talar då bara piller. Och jag har provat de flesta pillren, de hjälper bara ett kort tag, sen är jag där nere i hålet igen. Vissa måste jag ha, antipsykotika t ex (Risperdal). Men de antidepressiva jag tar hjälper nu inte ett dugg. Kan lika gärna ta ett sockerpiller. Öka dosen tror jag inte heller på, det har jag testat tidigare.

Sen är det ju också så att mina smärtmediciner ska inte blandas med vissa psyk.med. Dessutom kan de ge ökad ångest, ja, tack, det har jag märkt. Måste börja dagen med benzo, flera under dagens lopp och så sover jag på det samma preparatet.

Detta fungerar inte nu! Jag riskerar inläggning om det blir snäppet värre. Och skulle så ske skulle det vara en katastrof för mig, jag får ingen som helst hjälp med mina fysiska sjukdomar på en psyk. avd. Detta märkte jag sista jag låg inne, fick tjata mig till en dusch i veckan och sängen blev aldrig bäddad. Tack vare de andra patienterna fick jag min matbricka och de tog även bort den efter mig. Samtal, som jag var i behov av, förekom aldrig. Det var en sorts förvaring för att man inte skulle göra sig själv illa. Sömn och inaktivitet var det som var mest. Och det kan jag göra hemma också…

Till saken hör väl också att jag har helt tappat allt förtroende för min sista vän. Hon påstår att jag ljuger, när jag bara talar om sanningen, vad hon själv sagt mig.

Men en sak är bättre! Trokanteriten går bort och är snart helt borta om jag inte anstränger mig, vill säga. Men jag går sämre än någonsin, ett steg, sen vila. Ibland kan jag ta några steg i följd, men får då ont i rygg och ben. Jag gick med rullstolen en bit idag, gick skapligt, men nu får jag böta för det.

Tarmarna är en helt annan historia, de lever sitt eget liv.

Andra bloggar om: depression, ångest, piller, inläggning, trokanterit, tarmar,

I går kom då dagen då jag äntligen skulle till ortopeden. 55 km dit och lite småhalt var det men det gick bra med säker chaufför.

Efter liten väntan fick vi komma in, ja assistenten följde med för av- och påklädningen.  In kommer ”Abbe”, han presenterade sig så, kolsvart och jättetrevlig. Först fick jag klä av mig nertill för undersökning, sen kollade han på röntgenbilderna, hmmm:ade lite och sa: ”Ja,det finns egentligen bara en sak jag kan göra. Operation”. Jag har kotförskjutning med påföljd att diskarna klämts ihop och trycker inåt i ryggkanalen. Man kan ”borra” upp ett utrymme för nerverna, men! Det finns en hel del risker med operationen. Jag kan få droppfot, bli sämre, inkontinent eller ev förlamad. Vad som kan vara positivt är att det kan lindra en liten del av smärtan, ont kommer jag att ha i vilket fall. Just nu är jag väldigt tveksam till en operation, jag tycker att riskerna är för stora. Abbe sa att jag noga skulle tänka över framförallt riskerna, ska ge besked om ca 3 månader.

Vad som var jättebra med läkarbesöket var att då Abbe undersökte mig så tryckte han på en punkt i min högra höft och jag skrek!! Jag har inte ichias alls, jag har trokanterit. Det är en inflammaiton i en slemsäck där lårbenskulan går in i sin ”panna” , det botas snabbast av injektion cortison direkt på stället, och det fick jag på en gång. Så sa han: Om det inte är bättre om en månad så kom tillbaka för en ny spruta! En MÅNAD??!!, jag håller på att bli tokig redan nu, hur ska det då vara om en månad?? Fast jag kanske har tur, det vore väl på tiden…

I vilket fall så kunde jag inte följa med Kattis och handla idag, det går nästan inte alls att gå nu, sitta är ingen höjdare det heller och eftersom jag bara sover på rygg blir det också jobbigt. Det var nu länge sedan jag inte var med till affären, men idag fick jag ge upp! Inte ens med rullstolen hade det gått. Slaskigt, slibbigt och halt var det och några steg måste jag ta, även att ta si gi och ur bilen hade varit ett problem. Få se om jag kommer iväg på min kurs i morgon, i så fall tar vi en extra sväng till affären, måste bl a lämna in mitt Lotto, får det inte att funka här på datorn, och jag har bestämt att jag ska vinna pengar så då måste man spela. Annars har man ingen chans alls.

Andra bloggar om: ortopeden, Hudiksvall, E4, kotförskjutning, diskar, nerver, operation, risker, trokanterit, cortison, smärta,

2012 2 jan

På eftermiddagen den 30:e dec började jag få ont i höger höft, värre och värre blev det. På nyårsaftonen kunde jag inte längre stödja på benet och tog mig fram med hjälp av rollatorn.
Nyårsaftonen; Kvällen tillbringade jag i köket, vågade inte sätta mig i soffan vid TVn; tänk om jag inte skulle ta mig upp. Tack och lov för radion! Men före tolv-slaget gick jag in i sovrummet för att börja klä av mig, så gott det nu gick. Katterna kom efter, det smälldes ganska friskt (Trots att det är förbjudet!) Men när klockorna började ringa brast det ut i raketer och smällare!! Vi såg inte mycket genom persiennerna men det räckte för att Laktriz skulle gömma sig under sängen. Zmulan satt och undrade vad det var. Oväsendet höll på i över en halvtimma, men Lakritz kom fram när det hade lugnat ner sig lite.  Det gick i alla fall bättre med honom än i fjol då han sket ner både sig och lägenheten, jag var orolig för upprepning. Hur skulle jag ha kunnat ta reda på det i så fall?

Nyårsdagen: Lika illa med höften. Började fundera på Inkilat Collum eller Ichias.  Eller om det helt enkelt kommer från min rygg.

Idag: Första stegen gick skapligt, jag trodde att det värsta nu var över. Skulle inte ha trott det. Behövde inte ta många steg förrän det var lika illa igen, kan inte gå på benet, men stödja lite går bra. Jag hänger tungt på spisen under fläkten för att röka, det måste ju gå, eller hur?

I morgon: Tid hos ortopeden i Hudiksvall. Han/hon får avgöra vad felet är med höften också, om de nu bryr sig om annat än bara ryggen.

p.s har fått sluta med plåstren och har nu 90 mg Dolcontin på morgonen, rent morfin, alltså. Svårt nu att säga hur det hjälper ryggen, höften hjälper det INTE!!

Andra bloggar om: smärta, höft, Inkilad collum, ichias, ortopeden, Hudiksvall

Jag har väldigt ont i mina höfter och ben nu för tiden, detta trots att jag har 100mkg/tim i Mo-plåster. Det hjälper inte så mycket längre. Dessutom kliar plåstren något fruktansvärt. När jag sover river jag sönder mig på de ställen där jag tidigare har haft plåstren och där det sitter för tillfället är jag röd och irriterad. Jag ringde till min HC i morse, de skulle prata med min läkare och återkomma…. men vilken dag skulle de göra det, sa de inte. Klockan är nu tio i fyra och ingen har ringt. Uppdatering: klockan 16,50 ringde min läkare, han hade haft jourfall som tagit tid. Vi kom överens om att överge plåstren och gå på tablett Dolcontin i stället. Ska trappa upp det och börja med 60 mg i en vecka för att sedan öka med 30 mg. Hoppas nu att det hjälper!

Allt detta och mer därtill gör att min ångest har stegrats till topp. Nu lever jag på benzo, mot min vilja. Men vad ska jag göra? Alla ångestsymptom har jag och mår riktigt dåligt. Min samtalskontakt på Öppen Psyk kommer den 5:e jan, det är mycket långt dit.

Jag försöker att sticka lite, det går inget vidare. Långsamt och hårt stickar jag.  Jag som varit en ”stickmaskin” klarar nu inte det enklaste mönster. Virkningen har jag lagt åt sidan, blev för krångligt där också. Känner att slå i en mattväv hade passat mig prima nu. Slå hårt, hårt. Men min vävstol är borta, kanske var det dumt, det hade nog varit en bra terapi nu.

Rev upp stickningen, det gick inte!!

Andra bloggar om: värk, klåda, ångest, handarbete, vävning,

Luften gick ur mig när min assistent gick hem idag. Så tom. så trött och så ångestfylld. Nu kommer jag inte att se en själ förrän i morgon när ass. kommer åter. Har jag tur så ringer telefonen, men det händer mer och mer sällan. Det är jag som får ringa upp….

Jag är i stort behov av min benzo, men vill i det längsta låta bli att ta den. Tröttheten som kommer efter att jag gett upp och tagit den är hemsk. Jag tog mig en 45 minuters tupplur för att se om det kunde hjälpa, det blev bara värre. Tycker att jag luktar ångest, för ångest har en viss stank. Vet att det är inbillning, jag luktar inget speciellt, men det är tydligt för mig.

————–

Efter att ha stickat en mössa så vet jag att det klarar jag nu. Kanske blir det något till barnbarnet sen. Hittade 2 nystan virkgarn och en beskrivning före jul så nu har jag gett mig på det. Det var väldigt pilligt innan jag hade något att hålla i, innan jag gjort några varv, nu är det lite bättre. Men det var en krånglig beskrivning jag hade, ger inte upp i första taget!

Jag hade hoppats på att få höra något från neurologen nu i dagarna, än är det gott om tid, men jag är otålig! Vill veta om det är Myastenia jag har och i så fall få medicinen mot det.

Den 3:e jan ska jag till ortopeden i Hudiksvall, antagligen för att diskutera en eventuell operation av min rygg. Vet inte hur jag ställer mig till det, har fått höra att det är 50% risk att bli förlamade från midjan och ner. Tycker att oddsen är dåliga. Får väl höra vad läkaren säger, men jag tvekar. Jag vet vad jag har men inte vad jag får.

Mycket jag , jag, jag blev det… Men det är MIN blogg och den handlar om mig!

Hra en liten fundering på att skaffa mig en ny blogg där jag verkligen kan bara vräka ur mig om mitt mående och hålla den här bloggen lite mer allmän. Få se hur jag gör, det får tiden utvisa. Eller vad tycker ni, mina läsare?

Andra bloggar om: tomhet, ångest, ensamhet, handarbete, Myastenia Gravis, ryggoperation, förlamning, ny blogg

Men är alla barn glada nu? Tror inte det. Många sitter förtvivlade över att föräldrarna var berusade eller redan hade slocknat tidigt på julaftonen. Julen är barnens högtid, låt det få vara så också.

Sen är många barn ledsna över att de inte fått allt de önskat sig, eller har fått fel saker. Det är en annan sak! Inte alla föräldrar har råd med barnens dyra önskningar, det ska vara lap-tops, IPhone mm. Vem/vilka är det som bestämmer att alla barn vill ha just dessa dyra klappar? Jo, ”handeln” vill få oss att få dåligt samvete om vi inte köper dessa saker.  Alla ensamstående har inte en chans att uppfylla önskningarna och antagligen sitter de nu med besvikna barn och är själva fulla med dåligt självförtroende. Men de barnen fick i alla fall ljusa minnen med sig i vuxen ålder om mamma/pappa var nykter.

—————–

Min egen julafton var lite hektisk, söner kom och gick och möttes i dörren. Jesper och Karin var kvar och var med mig hela kvällen, de sov över. Tyvärr var de tvungna att åka lite hastigt för Jesper fick allergireaktion på mina katter. Fina presenter fick jag också, alltför dyra. Jag kan aldrig komma ”ikapp” pengamässigt, men det vet de. Bl a fick jag ”Årets julklapp” en matkasse. Toppen! Den ska jag beställa sen när all julmat är uppäten. Av mina gulliga assistenter fick jag ett halssmycke i form av en droppe med ett kors i. Har länge velat ha ett sådant.  Barnbarnet Derryck, 1 år i november, gick omkring nu och han verkade gilla klappen han fick av mig. Vad pappan sa för sig själv vet jag inte, men han hoppades att den skulle fungera även utan batterier. Men då blir den ju tyst och tråkig..

OM man nu kunde lära sig att köpa en julklapp var månad, vad bra det skulle bli. Men detta glömmer man redan i januari. Eller åtminstone lägga undan pengar… Men nu måste jag spara till en kamrem till bilen…

För ovanligheten skull har jag i år fått fler julkort är vad jag skickade. Det är komma ihåg till nästa år. Även från Holland kom det kort och hur en del har fått reda på min adress har jag inte en aning om.

För mig är i alla fall julen över och jag sitter med en massa mat. Lite tråkigt är det att gnaga skinka över nyår. Få se om det kommer några fler matgäster i dagarna.

Andra bloggar om: julafton, berusning, barn, nykterhet, dyra klappar, självförtroende, hektisk jul, söner, matkasse, matrester, barnbarn, julklappar, julkort, Holland,

Jag mår illa, sjunger Uggla. Jag mår värst psykiskt nu. Viss har jag mycket värk men det beror på att jag varit mycket, för mycket, aktiv den sista tiden. Handlat, bakat, pyntat mm. Så där har jag mig själv att skylla.

Nej, värst är ångesten och krypet i kroppen. Antagligen är det julen som spökar. Jag får nästan inga fasta besked vilka som kommer på julaftonen och det gör mig småtokig.  Mitt kontrollbehov får sig en svår törn. Kommer, kommen på juldagen, kommer inte alls, det varierar. Jag har handlat till ett helt regemente, spenderat på tok för mycket pengar på mat. Får väl gnaga rester hela januari.

Men Jesper och Karin kommer redan i morgon! Ska bli skönt med lite folk här på kvällen före jul.

Min av knäck förstörda tand är nu under behandling, blir en krona där. Skönt att ha en temporär fyllning där nu, tungan ska ju jämt vara där det är ojämnheter. Det blir tre nya besök efter helgerna. Men jag har en bra tandläkare.

I morgon kommer Suss och vi ska laga mat, Jansson till julaftonen och kasslergratin till i morgon kväll. Köttbullarna ligger i frysen sedan länge och ”rävbenen” skulle vi hoppa över kom vi överens om. Skinkan är griljerad och verkar bra om än lite för salt. Smakade på en snutt i dag och det kan vara änden som är extra salt. Prinskorven och köttbullarna ska stekas på, potatis kokas och I, Äldste sonen, ska få mosgrätin, han äter inte vanlig kokt pot. Sillen och laxen ska fram. Sen var det väl inget mer? Jo, syltan och julkorven, rödbetssalladen ej att förglömma. Ja, nog ska vi bli mätta allt.

Läste på Facebook att det är inte maten mellan jul och nyår som gör oss feta, det är i stället det vi äter mellan nyår och jul som är faran. Bra sagt!

Men, som sagt, jag mår dåligt och använder ganska mycket benzo nu. Inga överdoser, men ovanligt mycket för mig. Värst är att jag blir så otroligt trött av dem. Mo-plåstren räcker inte till sådana här dagar, få se hur det blir efter jul. Min sjuksköterska på HC ringde idag upp för att att höra hur jag mådde nu inför helgen. Gulligt av henne! Sån’t är jag inte van vid.

Julklapps-stickningen är nästan klar nu, ska bara sys ihop. Men det måste vänta tills det blir dagsljus i morgon, om det nu blir något sådant. Vi ska få regn hela dagen, nu hade vi fin vinter idag, -8 ,sol och ca 10 cm snö. Nu blir det bara slask och halt av det hela. Tyvärr.

Andra bloggar om: ångest, kontrollbehov, jul, mat, söner, tand, väder

Det börjar så sakta likna jul här hemma. Fast det är dåligt med julkänsla, snö och kyla till trots. Vet fortfarande inte säkert vilka av mina barn som kommer på julaftonen, det är bara att ta det som det kommer.

I morgon är det tandläkaren som gäller! Kokade knäck men skulle inte ha provsmakat den, en fyllning försvann (en stor en!). Före det ska vi försöka handla det allra sista innan rusningen kommer, planerar att vara vid ICA ca 8.30. Efter det, om jag mår skapligt, lite bibelläsning. Vi läser Lukas evangelium och diskuterar och kritiserar om vi vill det.

Sen hem för städning, vila, griljering av skinkan och eventuellt sätta på mig naglar. Det är en lyxkänsla att kunna ha långa naglar som håller. Det är bara att hoppas att de sitter fast ordentligt över helgen.

Fredagen inleds med lagning av Jansson och förberedelse av en kasslergratäng som jag ska bjuda de första gästerna på. Jesper och Karin kommer lite senare på eftermiddagen. Men innan dess SKA jag till Berts grav med ett ljus!!

Så ser mina närmaste dagar ut, förutom nu i kväll då jag ska sticka färdigt en julklapp och lyssna på Alltinget på P4. Det tar tid för mig att sticka nu, men jag är glad att det över huvud taget går. Det var några år sedan sist.

Hur ser era dagar före jul ut? Hoppas att ni inte stressar för mycket utan tar det lilla lugna. Det blir jul ändå, även om köttbullarna är köpta, skinkan köpt färdigkokt och det inte är vrålstädat i alla vrår.

Lika bra att önska ALLA EN GOD JUL!! Vet inte när jag återkommer här. Men läser era bloggar, det gör jag.

Andra bloggar om: jul, julkänsla, knäck, tandläkaren, ICA, bibelstudier, matlagning, besök, gravljus, Alltinget P4, stickning, God Jul-hälsning

I dag försvann en hel timma utan att jag visste om det. Klockan 5 skulle jag bara göra en grej här vid datorn och när jag satte mig här var klockan 6! Hade inte sett fel eller somnat, den bara försvann.  Jag blev lite skraj, men det har hänt förr fast det var länge sedan nu.

I tisdags fick jag ju höja plåsterstyrkan till 100 mkg/tim och nu har jag fått en del biverkningar. Hallucinationer, kan inte skilja dem från verklighet och huvudvärk. Fick då höja Risperdondosen från 2 till 3 mg på morgonen och på tisdag, när apoteket fått hem varan, sänka plåstren till 50 mkg/tim. Detta innebär att jag får mer värk igen men detta var för att snabbt sänka koncentrationen i blodet. Sen skulle jag höja till 75 mkg/tim och väl stanna där. Få se om det har påverkan på min onormala trötthet också, kan ju sova jämt nu. Antagligen är det väl så min timma försvann, måste nog ha somnat på en gång jag satte mig här, utan att jag märkt något alls.

————-

Med posten idag kom en kallelse till ortopeden ang. min rygg. Flera sidor långt frågeformulär var med. Redan tidagen 3: jan 2012 ska jag till Hudiksvall. Hoppas E4 är farbar då, man vet aldrig så här års.

Julkorten har börjat droppa in och jag har inte ens skrivit ett enda än. Det blir inte många i år ca 10 st max. Har även fått blomstercheckar till julblommor av min yngste bror med fru. Kul! I morgon ska jag sätta mig att skriva dem!! Men jag postar med vanliga frimärken så de hinner fram i alla fall. Korten med julfrimärken på sorteras sist, de skulle väl komma i mellandagarna (i bästa fall). Ett år gjorde jag tavlan och postade i påsen som posten delar ut, de korten kom fram efter trettonhelgen.

Ska försöka gå på lite konserter nu i juletid, Bergviks kyrka hoppar över, den är så liten att det blir trångt och då får jag panik och måste UT! Men på tisdag den 20:e sjunger vi in julen i Söderhamns stora kyrka, dit SKA jag. Jag skulle även vilja gå på midnattsmässan natten mellan julafton och juldagen, få se om jag får någon av barnen eller deras tjejer att följa och skjutsa.

Andra bloggar om: minnesförlust, borttappad timma, hallucinationer, biverkningar, morfin-plåster, ryggvärk, ortopeden, Hudiksvall, julkort, blomstercheckar, julblomma, musik, konserter, midnattsmässa